När jag skulle skriva dagens rubrik var jag tvungen att kolla min babyticker på bloggen för att se vilka siffror jag skulle skriva. Det borde ju tyda på att jag just nu känner mig ganska tillfreds och avslappnad med situationen!! Och det känns ju faktiskt jätteskönt. Fram till vecka 15 ungefär hade jag stenkoll på vilken dag det var ständigt. Nu måste jag som sagt tänka efter...
Sedan vi var på förlossningen akut har han sparkat på därinne. Kanske inte några jättestarka sparkar, men hans favoritställning verkar ju vara att ligga med rumpan upp mot min mage där dessutom moderkakan ligger som en stötdämpare. Istället känner jag ibland sparkar neråt i kroppen. Som om han sparkar ner mot tarmar och urinblåsan.
Om en vecka är det dags för ultraljud och läkarkontakt igen. Det känns skönt att vi får lite extra kontroller så att jag just kan känna med tillfreds.
I förra veckan såg jag att "vår" läkare hade fått en "Dagens ros" i lokaltidningen där givaren kallade läkaren för "en ängel". Det kunde varit jag som skickat in den hälsningen. Tydligen är det fler som gillar henne som läkare.
Symtomen just nu är inte så många även om jag naturligtvis fortfarande har nästäppa, huvudvärk, nackvärk och trötthet. De känningar jag för en tid sedan hade som jag misstänkte var foglossning har nu helt försvunnit, vilket är skönt.
För varje dag som går är vi en dag närmare målet - Att få bli föräldrar till ett levande barn!
Så jäkla kul att få följa din resa :D skönt att du blir bra bemött av vården, att dom tar din oro på allvar.
SvaraRaderaJag vet att det har frågats förut, sorry, men jag hittar inte svaret; när ungefär tror man att killen kommer att komma ut med tanke på dina sjukdomar?
Går det att "förutse" på något sätt?
Visst känns det msyko när det sparkas mot rumpan? Ibland hoppar jag till och säger OH! för det känns som att en fot ska komma ut :) Nu verkar hon dock lagt sig som hon ska med huvudet neråt så nu "pillas" det istället.
SvaraRadera