Idag är det vecka 22+5 och dagens mage ser ut så här.
Idag på morgonen satte min oroshjärna igång igen och trodde återigen att lillpojken i magen inte levde. Jag tycker att han varit allt för lugn i magen de senaste dagarna och ringde därför till förlossningen (som vi nu tydligen tillhör). Barnmorskan jag pratade med tyckte att vi kunde komma om vi var oroliga och så blev det. Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren till förlossningen. Jag har ju inte varit där sedan vi ledsna gick tomhänta därifrån förra året.
Väl där togs vi emot av en barnmorska som genast följde oss till ett undersökningsrum för att kolla om det fanns några hjärtljud. Hon tog även min puls, vilken var hög sa hon. Undrar varför ;-) När vi väl hörde pojkens hjärtljud kunde jag lugna ner mer. Hon tog även blodtryck och urinsticka för protein i urinen, vilket båda vara normala. Då kände vi oss redo att åka hem men då säger hon att även läkare ska kolla hur läget ligger med ultraljud. Då fick vi däremot vänta. I cirka en och en halv timme satt vi i deras väntrum innan läkaren kom och ropade upp oss. Under den tiden hade jag redan känt ett antal sparkar/buffar så då var jag ganska lugn. Läkaren ursäktar sig flera gånger över att vi fått väntat länge, men vi var helt införstådda med att vi på en förlossningsavdelning inte var prio ett.
Vi pratar en liten stund om hur jag mår och hur jag känner mig innan vi kollar in lillemannen med ultraljud. Där ligger han med ryggen upp mot min mage, hjärtat tickar för fullt och rör på sig precis som han ska. Alltid underbart att se bebis på ultraljud även om man är rädd de första sekundrarna innan man ser ett tickande hjärta.
Nu ska jag försöka vara lugn ett tag...
Så skönt att ni blev väl omhändertagna och fick lugnat er lite :-)
SvaraRaderaFin gravidmage! Men fy så du skräms förresten! "Besök på förlossningen"...du vet en sån rubrik gör att det knyter sig i magen! Men jag förstår att du/ni var ännu oroligare än jag blev av att läsa rubriken.
SvaraRaderaBra att ni får komma in när du/ni blir oroliga och skönt att lilleman bara fått för sig att ligga med ryggen utåt och sparka inåt.
Nu håller vi tummarna för att lilleman stannar i magen till februari. Och det vore ju bra om lilleman inser att han ska sparka utåt och åt sidorna och göra det ordentligt varje dag eller så snart mamma och pappa puttar på magen så ni kanske slipper en del av oron i alla fall!
Kramar
Åh känns som jag själv skrivit detta inlägg. Vi var oxå in på förlossningen idag för en extra koll då jag inte känt bebis på flera dar. Allt såg bra ut som tur var och det var en lättnad att få se ett tickande hjärta!! Usch vilken oro man kan könna redan : (
SvaraRaderavad skönt att allt var bra
SvaraRaderaVad skönt allt var bra. Den oro du har hade jag hela tiden oxå under graviditeten. Varmlivrädd att förlora vårt mirakel.
SvaraRaderaJätte fin mage du har.
Kram
Hu, känner igen den där oron, den kom flera gånger under hela min graviditet. Åkte då också alltid t förlossningen för att kolla upp, bättre det än att oroa ihjäl sig... Sista gången jag var upp för att jag inte kände barnet var i v 41! Som tur var föddes dottern strax därpå och jag slapp oron över att hon skulle dö i magen...
SvaraRaderaMin spontana reaktion på din presentation av dig själv är Her.re.gud! Jag har nog aldrig sagt och menat det så som jag gör nu, Grattis till din graviditet! verkligen!
SvaraRaderaStor kram
Emma