lördag 9 juli 2011

Tappar visst aldrig räkningen

Igår var det fredag och jag försökte att inte tänka på vilken vecka jag skulle gått in i då, men det misslyckades ju naturligtvis. Igår skulle jag gått in i vecka 28 (27+0).
Varje fredag kommer tankar som: hur stor skulle min mage varit?, hur hade jag mått?, hade jag haft problem med foglossning? och så vidare...

Igår hade jag också tankar om att jag aldrig kommer att lyckas bli gravid igen, att jag aldrig får känna den lycka att vara gravid igen och att jag aldrig kommer få krama mitt egna levande lilla barn. Samtidigt tänker jag att detta är bara tankar och man får tänka vilka tankar som helst. Detta vara ju ett råd vi fick av kuratorn för ett tag sedan. De tankar man har är långt ifrån verkligheten, även om tankar kan kännas så verkliga.

Jag fick en kommentar från Anonym: Är din man också sjukskriven och i så fall har han haft samma problem med Försäkringskassan? Eller kan det vara så att de är mer "på" oss kvinnor? Hoppas att du snart mår bättre även om sorgen aldrig försvinner. Det låter som att du är på god väg åt rätt håll. Skönt att du verkar ha en bra och förstående läkare!

Min man är inte längre sjukskriven utan han valde för två veckor sedan att ta semester. Vi skulle egentligen haft semester båda två nu. Hans handläggare på Försäkringskassan var helt förstående i de tankar som min man hade med att det är jättesvårt att veta om han sedan efter semestern orkar gå tillbaka till jobbet på heltid med en gång. Handläggaren sa då att då var det bara att han kontaktade sjukvården för att få ett läkarintyg. Hans handläggare hade en helt annan attityd är min... Hon skickade också till och med hem papper till honom med information om hennes namn och telefonnummer, något som jag inte fått från min.

Så kanske finns det även på Försäkringskassan helt normala handläggare!

1 kommentar:

  1. Hej Anna, jag hittade din blogg då du länkat till artikeln om att barnlösheten minskar, publicerad i DN där jag var omnämnd och citerad.
    Din historia (jag har läst några blogginlägg från april, maj och juli) berör och jag känner mig så lyckligt lottad!
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni lyckas med att skaffa småsyskon till Dutt!
    Jag kan inte ens föreställa mig sorgen av att begrava ett barn, eller rättare sagt jag törs inte, för jag har så lätt att gräva ner mig efter förlossningen som i sig var traumatisk, fick förlossningsdepression.
    Det sista inlägget är positivt och jag känner riktigt hur lättade ni känner er!
    Lycka till!
    Kram Louise C. (barnencaesar. blogspot.com)

    SvaraRadera