söndag 13 februari 2011

Min närmaste granne är oron

Oron började när vi hade försökt att bli med barn i ungefär sju månader. Sju månader är medeltiden det tar för par som försöker att bli gravida. Oron fortsatte. När vi försökt i ett år påbörjades utredning. Där fick oron större kraft då funderingar på vad som var fel uppstod.
Sedan var det dags för den oron som hela ivf-cirkusen innebär - sputor, ultraljud, finns det några ägg, äggplock, blir något ägg befruktat och inte minst ruvartiden.

Nu när plusset äntligen kommit så är jag lika orolig som tidigare. Antar att oron kommer fortsätta tills Dutt är vuxen. Alltså är det många år med oro kvar...

Jag hoppas att jag i morgon får komma på kontroll på Mvc. Då kanske min oro kan sjunka lite. Dock har det inte varit någon mer rosa flytning sedan lunchtid idag och det antar jag är bra.

7 kommentarer:

  1. Så tråkigt att du inte bara får njuta och ha det bra! Hoppas du får komma och se lilla Dutt ha det gott där inne, så kanske du kan glädjas mer sen.

    Kram/Anna

    SvaraRadera
  2. Men ååå vad har jag missat! PÅ Hs födelsedag och allt. =)
    GRATTIS!!!!!!!!
    Kram från Somris

    SvaraRadera
  3. Ville bara säga grattis till din graviditet! Gud vad roligt! Försök att njuta nu, du är värd denna graviditet, ta inte ut sorgen i förväg. Njut. Och dskulle det hända något kan du sörja det då. Sen kommer man alltid oroa sig, tro mig ;) Du kommer bli en helt enastående mamma. Kramar från Jessica

    SvaraRadera
  4. Du ska se att allt är bra :) Jag ska hålla alla tummar jag har (hihi)!

    Känner igen det där med den ständiga oron och jag är själv bara i början på allt och är orolig för framtiden. Jag är i tjugoårsåldern och har gjort den hemska upptäckten att det inte blev som man tänkte sig när man planerade att bli gravid. Vi har försökt på "naturlig" väg i ett och ett halvt år, men det har inte blivit så. Jag vet att det är dags att söka hjälp för en utredning, men jag är så orolig inför det och vad man eventuellt ska få reda på :( Det känns som om det skapar mer ångest att svälja stoltheten och söka hjälp än att varje månad hoppas att det ska ha lyckats...

    Jag är så himla glad för er skull att du äntligen har blivit gravid, Grattis! Som sagt så håller jag mina tummar för dig.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag håller tummarna tror absolut inte att det är någon fara med dutt, men förstår att de inte kan tänka på annat, hoppas iaf att du får en fin dag !!!!!!
    Styrkekramar i massor!

    SvaraRadera
  6. Hoppas allt går bra idag, och att din oro stillas. kram

    SvaraRadera
  7. Jag hade ett dygn med bruna flytningar i början av graviditeten och man blir ju livrädd, jag förstår dig. Jag har hört och läst att man kan ha så i början så förhoppningsvis är det helt OK med Dutt inne i din mage!
    Kram

    SvaraRadera