Nu så här en vecka efter skrapningen börjar nog hjärnan äntligen fatta vad som hänt. Dagarna direkt efter skrapningen så tyckte jag att jag mådde över förväntan, men nu är det ämre. Speciellt igår då jag mådde riktigt dåligt. Tårarna brann innanför ögonlocken hela dagen och flera gånger rann de också över.
Jag försöker att inte gråta och må dåligt för jag är trött på det. Jag vet att det är ett oerhört dumt sätt, men jag anser att jag har varit ledsen tillräckligt mycket de senaste månaderna så jag orkar inte må dåligt igen. Detta gör ju egentligen att jag mår ännu sämre. Det går inte att hålla igen på tårarna eller sorgen. Är man ledsen så är man. Så är det bara.
De här dagarna har jag också känt mig arg. Arg på att det aldrig ska fungera. Arg på min kropp som inte kan klara av det mest naturliga i världen - att skapa och behålla ett barn. Arg på människor som får barn på löpande band och speciellt arg är jag på dom som sedan inte klarar av att ta hand om dom. Arg på att framtiden är så oviss. Arg på livet som bara ska jävlas. Arg på att de drömmar jag har aldrig blir uppfyllda. Jag är i stort sätt arg på allt!
Snart ringer läkaren från Carlanderska och mitt A4-papper med frågor ligger framme...
BRA att du är arg!!
SvaraRaderaJag har ju haft flera missfall, och vill inte påstå att det blir lättare ju fler de blir... Tvärtom, tror jag.
Senaste gången (sista?) bestämde jag mig, jag skulle få vara lessen till på torsdag. Sen skulle jag resa mig upp och gå vidare. (detta sa jag på helgen). Och det funkade bra. Jag tillät mig själv att vara lessen. Men jag visste också, att på fredagen skulle jag inte vara det längre. Det öppna blödande såret har nu gått över till ännu ett ärr i hjärtat. Visst kommer tårarna ibland ändå, men inte alls så ofta nu.
Ta hand om varandra!
KRAMKRAMKRAM
Jag har haft flera missfall och känner igen vad du skriver, på något märkligt sätt så tar det ett par dagar innan sorgen kommer. Kan det vara hormonerna som spökar och gör att det blir lite fördröjning? Efter mina missfall har det varit ok till en början och sen blivit nattsvart efter någon vecka. MEN, det blir bättre! Din situation är ändå annorlunda från min... ett tidigt missfall måste vara "enklare" (om det nu finns något sånt i detta sammanhanget) än det du gått igenom tidigare. Det känns inte rätt att jämföra eftersom det du varit med om måste vara det svåraste som finns.
SvaraRaderaHåll ut! Kämpa! Det gör ni så bra!
Tillåt dig att vara arg!! Tillåt dig att vara ledsen! Tillåt dig att känna men sätt ett datum då det är stop!
SvaraRaderaDet är svårt att gå vidare och jag säger inte att du ska glömma eller aldrig mer sörja.
Du är stark!
Ta hand om varandra.
KRAMAR