lördag 4 februari 2012

Ruvardag 9 - lång tid kvar känns det som

Dagarna segar sig fram. Varje gång jag är på toaletten är jag rädd för vad jag kommer se, men idag har det inte kommit något som jag är rädd för. Blod.

Det är nu de allra jobbigaste dagarna börjar. Har detta försök misslyckats så kan blodet kommer vilken sekund som helst. Vissa stunder är jag stensäkert på att dessa sista dagar bara är en transportsträcka till ett fint plus medan jag andra stunder är mer osäkert på det.

Jag tycker att jag känner igen de känningar jag har från mina sista två ruvningar. De ruvningar som resulterat i plus, men jag vågar verkligen inte tro på det fullt ut.

Just idag har känningarna varit lite mindre, men jag har haft stunder då jag haft ont i ljumsken, känner mig kissnödig trots att jag nyligen varit och molvärk i ryggen samt vissa stunder känt jag mig febrig, men utan feber. När jag kände mig som mest febrig, varm och kall om vart annat, tog jag tempen som då var 36,6... Ryggvärken gör mig mest nervös eftersom det är så jag brukar ha ont under mensen.

Under tidigare ruvningar har man alltid kunna säga att symtomen kan vara Crinone-relaterat, men det kan jag inte göra nu då jag inte tillsätter extra hormon till kroppen. Visst, jag kanske kan inbilla mig dessa symtom bara för att jag så gärna vill att det ska funka. Eller?

Jag önskar så att detta ska lyckas hela vägen så jag slipper ta ställning hur vi ska fortsätta denna "försöka få barn-resa". Nu vill jag börja "vi ska få ett/två levande barn i oktober-resa" istället.

Jag tycker vi är värda det!!

7 kommentarer:

  1. Det är ni verkligen värda gumman!!! Martin och jag håller våra tummar för er! Kram

    SvaraRadera
  2. Helt klart!! Ni är så värda det!!! Heja Hoppen

    SvaraRadera
  3. Åh! Jag hoppas det kommer ett fint plus! Så de där hemska långa dagarna som man bara vill ska vara över, men samtidigt inte vill ska vara över. Att få leva på hoppet ett litet tag till.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Lite blod då och inget nu, det låter som något positivt tycker jag. Och symptom utan tillsatta hormoner. Jag tror på dig!
    Hopp och kram!

    SvaraRadera
  5. Åh, vad ni är värda ett riktigt vackert plus! Jag är så imponerad av ert tålamod och kämpaglöd.

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Önskar mer än något annat att ni får ett + som håller hela vägen, jag tycker vi satsar på att bli mammor i oktober båda två :)

    Kram

    SvaraRadera