lördag 14 maj 2011

Det trodde jag aldrig

För två timmar sedan svalde jag tre tabletter som jag aldrig trott att jag skulle svälja. Tabletterna gör att graviditeten börjar att avbrytas.

Vi kom till gynavdelningen vid nio, men fick vänta en lång stund på att barnmorskan skulle ha tid att i lugn och ro sitta ner och prata med oss. Hon undrade om vi hade några frågor och jag ville veta mera om hur det kommer att gå till på måndag. Hon berättade sakligt om vad som kommer att hända.
Jag har också funderat mycket på vad som händer efter att Dutt kommer ut. Hon berättade att vi kommer få se h*n om vi vill. Att se bebisen kan också tydligen vara bra för bearbetningen av hela situationen.

Just nu känner jag mig helt tom i hela kroppen. Jag fattar inte att det här verkligen händer. Det är så absurt så det  går inte att ta in.
Mycket tårar blir det, men samtidigt försöker vi att tänka på annat och försöker skratta åt andra saker.

Men tanken som ligger och mal hela tiden är: Kommer vi någonsin att få ett levande barn?

Återigen vill jag tacka er alla för er omtanke. Alla kommentarer och mejl jag får gör att tårarna rinner. Ni är guld värda!!

27 kommentarer:

  1. Är med er i tankar och böner även om jag i övrigt saknar ord. Vet i alla fall att ni är med mig i hjärtat - särskilt nu de närmsta dagarna.

    Många varma kramar!

    SvaraRadera
  2. Kan fortfarande inte fatta vad jag läste inatt i dit förra inlägg.

    VARFÖR händer detta er?
    Ni som har kämpat?
    VARFÖR kan inte ni oxå få ett litet mirakel som oss?

    Mina tankar går till er.
    Håller tummarna för att det inte blir en långdragen process nu. Å, att det inte blir några komplikationer.

    MASSA KRAMAR TILL ER!

    SvaraRadera
  3. KRAM i mängder!

    Och du, det är klart att ni kommer få!

    SvaraRadera
  4. Stora enorma KRAMAR! .. Tänker på er hur mycket som helst.
    Hoppas allt går så bra som det kan gå nu..

    <3

    SvaraRadera
  5. Stor kram från mig! Är så ledsen för er skull!! Detta ska inte behöva hända någon:-(

    Jag hoppas ni tar er ur detta och blir stakare än innan!
    Kram

    SvaraRadera
  6. När det är så svårt för mig att förstå, hur ska det inte vara för er då? När jag närmar mig att försöka tänka mig situationen - isar det till i hjärtat och jag önskar jag hade bättre ord att säga. Men vissa dagar och situationer saknar ord, och detta är en av dessa.

    Jag kan känna igen tanken om framtiden - jag minns att jag nästan flydde mot den redan under natten när jag väntade på igångsättning. Jag mailade min klinik redan då och frågade om fortsättningen. Det är helt i sin ordning att tankarna kommer, men du behöver inte leva i den än. Men jag hade svårt att från början stanna med barnet jag fortfarande bar och sedan fick föda, jag vet inte alls om det är på ett liknande sätt för dig - ta till dig det som passar. Det jag kan se när det nu gått 1,5 månad är att det pojken gav mig är mer hopp inför framtiden. Att jag kan. Att det kan bli. Men än är jag långt ifrån att faktiskt försöka. Och våra situationer förztås olika

    SvaraRadera
  7. Önskar av hela mitt hjärta att ni slapp gå igenom detta. Tänker på er!

    Många kramar!!!

    SvaraRadera
  8. Tänker på dig hela tiden och på vad ni går igenom, vilket helvete.

    Det är helt overkligt att ni tvingas avbryta när ni egentligen borde få pustat ut efter rul!! Det är så fel det här.

    Kramar!

    SvaraRadera
  9. Det är klart att ni kommer få ett vackert, perfekt och levande barn!! All styrka. All kärlek. Massa positiva tankar.

    SvaraRadera
  10. Känner så otroligt mycket för er trots att jag inte känner er. Så fruktansvärt.
    Står själv inför ett första IVF försök o blir naturligtvis oroad av att läsa detta.
    Önskar er stort lycka till i framtiden.

    SvaraRadera
  11. Kärlek till Er båda, Anna.
    Styrkekramar

    SvaraRadera
  12. Det är helt ofattbart det som hänt er. Som du själv skriver, absurt.

    Jag hoppas innerligt att ni hittar krafter snart och att allt går bra.

    kram

    SvaraRadera
  13. Jessica,Magnus,Klara o Hedvig14 maj 2011 kl. 16:20

    Vi tänker på er hela tiden och försöker på nåt sätt att ta in detta. Jag tänker hela tiden att det är så fel att det här händer och jag inbillar mig att om jag ber till nån högre makt (oklart vilken högre makt) så kan jag få universum/naturen/högre makter att ställa allt tillrätta så att er Dutt blir frisk och stark och kommer till oss i höst som h*n skulle...Helt knäppa tankar men vi är så ledsna och arga så det går inte att beskriva. Jag tror precis som barnmorskan, att ni ska titta på er Dutt om ni vill och orkar, jag tror också att det är bra för bearbetningen. Ni kan säkert ta foto också om ni vill eller be att någon gör det åt er? Kanske låter fel eller konstigt men kanske är det också bra att ha framöver?
    Skickar miljoner kramar

    SvaraRadera
  14. Det är ändå fantastisk att ni kan skratta åt nånting, det låter bra.

    SvaraRadera
  15. Är så ledsen för er skull! Kan inte förstå att detta händer och att ni ska tvingad uppleva detta efter allt ert kämpande. Det är så sorgligt och ofattbart. Ni förtjänar inte detta!

    Jag är övertygad om att ni kommer få levande barn, undrar dock hur det kommer sig att er väg dit är så lång. Er styrka är otrolig, jag vet inte hur ni orkar tänka framåt. Väldigt många hade nog lagt sig ner och längtat efter slutet, medan ni kämpar. Ni är en inspirationskälla verkligen, jag önskar bara att ni skulle fått medvind nu.

    Sörj tillsammans, ta den tid ni behöver och försök ta en liten stund i taget. Ni kommer överleva detta, även om kg förstår att ni kanske tvivlar emellanåt. Jag fortsätter att sända mina böner och tankar till er.

    Kram Rebecca

    SvaraRadera
  16. Har fortfarande inte orden, bara tårar. Många kramar till er.

    SvaraRadera
  17. Tänker på er massa kramar !

    SvaraRadera
  18. Det går inte att ta in vad ni går igenom just nu, men jag kan i alla fall tänka mig att det måste kännas helt sjukt att behöva svälja abortpillren. Vi är många som tänker på er!
    Stor kram

    SvaraRadera
  19. Tack för alla fina kommentarer med tankar, kramar och värme!

    Jessica: Vi pratade igårkväll om att ha med oss kameran. Det känns dock lite makabert, men den åker nog ändå ner i packningen så får vi se om det känns rätt eller fel att plocka upp den.

    SvaraRadera
  20. Jessica,Magnus,Klara o Hedvig14 maj 2011 kl. 19:09

    Jo,jag tänkte att det kanske är makabert att ha med kameran och börja fota....Hoppas att ni inte känner att jag klampar på i ullstrumporna,säg till i så fall. Jag vill inte fläka ur mig knäppa saker som kanske gör er illa på nåt sätt. Jag fick för mig att ni kanske känner senare att ni skulle vilja haft foto och/eller för bearbetningens skull. Kanske kan nån sköterska ta foto och sen kan ni i efterhand känna efter om ni vill ha fotot eller ej. Vi tänker på er massor och vi finns här för er, inte bara nu när allt är i den akuta fasen (eller vad det heter?) utan även senare. Om ni behöver mat eller kramar eller axlar att gråta mot eller att någon lyssnar eller vad som helst så finns vi här för er. kramar

    SvaraRadera
  21. Jag lider med er! Ta hand om varandra och härda ut. Det kommer att bli er tur att få en frisk bebis, det känner jag på mig!

    SvaraRadera
  22. Tänker på er i er stora sorg!
    Så hemskt och förfärligt det ni drabbats av.
    Ta hand om varandra!

    Kram

    SvaraRadera
  23. Tänker på dig och önskar jag hade ord som kunde trösta och ge hopp. En bamsekram!

    SvaraRadera
  24. Tankarna kommer och går till er under hela min vakna tid. Jag mår dåligt av att bara tänka på vad ni upplever och jag önskar att allt hade varit annorlunda. Kärlek till er och Dutt!

    Massor av kramar!!

    SvaraRadera
  25. Hej,
    Vill lämna ett avtryck och säga att jag vet precis vad du/ni går igenom, vi fick också avsluta en graviditet i somras pga trisomi 13, kromosomfel, som uppdagades i vecka 22.
    Vi tog med kamera och tog jättefina bilder på vår lilla dotter, det liv som vi hade skapat. Det har hjälpt mig mycket att dels få se henne, men även att kunna gå tillbaka när man behöver för att se bilderna och minnas. Rekommenderar dig verkligen till att ta med kamera, och passa på att säga adjö till ert lilla barn. Jag tror man alltid kommer ångra sig om man inte får reda på hur barnet ser ut, då blir det ännu jobbigare tankar att hantera efteråt.
    Vi var stolta föräldrar den dagen, trots sina allvarliga fel med gomspalt och deformerat huvud var hon världens vackraste.
    Lycka till, och jo, du/ni kommer kunna ta er upp igen. Det vänder!

    Kram Johanna

    SvaraRadera
  26. Tänker på er hela tiden! :( så hemskt! Varm kram

    SvaraRadera