Fortfarande har jag jättesvårt att se gravida kvinnor på stan.
Varför går ALLA gravida med ena handen på magen?? Just nu blir jag oerhört störd på det!
"Jag ser att du är gravid utan att din hand behöver förtydliga det."
Jag tror att det har att göra med att man vill kunna känna när barnet rör på sig. Jag förstår att du tycker att det är väldigt jobbigt att se men det är nog inte för att förtydliga att man är gravid, utan mer något som kommer naturligt utan att man tänker på det! Kram Monica.
Ibland kan barnet i magen var oroligt eller sparka mycket och genom att klappa på magen kan det lugna sig, det kan även vara för att det känns bra osv. Kan tänka mig att det känns jobbigt men jag hoppas verkligen att du snart får uppleva detsamma. Kram
Hej! Jag har aldrig förlorat ett barn. Jag har upplevt flera misslyckade IVF-behandlingar, men det är ju inte detsamma. Har följt din blogg ett tag och vet ändå inte vad jag ska skriva. Jag kan aldrig förstå det ni går igenom. Något som jag däremot känner igen mig i är alla gravida och alla barnvagnar. Jag såg dem överallt när våra försök misslyckats! Det var verkligen jobbigt! Det jag upplevde extrajobbigt var mammor som jag inte tyckte verkade vara "bra" mammor. De som skrek åt sina barn eller verkade ha missbruksproblem. Varför fick inte jag barn, när de fick? Det upplevde jag som orättvist. Carolas sång är så sorglig och vacker på samma gång. Den har jag spelat många gånger, hela skivan är fin. Jag önskar er all lycka, kram Maria
Det kommer nog bara naturligt att ibland lägga en hand på magen. Ibland kanske bara för att det gör ont. Men jag förstår om du tycker det är jobbigt att se. Ofta ser man det man själv tänker på överallt för att man fokuserar på det... Hoppas att du snart är en av dem som lägger sin hand på magen... kram
Jag minns att jag tog mig på magen när det gjorde ont av en spark eller rördes obekvämt. Jag förstår att det måste kännas jobbigt att se gravida kvinnor, men du får försöka tänka positivt att du snart kommer vara där själv. Tänk inte om, tänk När! Kram
Jag "förlorade" också mitt barn ungefär samtidigt som dig. Liknande omständigheter. Samma vecka.. Jag tyckte också det var jobbigt att se gravida efter det. Men sen bestämde jag mig för att inte låta graviditet bli något negativt, att inte förknippa alla gravida med min sorg. Jag kan faktiskt säga att det har blivit bättre.
Eller hur? Och smeker den titt som tätt, måste bli skavsår på magen till sist? Fy vad jag är bitter och hemsk nu... Hur som helst gör det ont i hjärtat att se.
Jag förstår att det är jobbigt att se och det tyckte jag själv också innan jag blev gravid. Men när jag äntligen blev med barn var lyckan så total och jag ville känna barnet hela tiden. Jag höll en hand på magen ganska ofta, helt omedvetet, bara för att jag ville känna barnet där inne. Det var ju så overkligt att jag ens var gravid! Nu är jag gravid igen med Rasmus syskon och än har jag faktiskt inte tagit mig på magen, men så är jag bara i vecka 10 än så länge och magen syns knappt. Sen kan det ju ha att göra med att jag har ett barn att ta hand om redan, tiden finns inte på samma sätt att reflektera över det nya barnet som växer inom mig.
Jag har följt din blogg ett tag nu och jag önskar av hela mitt hjärta att ni snart får ett efterlängtat barn! Ingen kommer någonsin kunna ersätta Dutt, men ett syskon kanske gör livet lite lättare. Lycka till med allt, jag tänker på dig!
Jag kan förstå att det är provocerande, jag har en väldigt livlig krabat i magen, och med bara tre veckor kvar till bf, så är det ganska jobbigt... När h*n lugnar ner sig av att känna min hand utanpå magen, så lägger jag ofta en hand där utan att tänka på det... Det är alltså för min egen skull, och inte meningen att provocera, även om jag kan förstå att du och andra kan tolka det så... =/ Hoppas du snart får uppleva lyckan och miraklet att få vara gravid igen! Kram Lottis
Jag tror inte att de gravida tänker på att det kan vara provocerade för andra. De gravida kan ju inte rå för att de blivit gravida och det är ju knappast deras fel att jag inte klarar av att gå en hel graviditet. Dessutom är det ju mitt fel eftersom mina ögon på något konstigt sätt "letar" efter gravidmagar...
