torsdag 27 september 2012

Jag har aldrig sagt

Jag har aldrig sagt och kommer aldrig att säga, att allt kommer vara rosenrött när väl bebis finns hos oss. Jag är väl medveten om sömnlösa nätter, eventuell kolik och att jag på det har huvudvärk eller är sjuk på annat sätt.

Detta skriver jag på grund av en kommentar på mitt tidigare inlägg idag. Jag kan bara beklaga att du upplever föräldrarollen jobbig. Man kan alltid jämföra vem helvete som är värst, men ofta kommer man aldrig fram till något vettigt svar.

Detta är min blogg, just nu gillar jag inte att vara gravid. Därför klagar jag och det skriver jag här i bloggen.

För att säga något positivt så kan jag skriva att jag idag faktiskt mår bra!! Märkligt va? Jag mår faktiskt inte ständigt dåligt, även om det kanske ibland låter så.

Många kanske kan tycka att jag borde vara tacksam att jag nu äntligen är gravid och tro inget annat. Jag är hur lycklig, glad och tacksam som helst. Jag önskar att alla ni som fortfarande kämpa ska komma så här långt som jag gjort. Trots det så behöver jag inte gilla att vara gravid och vad den medför för krämpor för mig.

19 kommentarer:

  1. Klart du inte måste gilla att vara gravid. Men du har efter lång tid av sorg och smärta lyckats. Varför bara dra upp allt som är dåligt hela tiden. Någon undrade varför jag blir provocerad? Jo för att vi kämpat i 8 år med att få barn. Jag har fått 4 missfall varav ett i graviditetsvecka 14. Det var ett sk MA. Det gör ont att alla andra lyckas och sedan bara klagar. Att vara gravid är mångas största önskan. Jag tänker inte på något annat. Hade gärna mått skit varje dag och hade jag varit gravid med ett friskt barn hade jag trotsat alla krämpor och njutit lite. Jag lämnar din blogg orkar inte läsa hur jobbigt du har det längre. Lycka till med allt. Hoppas du kan glädjas lite!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker personligen att ofrivilligt barnlösa vars högsta önskan är att vara gravida är lite märkliga. Försöker man göra barn för graviditetens skull och inte för barnets?

      En graviditet har aldrig någonsin varit mitt mål. Jag vill ha barn. Graviditeten är en del av vägen dit, men jag fattar inte varför den ska vara så mycket roligare än IVF-behandlingarna. För mig gör det skitont, jag kräks, har för tidiga värkar, är sjukskriven och isolerad. Utan garanti för att det blir barn. Det är 8 månader av ofrivillig barnlöshet till, fast i en annan fas. För mig blev den fasen till stor del värre än tiden innan, för att vara gravid och riskera att förlora barnet var värre för mig än att inte bli gravid.

      Så för mig var graviditeten ett helvete och livet blev rosenskimmrande och hundra mil bättre när dottern föddes. Då hade jag faktiskt nått mitt mål - ett barn. Dessutom sov jag bättre, hade mindre ont och var inte isolerad.

      Radera
    2. Anonym, om du läser i bloggen, tycker du verkligen att det bara fokuseras på det negativa?? Det tycker inte jag! Förstår att du har det jobbigt, men det blir inte bättre av att göra Anna ledsen. Sluta läsa om du inte orkar det!

      Radera
    3. Jag förstår att du bli provocerad "Anonym", man blir arg o bitter(med all jävla rätt) efter 8 långa års kämpande, och 8 år ä mycket längre än 4...Jag kämpade själv i över 8 år o kan tänka mej precis hur du känner.
      Men när du oxå är gravid kommer du förstå att man är där man är just nu i livet o det är ju det vi bloggar om-just nu! Och man är SINNESSJUKT tacksam att man är gravid, ja lovar!
      Mitt tips är att du slutar läsa om oss som blivit gravida, det sårar säkert dej mer än vad det ger gott. Jag själv mådde mye bättre när ja släppte alla gravida o de som fått barn bloggar o bara läste om de som var mer som mej i kämpandets stund.
      Kram på dej o kram på Längtan med

