söndag 24 juli 2011

Blandade känslor

I morgon ska jag börja jobba igen. Jag har inte jobbat sedan den 21 april. Just nu känns det jättemärkligt att jag ska komma igång och jobba.
Senast jag var där var det skärtorsdag och jag var gravid och lycklig.
I morgon när jag kommer dit är jag så långt ifrån både gravid och lycklig som det bara går.

Samtidigt känns det på något sätt skönt att komma igång igen. Att få delta i ett socialt sammanhang.

Nu är det tänkt att jag ska jobba 10 timmar i veckan i två veckor för att sedan gå upp på min normala arbetstid (20 h/veckan).

Jag är inte så orolig för vad alla kollegor ska säga utan mer orolig över en sån simpel sak som om jag överhuvudtaget orkar upp klockan halv sju i morgonbitti. Den här tiden som jag varit sjukskriven har jag sovit till minst åtta. I morse tvingade jag mig upp vid sju för att anpassa mig lite.

Personalen som jag jobbar med vet alla om vad jag gått igenom då jag några veckor efter att Dutt kom mejlade dom alla. Just för att de ska veta, men också att jag ville att alla skulle få samma information.

Jag misstänker att de här första dagarna kommer det inte bli så mycket konkret jobb, utan mycket prat med personalen. 65 undersköterskor som alla säkerligen vill beklaga och höra hur jag mår. Det kan bli en del av min bearbetning tror jag. Att åter igen få berätta om vad som hänt.

3 kommentarer:

  1. Säkerligen blir det mest uppstart för dig de närmsta arbetsdagarna, det blir nog att berätta lite vad som hänt för de som inte vet och att komma igång med arbetet. Se det som en långsam uppstart,stressa inte - låt det ta den tid det tar.
    Du kommer vakna och ta dig upp imorgon och det kommer kännas märkligt, kanske kommer det kännas som en livstid sedan du var på jobbet men kanske också märkligt välbekant på något sätt när du väl är där. Välbekant fast annorlunda, som att du inte varit borta från det men ändå som om du varit borta länge. En märklig känsla - allt är som det brukar fast annorlunda.

    SvaraRadera
  2. Sv: Jag tror alldeles säkert att ni snart kommer att ha det. Jag håller mina tummar & tår för det!

    Förstår att det känns märkligt att komma tillbaka till jobbet. Men det kommer säkert även att bidra till att det blir lättare att hantera sorgen eftersom du får lite annat att tänka på då också.

    Många kramar!!

    SvaraRadera