Jag har haft otroligt svårt för att bli gravid men tillslut gick det mot alla odds. Jag älskar att känna hur bebisen sparkar därinne nu när det börjar bli trångt. Jag hatade alla gravida när jag själv inte kunde bli gravid, så jag förstår din reaktion. Men samtidigt så måste jag få glädjas över detta nu när jag äntligen lyckats bli gravid. Det är inte för att störa någon annan utan för att jag blir så lycklig över att känna hur det sparkar där inne. Hoppas och tror att folk ska få störa sig på dig snart när du går och tar dig på magen. ;-)
Det är klart att det gör ont att se andra ha det du drömmer om och som rycktes ifrån dig. En sorglig påminnelse om hur det skulle ha varit i den bästa av världar. Kram. Jag tror på dig! / Tina
Jag började acceptera den här helt onaturliga reaktionen på andras graviditeter, och sedan har det blivit lite bättre. Jag tittar, blir ledsen/upprörd, tänker "så här reagerar jag eftersom jag inte blir gravid, och det är inte normalt, och det är inte jag, det är mitt barnlösa jag som reagerar så" och så kan jag trösta mitt barnlösa jag lite. Jag (eller, mitt barnlösa jag) blir till och med lite provocerad av alla svar du fått - som om du inte ville att gravida skulle klappa sig på magen - vad jag förstår handlar det inte alls om vad andra gör, utan om de känslor det väcker hos dig. Och du, jag hoppas att det blir bra för dig. Att du får ett barn till. Kram.
Medan du finns: Du beskriver det så bra! Att vi har ett jag och ett barnlöst jag. Och som du skriver så är det inte så att jag inte vill att de gravida ska klappa sig på magen utan det är de känslor den handlnigen väcker hos mig som detta handlar om. Tack du satte ord på mina tankar och känslor.
Jag tror att det har att göra med att man vill kunna känna när barnet rör på sig. Jag förstår att du tycker att det är väldigt jobbigt att se men det är nog inte för att förtydliga att man är gravid, utan mer något som kommer naturligt utan att man tänker på det! Kram Monica.
SvaraRaderaIbland kan barnet i magen var oroligt eller sparka mycket och genom att klappa på magen kan det lugna sig, det kan även vara för att det känns bra osv. Kan tänka mig att det känns jobbigt men jag hoppas verkligen att du snart får uppleva detsamma. Kram
SvaraRaderaJag stör mig också på det. Om jag själv lägger handen på magen ute i offentligheten tar jag snabbt bort den.
SvaraRaderaJag läser, även om jag är dålig på att kommentera..
Kram
Hej!
SvaraRaderaJag har aldrig förlorat ett barn. Jag har upplevt flera misslyckade IVF-behandlingar, men det är ju inte detsamma. Har följt din blogg ett tag och vet ändå inte vad jag ska skriva. Jag kan aldrig förstå det ni går igenom. Något som jag däremot känner igen mig i är alla gravida och alla barnvagnar. Jag såg dem överallt när våra försök misslyckats! Det var verkligen jobbigt! Det jag upplevde extrajobbigt var mammor som jag inte tyckte verkade vara "bra" mammor. De som skrek åt sina barn eller verkade ha missbruksproblem. Varför fick inte jag barn, när de fick?
Det upplevde jag som orättvist.
Carolas sång är så sorglig och vacker på samma gång. Den har jag spelat många gånger, hela skivan är fin.
Jag önskar er all lycka, kram Maria
Det kommer nog bara naturligt att ibland lägga en hand på magen. Ibland kanske bara för att det gör ont. Men jag förstår om du tycker det är jobbigt att se. Ofta ser man det man själv tänker på överallt för att man fokuserar på det... Hoppas att du snart är en av dem som lägger sin hand på magen... kram
SvaraRaderaJag har stört mig något så fruktansvärt på precis samma sak. Tar det som en förolämpning trots att det såklart inte är menat som det. usch
SvaraRaderaKramar!
Jag minns att jag tog mig på magen när det gjorde ont av en spark eller rördes obekvämt.
SvaraRaderaJag förstår att det måste kännas jobbigt att se gravida kvinnor, men du får försöka tänka positivt att du snart kommer vara där själv. Tänk inte om, tänk När!
Kram
Jag "förlorade" också mitt barn ungefär samtidigt som dig.
SvaraRaderaLiknande omständigheter.
Samma vecka..
