onsdag 30 november 2011

Trötter

Just nu är jag trött när jag vaknar och trött när jag somnar.
Just nu har jag huvudvärk när jag vaknar och huvudvärk när jag somnar. I alla fall nästan varje dag.

Just nu känner jag inte att jag mår dåligt psykiskt av alla de händelser som hänt sista halvåret utan nu mår jag psykiskt dåligt av att jag mår fysiskt dåligt. Sedan finns det naturligtvis stunder då jag mår psykiskt dåligt på grund av Dutt och Snöis, men nu är huvudvärken och tröttheten den mest påtagliga. När jag ständigt är trött blir jag låg och hängig. Precis så som jag känt när jag varit som mest nere över Dutt och Snöis.

Efter att ha klarat av jobbet på dagen så är jag allt för trött för att göra något hemma. Idag hamnade jag i soffan och där har jag suttit...

I morgon är det utbildningsdag från halv nio till halv sex och efter det middag. Det känns oöverstigligt jsut nu... Satsat på att i alla fall orka till halv sex, sedan får jag se.

3 kommentarer:

  1. Och inte blir det lättare när det är mörkt, mörkt och mörkt ute!! Och detta trista väder, med dimma och duggregn. Och blåst.

    Nä, vi behöver lite kalla och soliga dagar, tror jag. Så man kan vara ute och få lite energi!

    Huvudvärk är fruktansvärt jobbigt att ha. Det har jag haft tillräckligt av.

    Du får en stor KRAM av mig, och hoppas du mår lite bättre snart!!

    SvaraRadera
  2. Det är så otroligt mycket jag känner igen i din blogg! Känner igen din oro över din fysiska hälsa - är på precis samma plats själv och vet hur oerhört jobbigt det är både för kropp och själ när det inte fungerar som det ska.

    Väldigt känslosamt att läsa att din Dutt skulle ha fötts samma dag som Tu kom till oss. Självklart leker de tillsammans nu i drömmarnas trädgård! Jag kan rekommendera boken Sommarlandet av Eyvind Skeie. Prästen läste ur den vid Tus begravningsgudstjänst och hon sa att hon hade fått inspiration till att läsa ur just den boken efter vår beskrivning av den plats där vi ser Tu och Dutt och alla andra nu. Det är vackert och tryggt och de vet att de är älskade och har allt de behöver och när det är dags för oss - deras föräldrar - att resa dit så kommer våra älskade barn att stå där på stranden och vänta på oss. Det kommer att bli fantastiskt att äntligen få mötas på riktigt och till dess föreställer jag mig varje dag vad Tu och de andra gör, lekar de leker och hur de skrattar och springer runt i gräset.

    Jag hittade en blogg för en tid sedan som skrevs av en tjej vars barn beräknas att komma nästan samma dag som Tu var beräknad - den 14 februari. Den bloggen blev jag tvungen att sluta läsa för det blev för jobbigt att följa hennes väg med växande mage, inköp av barnvagn och allt annat och hela tiden tänka att det där skulle ha varit vi också. :-( Livet blir sällan som man tror.

    Stor kram

    Therése

    SvaraRadera
  3. Hjälper akupunkturen något? Vet hur jobbigt det är att ha huvudvärk så mycket. Jag har också det sen 8 månader tillbaka och man orkar liksom inte mer bara! Hoppas det blir bättre! Kram

    SvaraRadera