Emil står inte på vår namnlista, men ibland skulle det vara ett passande namn på den förgrömmade ungen jag har i magen.
Sedan i tisdags, då jag till och med såg sparken på magen, har det varit förödande lugnt. Under dagen igår kände jag inte alls några sparkar och när vi gått och lagt oss försökte båda jag och mannen väcka honom genom att "skaka" magen. Ingen reaktion. Efter en stund går jag ner och dricker två glas isvatten. Det ända som händer av det är att jag blir iskall.
Det känns så stort att ringa förlossningen. En del av hjärnan säger ju att han lever och att han bara ligger på ett sånt sätt så att jag inte känner hans sparkar. En annan del säger att han ligger död i magen och den delen av hjärtan är ju starkast.
Så.
Kvart i tolv ringer mannen förlosssningen och vill vi får vi komma med en gång, vilket vi vill. Några minuter efter tolv kliver vi in på förlossningen och vi hinner inte komma fram till deras expedition innan en barnmorska möter oss och leder oss direkt till ett undersökningsrum. Naturligtvis hittar hon hjärtljuden nästan med en gång och en lugn sänker sig... Sedan får vi vänta högst tio minuter på att en läkare kommer för att kolla med ultraljud och allt ser ju normalt ut.
Naturligtvis ligger han med ryggen uppåt mot min mage och sparkar därmed inåt min kropp. Sin favoritställning börjar jag tro...Läkaren ser också att det är normalt mycket fostervatten.
Allt såg med andra ord bra ut och i natt hade de nog en lugn natt på förlossningen då hela besöket från dörr till dörr tog en timme...
Både läkare och barnmorskan sa att det är bättre att ni kommer en gång för mycket än en gång för lite. Det är så skönt att höra.
Vi somnar fort när vi kommer hem, utan att ha känt några sparkar.
Men. Det första jag kände nu när jag vaknade - Det var två rejäla sparkar precis vid naveln.
Förgrömmade unge som bara skräms hela tiden!!
Busungar! ;)
SvaraRaderaMen bra att ni åkte in o kollade. Inte kul sånt där när det är helt lugnt i magen.
När min son låg i magen så var det lugnt en bra stund en kväll(han brukade leva rövare hela tiden annars) och jag buffade och puffade på magen och började känna paniken komma. Och helt plötsligt kom det två HÅRDA sparkar som att "jaja! Sluta tjata! Jag ÄR här mamma." Hihi.
Hoppas ert underverk inte busar med er mer på detta sätt. :)
Lillkillen verkar ju väldigt busig redan nu! Emil kanske ändå är det namnet som han borde få? Det verkar passa honom! Det är helt klart en busig krabat :-) men nu räcker det med sånt bus, nu får han inte skrämma sina föräldrar mer!
SvaraRaderaSitter här och torkar tårar av lättnad! Skönt att det var falsklarm.
SvaraRaderaJag vet hur svårt det är att ringa förlossningen, men man måste framför allt när man inte känner bebisen en hel dag. Så ni har gjort så rätt och bm och läkaren hade så rätt med att helst en gång för mycket än en gång för liten.
SvaraRaderaEmil är ett fint namn :-)!
Kram
Jag har också en sådan där illbatting i magen. Nu efter 30 fulla veckor har det blivit lite jämnare med aktiviteten, men innan dess var det verkligen berg- och dalbana. Vissa dagar stökades och bökades det runt alldeles förskräckligt så hela magen hoppade, andra verkade lillpys ha gått i ide för vintern. Var inne på spec-MVC en gång, fick också tid direkt, och givetvis satte lillpys igång att röra sig igen så fort vi kom dit. Men hellre kolla en gång för mycket än en gång för lite, som de snälla barnmorskorna och läkarna sa till mig. Precis som när det gäller regelbundna onda sammandragningar, som jag också har kollat upp två gånger... Första förlossningen gick fort, så jag är hur nojjig som helst för att vi inte ska hinna in denna gång, även om det bara tar 30 min att åka till sjukhuset. Moderkaka i framvägg och mycket fostervatten tycks bara dämpa rörelserna ibland - d.v.s. de dagar jag är nojjig...
SvaraRaderaKramis
Oj va jag känner igen mig! Bebisen kan verkligen skrämmas... Många gånger man var helt övertygad om att nåt var fel. Men nu ligger hon brevid mig och är snart ett halvår :) Fortfarande en busunge, men på andra sätt ;)
SvaraRaderaVad bra att ni for in och att busen hade det bra i magen ändå :) Det där är problemet om man bor ute på landet som jag, det tar en timme in till sjukhuset så man tänker efter extra länge innan man åker in. Det är dumt, eftersom man som sagt hellre ska kolla upp det än vänta för länge...
SvaraRaderaMin dotter var jattelugn o tyst i magen, sa jag akte fram o tillbaka till forlossningen ganska ofta. Varje gang jag var dar sa de att det ar jattebra att komma in. Man ska absolut inte sitta hemma o oroa sig. Skont att allt ar okej med "emil" ;)
SvaraRaderaJag blir så glad av höra att de tar emot er när ni behöver det.
SvaraRaderaSkönt!
SvaraRaderaJag fick ett tips som funkat varje gång, man blir ju så orolig när det stannar av i magen.
Läsk! Iskall supersöt läsk som fanta. Ett stort ölglas iskall fanta ska svepas på stört sen lägger du dej blickstill. Som dagt funkade varje gång på mej, en FLläkare i norge som tipsade om det
Kram
Jag tänkte säga som ovanstående här, prova att dricka sånt med socker- tyckte det var mer effektivt än bara kall dryck.
SvaraRadera/Annelie