Ogravid igen

Då var dagens operation klart.

Redan en halvtimme efter att jag tog tabletterna Cytotec började jag blöda så kroppen kanske nu efter cirka två veckor fattat att något var fel med Snöis.

När vi väl kom till operation som insåg vi att M inte fick stanna utan han fick åka hem igen. Det kändes lite märkligt eftersom vi alltid gjort allt som har med vår gravidkamp tillsammans...

Jag fick byta om till operationskläder. Den välbekanta blå "nattskjortan" och de konstiga långa knästrumporna som bara kasar ner... Till denna outfit fick jag även ett par turkosa foppatofflor!
Sedan slussades jag vidare till ett rum där jag först träffade narkosläkaren och sedan även läkaren som skulle utföra skrapningen. Hon var väl påläst i min journal och beklagade det som hänt det senaste halvåret.

Sedan fick jag sitta ner i ett litet väntrum där det redan satt två damer. De två började prata med varandra om varför de var där och det enda jag tänkte var " fråga inte mig, fråga inte mig, fråga inte mig". Då hör jag frågan "varför är du här?". Jag svarade ärligt "Jag ska göra en skrapning efter missfall". Det fick tyst på damerna. De visste nog inte vad de skulle säga mer till mig utan de fortsatte då att prata med varandra om deras, enligt min icke-problem...

Som tur var blev väntan kort för inom en kvart kom en narkosläkare och hämtade mig. Jag lägger mig på en brist och sedan rullar vi iväg i korridorerna. Till slut kommer vi fram till operationssalen och där är det mer folk än i kyrkan :-)
En sköterska kollar EKG och blodtryck och narkosläkaren sätter kanyl i armvecket på mig. Efter en stund är jag redo för att få narkosen som kommer både i kanylen och i andningsmask. Det sista jag kommer ihåg är att klockan är exakt tolv.
Nästa minne jag har är att jag vaknar till på ett helt annat ställe och klockan är då kvart i ett. Då befinner jag mig på en uppvakningsavdelning och det tar en stund innan jag orkar säga något till den personal som befinner sig där och frågar hur det är. Sakta men säkert vaknar jag till och efter en stund får jag smörgås och te, vilket satt bra då jag inte ätit sedan klockan fem i natt.
Själva skrapningen måste ha gått bra för läkaren sa före ingreppet att träffade jag honom inte igen så hade allt gått bra.
Strax innan två är jag redo att åka hem och ringer mannen som då kommer och hämtar mig.

Just nu känner jag mig mest trött och har inte orkat tänka på vad faktiskt dagen inneburit - Att jag återigen är ogravid. Det kommer säkert över mig så småningom. Just nu tänker jag bara på att försöka ta det lugnt och vila mig. Jag är sjukskriven även nästa vecka så det ska bli skönt att kunna ta det lugnt och komma ifatt känslomässigt nästa vecka.