Jag tyckte också det var jobbigt att se gravida efter det.
Men sen bestämde jag mig för att inte låta graviditet bli något negativt, att inte förknippa alla gravida med min sorg.
Jag kan faktiskt säga att det har blivit bättre.
Tack för alla era tänkvärda kommentarer!
SvaraRaderaEller hur? Och smeker den titt som tätt, måste bli skavsår på magen till sist? Fy vad jag är bitter och hemsk nu... Hur som helst gör det ont i hjärtat att se.
SvaraRaderaKram!
Anna: haha, skavsår! Tänk vad mycket skavsår vi kommer få i vinter när vi äntligen plussat! Kanske bäst att köpa skavsårsplåser redan nu?
SvaraRaderaJag förstår att det är jobbigt att se och det tyckte jag själv också innan jag blev gravid. Men när jag äntligen blev med barn var lyckan så total och jag ville känna barnet hela tiden. Jag höll en hand på magen ganska ofta, helt omedvetet, bara för att jag ville känna barnet där inne. Det var ju så overkligt att jag ens var gravid! Nu är jag gravid igen med Rasmus syskon och än har jag faktiskt inte tagit mig på magen, men så är jag bara i vecka 10 än så länge och magen syns knappt. Sen kan det ju ha att göra med att jag har ett barn att ta hand om redan, tiden finns inte på samma sätt att reflektera över det nya barnet som växer inom mig.
SvaraRaderaJag har följt din blogg ett tag nu och jag önskar av hela mitt hjärta att ni snart får ett efterlängtat barn! Ingen kommer någonsin kunna ersätta Dutt, men ett syskon kanske gör livet lite lättare. Lycka till med allt, jag tänker på dig!
Jag kan förstå att det är provocerande, jag har en väldigt livlig krabat i magen, och med bara tre veckor kvar till bf, så är det ganska jobbigt... När h*n lugnar ner sig av att känna min hand utanpå magen, så lägger jag ofta en hand där utan att tänka på det... Det är alltså för min egen skull, och inte meningen att provocera, även om jag kan förstå att du och andra kan tolka det så... =/ Hoppas du snart får uppleva lyckan och miraklet att få vara gravid igen! Kram Lottis
SvaraRaderaJag tror inte att de gravida tänker på att det kan vara provocerade för andra. De gravida kan ju inte rå för att de blivit gravida och det är ju knappast deras fel att jag inte klarar av att gå en hel graviditet.
SvaraRaderaDessutom är det ju mitt fel eftersom mina ögon på något konstigt sätt "letar" efter gravidmagar...
Jag har haft otroligt svårt för att bli gravid men tillslut gick det mot alla odds. Jag älskar att känna hur bebisen sparkar därinne nu när det börjar bli trångt. Jag hatade alla gravida när jag själv inte kunde bli gravid, så jag förstår din reaktion. Men samtidigt så måste jag få glädjas över detta nu när jag äntligen lyckats bli gravid. Det är inte för att störa någon annan utan för att jag blir så lycklig över att känna hur det sparkar där inne.
SvaraRaderaHoppas och tror att folk ska få störa sig på dig snart när du går och tar dig på magen. ;-)
Det är klart att det gör ont att se andra ha det du drömmer om och som rycktes ifrån dig. En sorglig påminnelse om hur det skulle ha varit i den bästa av världar. Kram. Jag tror på dig! / Tina
SvaraRaderaJag började acceptera den här helt onaturliga reaktionen på andras graviditeter, och sedan har det blivit lite bättre. Jag tittar, blir ledsen/upprörd, tänker "så här reagerar jag eftersom jag inte blir gravid, och det är inte normalt, och det är inte jag, det är mitt barnlösa jag som reagerar så" och så kan jag trösta mitt barnlösa jag lite.
SvaraRaderaJag (eller, mitt barnlösa jag) blir till och med lite provocerad av alla svar du fått - som om du inte ville att gravida skulle klappa sig på magen - vad jag förstår handlar det inte alls om vad andra gör, utan om de känslor det väcker hos dig.
Och du, jag hoppas att det blir bra för dig. Att du får ett barn till. Kram.
Medan du finns: Du beskriver det så bra! Att vi har ett jag och ett barnlöst jag. Och som du skriver så är det inte så att jag inte vill att de gravida ska klappa sig på magen utan det är de känslor den handlnigen väcker hos mig som detta handlar om. Tack du satte ord på mina tankar och känslor.
SvaraRadera