Snart är det dags att prata med kuratorn. Det känns som det behövs.
Kanske var det ännu mer i behov tidigare i veckan, då jag nu de senaste dagarna känner att jag kunna klättrat upp några trappsteg i det där mörka djupa hålet. Trots det är det alltid skönt att komma till kuratorn. Hon, liksom läkaren på kliniken som jag pratade med förra veckan samt den läkare som var vår kontakt i somras, inger ett lugn så fort jag hör hennes röst. Hon får mig att tänka och fundera på ett annat sätt än vad jag klarar av här hemma i soffan.
Dags att borsta tänderna och sedan åka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar