torsdag 26 maj 2011

Dutts små händer och fötter

Efter att vi beställt blommor till Dutts kista var det dags att åka till sjukhuset och träffa kuratorn.
Vi pratade om lite av varje och tårarna var nära några gånger. Speciellt när hon tog fram det kort som barnmorskan, som tog hand om Dutt på natten när han kom, hade gjort. På framsidan satt en liten nalleängel och på insidan fanns Dutts hand- och fotavtryck samt hans födelsedata. Dessutom tittade vi på de foton som barnmorskan hade tagit på Dutt. Fina svartvita bilder på Dutt i olika vinklar. På vissa såg det ut som han sög på tummen.

Jag tog upp några medicinska funderingar som jag har där den största frågan är Varför? Kuratorn har ju naturligtvis inga svar på det, men hon rekommenderade oss att skriva ner alla medicinska funderingar och att ha med dom till läkaren när jag ska på efterkontroll om cirka en månad.

Det kändes ganska skönt när vi gick därifrån. Skönt att ha någon utomstående att prata med och som ställer frågor och som bekräftar att allt i detta sorgearbete är normalt.
Det är normalt att gråta. Det är normalt att inte gråta. Ibland är det dessutom bra att framkalla sorgen och tårarna genom att till exempel titta på bilderna av Dutt eller öppna garderoben med hans kläder. Bara för att få gråta lite.

5 kommentarer:

  1. Gråta är alltid bra, vissa har lättare för det än andra! Hoppas att ert sorgearbete går bra och att ni kan sörja tillsammans! Tänker på er! Kram Janet

    SvaraRadera
  2. Åh, vilka fina små händer och fötter! Många varma kramar till er!

    SvaraRadera
  3. Sorg kan vara så olika. Det är nog bra som du säger att öppna garderoben med hans kläder för att få gråta. Jättefina avtryck, lilla Dutt med otroligt söta fossingar! Stor kram!

    SvaraRadera
  4. Underbara små avtryck! Tänker på er och skickar tankar också till Dutt.
    Många varma styrkekramar!

    SvaraRadera
  5. tänker på er - jag gråter med er - och jag hoppas med er inför framtiden att det går hela vägen.
    kram

    SvaraRadera