Jag är så tacksam för det stöd som jag fått genom min blogg under hela dess livslängd, men allra mest tacksam är jag för stödet sedan den här graviditeten gick åt helvete.
Alla dessa kommentarer från er, mest helt okända människor!! Sedan jag började blogga i februari förra året har jag fått nästan 4000 kommentarer. Helt otroligt! På ultraljudsdagen tickade det in nästan en kommentar i minuten ett tag!! Alla dom kommentarerna läste jag med tårar rinnande nedför kinderna för jag var så glad och tacksam för dom mitt i allt kaos jag då hade.
Sedan alla mejl jag får. Många mejl börjar med "jag vill inte tränga mig på...men". Ingen ska någonsin behöva känna att de tränger sig på när de tar sig tid att skriva långa och fina mejl till mig. Jag försöker svara på alla mejl jag får även om det kanske inte blir samma dag som dom kommer.
Jag har ju inte heller bara svenska läsare. Jag har fått kommentarer på norska och mejl från Finland (som tur var var det skrivet på svenska ;-). Genom google analytics kan jag se att de som läser min blogg sitter ibland annat Usa, Canada, Tyskland, Nya zealand, Förenade arabemiraten och Storbritanien.
Alla ni läsare är GULD värda.
Jag har själv varit dålig på att kommentar era bloggar den senaste tiden. Vissa bloggar, speciellt gravidbloggar har jag svårt att läsa överhuvudtaget, men ni ska komma ihåg att jag tänker även på er. Just nu gör det för ont att läsa om lyckade ultraljud, bebissparkar och inköp av spjälsäng. Hoppas att ni förstår det.
Vill också passa på och säga välkommen till Hanna som ny följare av bloggen.
Många kramar till alla!
Du ska inte behöva be om ursäkt för att det är jobbigt med gravid- och barnbloggar. Ta hand om dig och lyssna på dig själv. Kram
SvaraRaderaInte ska du be om förlåtelse för att du inte orkar läsa gravid/bebis-bloggar just nu, det är ju helt förståeligt tycker jag. Jag, och säkerligen många med mig, fortsätter att läsa din blogg ändå! Kom gärna tillbaka och läs våra bloggar när du känner att du orkar.
SvaraRaderaSTOR Kram
Du är värd allt stöd, det ni gick/går igenom är omänskligt och ingen ska behöva uppleva det ni nu gör. Jag läser dom blogg så gott som varje dag och mina tankar är så ofta med dig och din man. Det är konstigt hur livet är och hur orättvist det är många gånger. Jag hoppas bara nu att den mörkaste tid i era liv nu är bakom er och att det nu blir ljusare och ljusare för er!
SvaraRaderaJag har varit väldigt dålig på att kommentera det sista, men du ska veta att ni finns i mina tankar och mina böner. Jag önskar er allt gott. Jag är dessutom helt övertygad om att du snart kommer bli gravid igen! Ett syskon till Dutt kommer ju aldrig ersätta honom, men ni förtjänar att få vara föräldrar till ett levande barn. Och Dutt förtjänar ett syskon! Men försök att inte lägga prestationsångest på dig själv, det kommer hända Anna. Fortsätt i ditt sorgearbete, men tillåt också dig själv att hoppas och glädjas inför kommande IBF och graviditet. Dutt glöms inte bort!
Kram Rebecca
DU är också guld värd!
SvaraRaderaOch angående gravid- och bebisbloggar förstår jag dig, inte konstigt alls! Jag orkar inte heller alltid läsa alla bloggar som har fått plus o bebis, ibland känns det som om man typ är ensam kvar.... även om det inte är så.
Ha en skön torsdagkväll fina du :)
Många varma kramar
Jag tycker inte heller att du ska behöva be om förlåtelse. Jag orkar inte heller alltid läsa dem. Ta hand om dig!
SvaraRaderaKram!
Glad över att du har fått allt detta stöd. Du sätter spår. Jag minns tydligt var jag var när ni förlorade er Dutt....
SvaraRaderaÖnskar att glädjen får komma snart.
Kram