Dutt två månader

Idag är det två månader sedan Dutt kom. Fem månader för tidigt.

Klockan 00.24 den 17 maj kom han till oss, vinkade och flög iväg. Förhoppningsvis flög han till ett bättre ställe där han inte behöver lida och där det inte gör något att hans hjärna inte fungerar som den ska. Där han är nu har han många änglakompisar att leka och busa med, bland annat Lillsudd, Andor och Liten. Tyvärr är barnhimlen fylld med allt för många barn som istället skulle förgyllt deras föräldrars liv, men nu har de i alla fall varandra.
Jag hoppas också att Dutts mormor ibland tittar till honom i barnhimlen så att han sköter sig ordentligt.

Idag tog vi med oss en bukett med blommor från trädgården och ett ljus till minneslunden. När vi kommer dit så sitter det en dam på "vår bänk"!! Vi får då sätta oss på bänken bredvid, vilken jag inte trivs på då vi sitter för långt bort från Dutts plats. Vi tänker att hon snart går, men inte... Hon sitter till och med och sover på "vår" bänk. Till slut tröttnar vi att vänta på att få vår plats så vi vinkar till Dutt och går. Jag hade tänkt att ta en bild, men ville inte göra det med tanten sittandes där. Därför går vi en promenad och kommer tillbaka till Dutt efter 45 minuter. Tanten sitter fortfarande kvar!! Därför gick vi till minneslunden en snabbis ikväll också just för att få den där bilden!
När jag satt vid minneslunden idag så funderade jag på vad Dutts "riktiga" namn hade blivit om han blivit en frisk och levande pojke. Jag kom fram till att han antagligen hade blivit en Erik.

Ikväll har vi börjat med att skriva i boken "Om lilla mig" som vi köpte för ett tag sedan. Vi orkade inte göra hela boken, utan vi tar några sidor i taget.

Dessutom har vi tittat på bilderna på Dutt som barnmorskan tog några timmar efter att han kom. Om tårarna hade svårt att komma när vi satt med honom på förlossningen så kommer de mycket lättare nu. Ibland är det jobbigt att tårarna kommer så lätt, men oftast är det skönt att få lätta på trycket lite.