Det tog lång tid efter plusset den 9 september innan jag vågade plocka fram mina
gravidböcker. De fick inte komma ut ur garderoben förrän den 22 september. Sedan låg de bara där för varken jag eller mannen vågade öppna någon av dom... Ingen av oss vågade tro på att den här graviditeten skulle gå bra efter den blödning som jag hade tidigt.
Nu är de inslängda i garderoben igen tillsammans med de fyra graviditetstest som jag hann ta. Det sista
gravtestet togs flera dagar efter att Snöis slutat leva, men trots det var strecket lika starkt som de tre tidigare testen.
Hur ska jag någonsin våga tro på positiva graviditetstest igen??
Massor med kramar från mej!
SvaraRaderaJag läste er historia och kan inte låta bli att kommentera. Jösses, vilken resa! Jag förstår att det är svårt att gå vidare efter "dutt". Vi har "bara" genomgått ett IVF och det räcker.
SvaraRaderaKramar till er!
Efter 3 mf (varav ett MA) kände jag precis samma. Jag blev nästan provocerad av folk som tyckte att positivt test = barn om 9mån. Jag gick igenom 9mån av nästan daglig oro men det gi k. Tänker på er trots att jag inte känner er.
SvaraRaderaTyvärr kan man inte lita på att det syns på grav.testet att man har drabbats av MA. Det kan ta lång tid innan hormonerna börjar försvinna ur kroppen.
SvaraRaderaMånga kramar!