I maj förra året fick jag en kommentar på bloggen med en förfrågan från Tv3 att vara med i deras dokumäntärserie Drömmen om ett barn.
Vi besvarade aldrig den förfrågan.
Nu när vi sett alla avsnitt av programmet kan jag inte låta bli att tänka på hur det hade varit om vi tackat ja. De hade fått varit med om ett positivt graviditetstest, sedan hade de säkerligen varit med med sin kamera på rutinultraljudet...Oj, vad det hade blivit märkligt och jobbigt... Kanske hade de även hunnit med att följa vårt senaste försök och det plus och det missfallet.
Vår historia i tv hade verkligen visat att det verkligen inte "bara" är att skaffa barn... Kanske hade det blivit för magstark och för många känslor och sorg för tv3?
hoppas jag inte är okänslig nu men senaste tiden jag läst din blogg har jag fått känslan att du är gravid.. kan bero på inlägg om akupunktur och trötthet och försvunnen mens. men har du testat?
SvaraRaderaAnonym: haha, hur skulle det gått till??? Nä jag har inte testat och jag har inga känningar på att jag skulle vara gravid. Då skulle jag för det första inte ha denna jävla huvudvärk. Under mina graviditeter har min huvudvärk varit obefintlig.
SvaraRaderamen tack för att du tror på oss.
Jo... fast det hade förmodligen fått vara ni som stoppade från vad som skulle vara med. SVT klarade ju av det på något vis. Men inga ultraljudsbilder. Det var inte deras grej att haka på alla undersökningar helt enkelt. Och det är jag glad för. Jag tror faktiskt inte jag skulle ha gått med på i efterhand att sända de bilderna. Jag vill tro att jag skulle ha fått lägga in ett sådant veto trots att de ju ägde materialet. Men det känns fortfarande surrealistiskt att jag gjorde det där på TV. Urnsatte min Lillsudd. Märkligt.
SvaraRadera