Jag lyckades aktivera mig med en del småsaker och tårarna kändes inte lika närvarande som de tidigare dagarna. När mannen kom hem tyckte han också att jag kändes något piggare.
Jag kan inte säga att jag gjorde några stordåd igår, men jag tvättade i alla fall två maskiner tvätt, var hos Dutt, gick en promenad, bakade kaka och jobbade lite med mitt Panduropyssel. När sedan mannen kom hem var det jag som föreslog att vi skulle åka iväg till bland annat citygross och Bauhaus för att handla solrosfrön, hampfrön och jordnötter till våra småfåglar som snart behöver lite mat. Dessutom hamnade vi på Blomsterlandet där jag köpte en dekoration som vi ska lägga vid Dutts minnesträd vid allhelgona. Så igår kväll kände jag mig ändå nöjd med min dag, även om jag kan känna att jag inte helt och hållet är "normal".
Som Livets underverk skrev i en kommentar "ett viktigt steg för att så småningom lyckas ta sig upp ur det nattsvarta hålet är bl a att aktivera sig med små, små saker varje dag, även om dom där sakerna just nu kan kännas hur meningslösa som helst."
Jag tror det ligger mycket i det. Att trots att allt känns meningslös så gäller det att "ta sig i kragen" och ändå sysselsätta sig med något.
Igår kväll gjorde mannen och jag en ny lista på vad jag kan sysselsätta mig med idag. En del trädgårdsarbete står på betinget idag. Hoppas bara att solen kan lysa. Det blir ju lite trevligare då.
Skönt att det kanske kändes något bättre i alla fall. I små, små steg känns det säkert bättre och bättre.
SvaraRaderaKram!
Du har och ni har tillsammans en enormt friskt sätt att lösa en svår situation. Jättebra tror jag, med små uppgifter som du ägnar dig åt varje dag!
SvaraRaderaSänder ljusa tankar till dig!
Kram Anne
Du ser, det bor en alldeles fenomenal envishet inom dig :)
SvaraRaderaDu är dessutom väldigt klok!
Små små steg varje dag är det bästa tror jag. När man dessutom varje kväll summerar vad man gjort så blir det ju mycket tillsammans.
Många varma kramar