      Radera
  2. Jag tycker det är bra att du vågar skriva vad du känner i din blogg. Det är trots allt som en "dagbok" av ditt liv just nu, även fast du kanske inte skriver om ALLT i ditt liv, såklart!
    Förstår att du är alldeles jätteglad för att du är gravid, är glad för eran skulle också- även om jag inte känner er! Men även om du är glad kan du väl må dåligt, ha huvudvärk osv? Förstår inte att nån klagar över att du skriver om det. Varför läser dom då en blogg där en gravid mamma skriver om sin graviditet om dom inte tål att läsa sånt utan att reflektera det till att du skulle vara missnöjd med att vara gravid?! Sjukt..!
    Jag läser din blogg och är glad varje gång du uppdaterar då jag tycker det är spännande att följa graviditeten! :) Hoppas såklart på att få se en liten bebis här på bloggen sen också!
    Johanna

    SvaraRadera
  3. Hej! Jag läser/har läst en hel del bloggar, både om
    IVF och andra "mammabloggar" och en sak jag tänkt på är att i nästan alla så kommer dessa tankar ofta upp." Är jag otacksam för att jag klagar?" Livet är inte "happly ever after" oavsett vilken situation man är i i livet. Vare sig man blir gravid tillslut eller när barnet väl är här. Det måste vara otroligt jobbigt att känna att man samband med att man klagar på hur man mår och skriver om negativa saker i ens vardag innebär att man är otacksam för det man har. Hur går det ihop? Det är ju 2 helt olika diskussioner. Som
    att säga att man inte gillar kaffe och då samtidigt i och med det mena att man inte gillar päron. Man kommer vilja klaga och ventilera hela livet och bara för att man har svårt att få barn kommer inte vare sig graviditet eller föräldraskapet att bli lätt. Värt det, ja men inte lätt. Den som skrev något om det till dig kände sig säkert träffad på samma sätt som du blev när du tex såg barnvagnar och magar förut. Det handlar inte om dem man ser utan om den som tittar. Tråkigt att någon måste yttra sig och ge dig dåligt samvete för något du inte ska ha dåligt samvete för. Kram på dig och fortsätt skriv precis som du känner. Jag är iaf hör för att läsa ÄKTA .

    SvaraRadera
  4. Vi kämpade i 4 år. Jag tror personligen inte att det spelar någon större roll om det är 4 eller 8 år. Det är lika jobbigt oavsett tid.
    Jag mådde skit hela graviditeten och var sjukskriven. Det är något man måste kunna säga och skriva. Man kan inte skriva vad man tror andra vill höra? Då är ju inte bloggen "min". Anna, jag är övertygad om att du är lyckligare än någonsin trots att du inte mår gott. Det handlar inte om att klaga, det handlar om att skriva hur det faktiskt är. Kram!

    SvaraRadera
  5. vi kämpar ännu och har snart gått två år.. Så oavsett om ni haft turen med er nu så får du klaga hur mycket som helst. Följer din blogg dagligen och kommer alltid göra det! :)

    SvaraRadera
  6. Oavsett om man kämpat med att få barn i flera år eller lyckas på första försöket så tror jag att alla om de fick välja skulle välja en enkel, okomplicerad och krämpfri graviditet.

    Varför skulle man önska sig huvudvärk, nästäppa, foglossningar eller någon av de andra krämporna bra för att man kämpat med att få barn?

    SvaraRadera
  7. Anna jag har aldrig kommenterat här på din blogg men jag har följt den. Först måste jag säga att du är en hjältinna som kämpar så. Jag lider verkligen med dig. Och alla andra med tuffa graviditeter. Det har verkligen inget med att göra hur länge man försökt bli gravid innan.

    SvaraRadera
  8. Men herre gud, klart man får klaga! Det är inte lätt att vara gravid och en del (som jag) blir riktigt sjuka som gravida hur mycket man än vill ha barn! Hoppas du mår bättre snart för det är ju allt värt all besvär för att få sitt mirakel! MVH sarah

    SvaraRadera
  9. klart att man får klaga, det är dina ord, din historia. även fast man vill ha barn behöver man inte alltid tycka att graviditet och föräldraskap är en dans på rosor jämt. ;O herregud, vad tänker folk egentligen... stå på dig, fina du!

