Blandade känslor

I morgon ska jag börja jobba igen. Jag har inte jobbat sedan den 21 april. Just nu känns det jättemärkligt att jag ska komma igång och jobba.
Senast jag var där var det skärtorsdag och jag var gravid och lycklig.
I morgon när jag kommer dit är jag så långt ifrån både gravid och lycklig som det bara går.

Samtidigt känns det på något sätt skönt att komma igång igen. Att få delta i ett socialt sammanhang.

Nu är det tänkt att jag ska jobba 10 timmar i veckan i två veckor för att sedan gå upp på min normala arbetstid (20 h/veckan).

Jag är inte så orolig för vad alla kollegor ska säga utan mer orolig över en sån simpel sak som om jag överhuvudtaget orkar upp klockan halv sju i morgonbitti. Den här tiden som jag varit sjukskriven har jag sovit till minst åtta. I morse tvingade jag mig upp vid sju för att anpassa mig lite.

Personalen som jag jobbar med vet alla om vad jag gått igenom då jag några veckor efter att Dutt kom mejlade dom alla. Just för att de ska veta, men också att jag ville att alla skulle få samma information.

Jag misstänker att de här första dagarna kommer det inte bli så mycket konkret jobb, utan mycket prat med personalen. 65 undersköterskor som alla säkerligen vill beklaga och höra hur jag mår. Det kan bli en del av min bearbetning tror jag. Att åter igen få berätta om vad som hänt.