fredag 18 november 2011

Tappat fart

Hos Dutt igår på sexmånadersdagen
Just nu känns det som att bloggskrivandet har kommit av sig. Jag vet inte vad det beror på. I huvudet har jag ett antal blogginlägg "ligger", men jag får inte ner dom i skrift.
Igår på sexmånadersdagen hamnade jag i en dal igen och när M försöker dra fram ur mig vad jag tänker på så går inte det. Det är bara tomt. Tankarna och känslorna går längre inte att sätta i ord. Är allt uttömt trots att man fortfarande är ledsen och sörjer? Varför orkar jag inte ordsätta min känslor längre? Är det bara tårarna som finns kvar? Vad är jag ledsen för just nu, Dutt, missfallet, framtiden? Jag vet inte. Allt är bara en enda röra just nu.

Ingenting blir bättre av att jag ständigt vaknar med huvudvärk både på natten och på morgonen. Huvudvärken gör att jag blir psykiskt trött av den. Jag hoppas nu på bättre då jag idag var på första besöket hos sjukgymnast. Han har ju naturligtvis inga mirakelmetoder, men han tycker att det var värt att prova akupunktur . Det kommer jag börja med nästa vecka med två behandlingar i veckan för att se om det kan ge någon effekt.
Att jag nu har svårare att prata om känslorna ser jag som jobbigt. Jag vill kunna delge vad jag känner här och nu. Jag tror att jag under det här halvåret som har gått känt alla känslor som finns, men nu tror jag att alla känslor degat ihop sig ett en ända stor känsla, vilket gör att det är så mycket svårare att bena ut var och en av känslorna.
På tisdag nästa vecka är det dags för kuratorbesök igen och då får jag väl göra ett försök till att ordsätta mina känslor.

7 kommentarer:

  1. Jag hoppas huvudverken ger med sig snart och att kuratorbesöket får dig på rätt köl igen - vad nu rätt köl skulle vara? Men att det känns lite bättre efteråt.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag har också haft perioder när jag kände precis som du beskriver ovan.
    Det går över, man måste bara låta det vara så.
    Du får se att tiden när du ska kunna sätta ord på dina känslor som förut ska komma igen. Kanske det är det som de behöver göra nu, att "degas" där inne.
    Kramar till dig!

    SvaraRadera
  3. Sådana stunder av tomhet, sorg och förtvivlan har vi alla som är i denna sitsen. Martin är inte lika ofta där som jag är, tror det är ett kvinnligt problem för männen verkar sörja på ett annat sätt.
    Angående huvudvärken, jag hade oxå mkt huvudvärk och migrän. Men jag gick till en massör som masserade på de punkter där huvudvärken sitter och nu har jag nästan inte haft några besvär på veckor. Testa det ifall du har besvär. Ha en bra helg vännen! Kram

    SvaraRadera
  4. Birgitta Smedbäck, Vintrosa/örebro18 november 2011 kl. 18:06

    Sorg är tufft, prata lindrar!
    Har tre "änglar" i mitt hjärta. En tuff resa minstsagt. IVF-behandling no1 sep-09= "My", lyckoruset slutar i graviditetsv 17(pga skadat foster)och Lilla My föds 14 januari-10, IVF no 2 april-10, positivt gravresultat "Nike" men MF i v7. Blir utsriven fr IVF pga min "höga" ålder.

    April -11, Spontangravid =)känns helt offatbart! mot alla odds 44 år gammal! men graviditeten avstannar dock... "Pyret" bara 9mm långt i v 10 borde vart det dubbla vid UL-kontroll. Kraftig MFblödning kort därefter...

    Var tapper! Hoppet är det sista som försvinner! Lycka till "Syster"!

    Kram Birgitta

    SvaraRadera
  5. Jag har själv gått på akupunktur för min huvudvärk, tyckte att det hjälpte...
    Sorg kan vara svårt att sätta ord på, ibland är den bara djup och ändlös.
    Kram
    Anna

    SvaraRadera