    SvaraRadera
  10. Jag kan bli irriterad ibland för det är skillnad på att klaga och att klaga. Men om man skriver att man har huvudvärk för att man har huvudvärk, då är det ju liksom så. Man berättar hur det är, och det är inte klaga på ett negativt sätt tycker jag. Jag har en ingift släkting som vi aldrig blir fri, hon KLAGAR. Typ om bebisen har ont i magen och inte sover, då är det synd om HENNE för hon får inte sova. Då blir jag rejält arg. Många tar barn för givet, och ibland verkar de klaga i onödan men jag tror nog de älskar sina bebisar oxå. Men de som kämpat för att få sin bebis tänker nog efter på ett annat sätt, därav tankarna om man är otacksam för att man klagar. Som nån kändis sa nyligen, åsikter är som rövhål, alla har dom ;)

    SvaraRadera
  11. Jeg er jo enig med alle her. Fortsæt med at skrive som du gør, om hvordan du har det, godt som dårligt. Jeg var selv barnløs i mange år og da jeg endelig blev gravid, var jeg bare dårlig HELE tiden. Selvfølgelig har man lov at klage IVF eller ej. En graviditet er en graviditet og opleves forskelligt fra person til person.
    Jeg sidder oftest med et smil på læben, når jeg har læst dine indlæg - og jeg bliver her :)
    Kram til dig

    SvaraRadera
  12. bra skrivit. vi fick kämpa mycket för att bli gravida med våran lille pojke. Det var en jobbigt tid. När jag väl blev gravid så hade jag en jobbig graviditet, vågade knappt klaga för då menade folk på att ja där ser du och du som tjatade om att få bli gravid. min förlossning var tuff och våran pojke hade kolik från det att han var tre-fyra veckor gammal...kände ofta att jag inte fick klaga men det måste man ju få göra ibland. Det är tufft men lyckan väger över det...

    SvaraRadera
  13. Klart man får klaga. Det är ingen dans på rosor att vara gravid :) jag bävar eftersom vi aktivt försöker bli gravida. Sedan tror jag att man måste försöka njuta lite mitt i allt som käns jobbigt. Men det gör du säkert också.

    SvaraRadera
  14. Du behöver inte försvara dig!! Det är klart att du är överlycklig och tacksam, men har ändå rätt att må dåligt i din graviditet! Vi blev gravida efter 3 IVF och tre års försök, men jag hade ändå en jobbig graviditet, och har jobbiga dagar även idag, det tillhör livet. Blev btw spontangravid sen, med bf 20/2-13, inte så långt efter dig! :)

    STOR KRAM! /Jessi

    SvaraRadera
  15. Jag tycker då inte att det är gnäll på den här bloggen! Anna skriver ju också om att hon syr tex och en hel del annat, det är inte bara om krämpor! De som vill ha barn, oavsett om man blir gravid så fort man tittar på sin man/sambo/partner eller om man behöver hjälp av läkare för att få barn så får man berätta om den verklighet man lever i. Den som är gravid har mer eller mindre krämpor för det är en påfrestning på kroppen att vara gravid. Inget konstigt att en gravid kvinna skriver om krämpor lite då och då! Jag tänker att det är väl barnet som är målet, inte graviditeten? Ingen måste tycka om att vara gravid oavsett hur länge man kämpat, för det är inte graviditeten som är målet egentligen, det är barnet som är målet. Graviditeten är vägen till ett barn och visst graviditeten är första delmålet eller vad man ska säga, men inte sjutton är det graviditeten som är det stora målet? Jag förstår att den som kämpar för att få barn tänker att graviditet är "målet" och att man då inte kan tänka på annat MEN nog tusan vet även den som är ofrivilligt barnlös att en graviditet kan vara ett litet, om än välkommet, helsike? Den som inte varit gravid kan aldrig veta hur det är eller hur de själva skulle må som gravida! Jag förstår att det kan vara provocerande att läsa att den som kämpat länge för att bli gravid berättar om sina krämpor men kanske är det då lika bra att inte läsa en blogg som denna?

    SvaraRadera
  16. Tänk så mycket detta ämne diskuterats på bloggar och i forum. Och jag tänker alltid samma; det är ju inte i första hand graviditeten vi barnlösa längtat efter utan barnen! Hur jobbig en graviditet är och upplevs är ju så olika från person till person. En del mår ju toppen hela vägen och andra mår uselt hela vägen.
    Bara för att man väntat på att få bli gravid länge så kan det ju vara ett tillstånd som är jobbigt!
    Att vi ska sitta och vara så himla tacksamma och ropa "halleluja, jag är iaf gravid" är jag så trött på....
    Sen är det klart att man är tacksam, tacksam för det liv som äntligen lever inom en när man kanske aldrig trodde att det skulle hända. Tacksam på ett sätt som bara vi som varit med om den här resan kan förstå...
    Många kramar och hoppas du får må bättre snart!!

    SvaraRadera