Avklarat

De första fem arbetstimmarna avklarade. Senast jag var där var den 21 april så det kändes väldigt konstigt att komma dit igen.

När jag bytt om och satte mig vid datorn på kontoret hade jag hjärtklappning och var svettig. Jag tror jag var orolig för att jag skulle hitta något som påminde om graviditeten på kontoret kanske någon lapp med telefonnummer till MVC eller något skrivet i kalendern. Hittade också mycket riktigt en lapp med numret till sjukgymnasten på MVC. Pressade ihop lappen till en boll och slängde den fort i papperskorgen.

När jag kom in på kontoret låg på något sätt den känsla som jag hade när jag gick hem på skärtorsdagen kvar. Då var jag glad och lycklig över graviditeten. Nu var jag tvungen att först försöka sudda bort den känslan innan jag kunde börja jobba. Även på jobbet fanns ju planerna på hur allt skulle vara. Tanken var att jag skulle ha kommit tillbaka från semester förra veckan och sedan förhoppningsvis fått gravidpenning beviljat från och med 8 augusti, men nu är det bara att jobba på istället...  Ständigt allt som man blir snuvad på!

Dom här timmarna var faktiskt jobbigare än vad jag trodde. När jag åkte i morse kändes det ganska okej, men när jag väl var där så kände jag mig inte så psykiskt stark som jag trodde att jag var.

Eftersom all vårdpersonal vet om varför jag varit sjukskriven har jag ju sluppit såna frågor utan istället fått kommentarer om att det är roligt att jag är på plats igen och så har de ju frågat hur jag mår. Den frågan tycker jag är så svår att svara på. Jag försöker att inte försköna bilden av hur jag mår, men samtidigt kan jag inte helt vara ärligt tyckte jag. Därför blir det något neutralt som "jo, det går upp och ner". 

Under dagen idag har jag också funderat på hur personalen har tänkt när de sett mig.  Har de känt medlidande?, är jag för glad?, är jag för asocial?. När man jobbar inom vården måste man lägga på ett leende när man träffar en boende och idag kändes det så påklistrat. Förhoppningsvis märkte inte den dementa tanten det... Men, vad dom tänker försöker jag att inte bry mig om. Försöker att det så lugnt som möjligt dessa två veckor  innan jag ska försöka att gå upp på min fulla arbetstid.