onsdag 20 juli 2011

Det fanns samtalsämnen

Innan vi åkte till kuratorn i förmiddags  funderade jag på om vi verkligen hade nåogt att prata om när vi verkligen satt där, men där hade jag fel. Vi satte oss i hennes fåtöljer och efter två sekunder hade en timme gått!
På sitt kontor har hon två fåtöljer och varje gång vi varit där har det blivit att jag har suttit i samma fåtölj varje gång. Jag tänkte på det när jag idag satte mig i "min" fåtölj och blev det full i skratt. Mannen och jag har alltså bestämda platser när vi är hos kuratorn...

Idag pratade vi om hur vi har känt oss sedan vi träffades senast och kunde konstatera att vi trots allt kommit vidare i sorgen och att det på något sätt känns lättare även om det många gånger fortfarande är jobbigt. Jag tycker fortfarande att det är väldigt jobbigt att se gravidmagar och barnvagnar och då speciellt liggvagnar. Vi berättade också vad vi gör för att minnas, hedra och sörja Dutt och hon tyckte att det var skönt för att att vi har så nära till mineslunden.

Sedan pratade vi jättemycket om framtiden. Att min ivf-hjärna börjat arbeta igen och den oro som vi känner både för att lyckas och inte lyckas att bli gravida, vilket hon tycker är helt naturligt. Jag pratade också om att jag kan känna dåligt samvete för att vi redan planerar för att bli gravida igen. Hon tyckte då att man kan sörja samtidigt som man planerar för framtiden och det har hon rätt i! Livet rullar på och sorgen försvinner inte för att man planerar syskon till Dutt. Han finns med oss överallt.

När det redan gått nästan en timme frågade hon om vi ville ha en ny tid bokade eller om vi ville ringa om tid om vi kände att vi behövde. Jag sa då att det är bäst att boka en tid med en gång för annars finns det risk att jag inte ringer. Sa då att vi varit tveksamma om det fanns något att prata om idag, men det märkte vi att det verkligen fanns. Hos kuratorn pratar vi om sånt som vi normalt pratar om men som hon får oss att analysera djupare. Så djupt så att det tåras i ögonen på både mig och M.

Nästa tid är bokad till den 3 augusti.

3 kommentarer:

  1. Bra! Att få hjälp (och att våga be om hjälp) tror jag är ett tecken på styrka. :-)

    SvaraRadera
  2. Bra att ni fortsätter gå! Tänker på Er! KRAM Nhea

    SvaraRadera
  3. Låter klokt att ni bokat en ny tid. Håller helt med i Ph:s kommentar, det är en styrka att våga be om och ta emot hjälp.
    Kram!

    SvaraRadera