söndag 7 augusti 2011

Börja om igen - på flera plan

I morgon börjar jag jobba min normala tid igen. Nu slipper Försäkringskassan mig för ett tag... Jag har idag en ganska mörk och låg dag. Tårarna bränner innanför ögonlocken mest hela tiden. Jag känner lite oro inför att börja jobba igen, men antagligen kommer det går bra när jag väl är där. Nu kommer det med andra ord bli 20 timmar i veckan istället för 10 som jag jobbat de senaste två veckorna.

Att det känns lite extra jobbigt att jobba i morgon beror säkerligen på att om jag fortfarande hade varit gravid så hade jag förhoppningsvis fått gravidpenning beviljat och det skulle jag ha påbörjat i morgon. Istället får jag jobba på utan att veta när och om jag får ansöka om gravidpenning och föräldrapenning igen. Ser just nu inget slut på jobbperioden. I och för sig har jag fyra veckors semester (har ju varit sjukskriven hela sommaren) att ta ut.

I morgon ska jag ringa min distansläkare när de öppnar igen. Jag hoppas att vi kan få en besökstid i veckan så att, om läkaren ger klartecken, kunna börja vår femte ivf-behandling vid nästa mens som borde komma nästa helg. Jag är på cykeldag 21 i morgon och mensen brukar komma på dag 25-30.

Just nu vill jag inget annat än att komma igång med behandling igen, vilket är en väldigt underlig känsla. Kan man verkligen se fram emot att sticka nålar i magen, få ultraljudsstavar och nålar uppstoppade i det heligaste? Ja, det gör jag faktiskt. Kanske inte just ser fram emot de specifika sakerna, men jag ser fram emot vad de handlingarna kan resultera i. Nämligen ett plus. Samtidigt är jag livrädd för det som det också kan resultera i - Ett minus. Hemska tanke!

Men försöker vi inte så lär vi aldrig få ett plus. Vi har trots allt lyckats få ett plus en gång och det sa läkaren var oerhört positivt. Förutsättningarna att då bli gravid igen är högre!! Hänger upp min tro på det.

Tänk om det skulle lyckas den här gången. Att vi får ett plus och bebis är frisk. Då kommer Dutt få ett syskon runt sin 1-årsdag. Vilken födelsedagspresent det skulle vara att ge honom!! Ett syskon!

4 kommentarer:

  1. Önskar dig all lycka tjejen!

    SvaraRadera
  2. Hoppas allt går bra!
    kramar

    SvaraRadera
  3. I augusti för ett år sedan blev vår älskade son till. Om jag blir gravid nu så kommer barnet födas en månad tidigare än Tusse. Längtan är stor och nästan helig. Som att jag tänker, snart blir cirkeln hel igen. Om ett år igen kan det väl få ske det som inte skedde nu? Vår längtan är stor, vi får tro och hoppas på det bästa!
    Det är jättebra tror jag att du har inställningen att vilja börja med beh. Välkomna varje stick så ska du se att det kommer gå vägen!

    Kram från mig

    SvaraRadera
  4. Önskar er all lycka till!

    SvaraRadera