Dagen började med besök hos kurator. Det var ju väldigt lämpligt att vi sedan tidigare hade bokat in ett besök hos henne.
Hon började med att fråga hur det är och utan att ljuga sa att jag det inte alls var bra idag. Senast vi var hos henne hade vi två dagar kvar till testdag och jag tog en kort sammanfattning om vad som hänt de senaste veckorna.
Samtalet idag bestod ju naturligtvis bara om de känslor som vi känner efter gårdagens ultraljud. Känslan av hopplöshet, orättvisa och rädslan för att aldrig lyckas när alla andra lyckas. Jag vet att vi är många som kämpa, men just nu känns det som om det bara är vi som drabbas av all världens elände.
Vi pratade också om möjligheten att det kan finnas en liten möjlighet att allt är okej på tisdagens ultraljud, men vi vill inte ta ut det i förhand. Skulle det vara så att allt är normalt nästa vecka så blir inga mer glada än vi. I så fall får den här veckans sorg vara en parentes.
Efter att vi kom hem från kuratorn har vi jobbat lite grann i trädgården och så har vi försökt att prata lite med varandra. Igår hade vi svårt med det då vi båda kände att det inte fanns något att säga.
Vi försöker att inte tänka på framtiden, men det är nästan omöjligt att inte tänka såna tankar. Hur ska vi gå vidare? Hur ska vi orka? Orkar jag vara gravid igen?
Ikväll kommer våra kära vänner Herr och fru H hit med lite mat. Ni är guld!!
Även alla ni andra är underbara som kommentarer och mejlar mig. Jag blir så glad i allt det mörka.
Många kramar till dig. Det kanske kommer se bra ut i nästa vecka. Vi får hoppas på det!
SvaraRaderaKram Lo
Det gör så ont i mig att läsa om vad som hänt! Jag hoppas verkligen innerligt att ni får se ert mirakel på Tisdag. Med varje del av min kropp så hoppas jag!!!
SvaraRaderaSjälvklart hoppas vi!!
SvaraRaderaTa hand om varandra.
Många kramar!
Många kramar!
SvaraRaderaKära du - skickar många varma styrkekramar till dig och din make. Ta väl hand om varandra!
SvaraRaderakram <3
SvaraRaderaStyrkekramar till er!
SvaraRadera/XB
Jag ska hoppas och hålla tummarna för allt vad jag är värd inför nästa ultraljud! Vilken tur att ni har sådana fina människor i er närhet som kan visa lite extra omtanke när det är svårt.
SvaraRaderaHoppas att allt kommer att ljusna snart.
Kramar!!
Anna, jag har läst en stor del av din blogg. Jag vill börja med att beklaga förlusten av er lilla Dutt. Jag hoppas och ber innerligt för er i ert nu.
SvaraRaderaVarma kramar,
Madeleine
Många många kramar!!
SvaraRaderaEns egna lycka, är någon annans olycka...eller vad säger man?
SvaraRaderaJag trodde aldrig på mirakel, och mitt är rätt färskt och väldigt osäkert, så vi tar det varsamt.
Jag ville bara komma in och tala om hur mycket jag beklagar det ni går igenom och hoppas verkligen på att ni får se ett mirakel på tisdag.
Av hela hjärtat/
Luiza
Fy vad hemskt att ni dessutom kanske har drabbats av ett MA. Jag kan tänka mig att det är fruktansvärt jobbigt med ännu en vecka i ovisshet. Kram till er båda.
SvaraRaderaSkickar stooooora kramar och styrka mitt i allt! Tänker på er!
SvaraRadera