Klockan 00.24 den 17 maj kom han till oss, vinkade och flög iväg. Förhoppningsvis flög han till ett bättre ställe där han inte behöver lida och där det inte gör något att hans hjärna inte fungerar som den ska. Där han är nu har han många änglakompisar att leka och busa med, bland annat Lillsudd, Andor och Liten. Tyvärr är barnhimlen fylld med allt för många barn som istället skulle förgyllt deras föräldrars liv, men nu har de i alla fall varandra.
Jag hoppas också att Dutts mormor ibland tittar till honom i barnhimlen så att han sköter sig ordentligt.
När jag satt vid minneslunden idag så funderade jag på vad Dutts "riktiga" namn hade blivit om han blivit en frisk och levande pojke. Jag kom fram till att han antagligen hade blivit en Erik.
Ikväll har vi börjat med att skriva i boken "Om lilla mig" som vi köpte för ett tag sedan. Vi orkade inte göra hela boken, utan vi tar några sidor i taget.
Dessutom har vi tittat på bilderna på Dutt som barnmorskan tog några timmar efter att han kom. Om tårarna hade svårt att komma när vi satt med honom på förlossningen så kommer de mycket lättare nu. Ibland är det jobbigt att tårarna kommer så lätt, men oftast är det skönt att få lätta på trycket lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar