torsdag 16 juni 2011

Onsdag den 22 juni klockan 13.30

Det är då vi ska ta en sista farväl till Dutt på aksminneslunden.
Personal från krematoriet kommer då med askan och vi får sänka ner askan i det hål som de gjort i förväg. Då kommer plaketten med Dutts namn redan finns uppsatt på en av stenpelarna.

Med på kyrkogården kommer Dutts morfar, moster, farmor och farfar att vara också. Vi valde ju att vara ensamma på begravningen så därför har vi valt att den anhöriga får vara med nu istället.

Men vad ska man göra där på minneslunden mer än att sänka ner askan? Ska man läsa en dikt och klarar jag av det? Det kanske inte behöver vara så mycket mer än tystnad? Lite blommor från trädgården kommer jag i alla plocka för att sätta i en vas samt tända en ljus.

Efteråt har jag tänkt att vi allihopa åker hem till oss på fika.

2 kommentarer:

  1. I och med att det är första gången era familjer är med kanske det kan kännas bra att få "göra" något? Det blir lätt så oerhört kort och konstigt annars. Prästerna i Sv Kyrkan är med vid urnsättningen om man vill det och läser en bön eller liknande, har man haft begravning brukar det vara samma präst.

    Vi pysslade ju med urnan/kartongen innan tillsammans vilket blev lite av en "familjegrej" - att tillsammans bestämma var olika klistermärken skulle vara och så. För mig var det lite av en markering att vara hemma där han skulle ha fått leva, men jag vet även en änglamamma som lånade kapellet på kyrkogården och de gjorde det till en del av en minnesceremoni.

    Vid själva urnnedsättningen läste vi Gud som haver tillsammans och välsignelsen. Och så hade jag köpt små såpbubblerör på Panduro som vi blåste över Sudden efteråt. Jag tror faktiskt vi var vid graven nästan en timma (och jag såg kyrkogårdsfolket försöka bevaka oss diskret för att få lägga igen)

    Jag gjorde det inte men jag vet att man kan få lägga igen själv eller hjälpas åt med personalen om man vill.

    Jag bröt förresten ett brythjärta precis innan jag satte urnan och la med halva i graven. Det är barnsligt skönt att tänka att andra halvan av mitt smycke finns hos honom nu. Och så fick han förstås med sig en liten mjukis då... (det syns ju på mina bilder). Min mamma gav honom blommor och min pappa hade köpt en sten med texten "en ängel till låns du var" som han också fick.

    SvaraRadera
  2. Fc: Tack för alla fina förslag och idéer. Min syster erbjöd sig, efter att ha läst bloggen, att läsa en dikt. Så det kommer hon göra. Sedan får vi fundera på om vi ska göra något mera.

    SvaraRadera