torsdag 16 februari 2012

Det blev trots allt bra

Idag på vägen hem stannade jag till hos Dutt.
Hos Dutt i somras.
Jag är, trots att det inte skulle vara så här, väldigt nöjd med att Dutt hamnade på den kyrkogård som är så nära vårt hus.
Varje gång jag ska åka någonstans åker jag förbi kyrkogården. Naturligtvis stannar jag inte varje gång, men då vinkar jag till honom och tänker på honom en stund.
När jag har så nära till honom så blir det ingen stor grej att ta sig till honom. Han är alltid nära. Även när jag är ute på promenad så blir det automatiskt att promenaden går via honom. Att gå till kyrkogården tar högst tio minuter.

Det hade varit jobbigare att ha honom på en kyrkogård i en annan del av stan. Då hade man på ett annat sätt behövt planera när man ska besöka honom. Nu är det så enkelt att bara gå förbi eller svänga förbi med bilen.

Det är skönt att man kan tycka att någonting med den här situationen är positivt.

1 kommentar:

  1. Så skönt att ni har Dutt så nära er och att ni kan hälsa på honom när ni vill. Vi har Tu i en annan del av stan så det blir lite planering och i princip bara ett besök per vecka, men jag är ändå glad att vi valde den minneslunden eftersom den är så fin. Den känns som hennes plats på något sätt. Och visst är det absurt att man ens ska tänka tanken att det är något bra med ens barns begravningsplats...

    SvaraRadera