Inte den här gången

I februari blev jag intervjuad av tidningen Vi föräldrar angående flaskmatning. Jag fick då veta att den intervjun skulle vara med i numret som kommer ut idag. När jag i fredags fick tidningen i brevlådan så upptäckte jag ganska snart att jag inte var med i det reportaget om flaskmatning.

Då kändes det lite snopet när man varit lite nyfiken på hur det skulle se ut. Jag kontaktade då reportern och undrade varför jag var bortplockad, men det visade sig att det inte var denna artikel jag skulle vara med i nu, utan det ska vara med i numret som kommer ut i oktober!

Den som väntar på något gott får vänta ett antal månader till...

Håll utkik

Nästa tisdag (den 14 maj) kommer nya numret av Vi föräldrar ut i butik. De som prenumererar får den nog i slutet av denna vecka.
Jag tycker att ni ska läsa den noga så får ni se om ni se någon bekant ;-)

Gräsänka och utveckling

Från i eftermiddags till sent i morgonkväll är jag och Olle ensamma. Mannen är i Luleå på jobbresa.
Jag hoppas att det kommer gå bra med Olle och att jag orkar med. För att förtydliga tidigare inlägg så är jag inte trött på grund av sömnbrist för som någon skrev så får jag mycket mer sömn på natten än andra mammor eftersom jag inte ammar och att mannen tar nattmålet. Jag har en mer psykisk trötthet som inte blir bättre av sömn. Dessutom är jag ju alltid lite trött på grund av min reumatiska sjukdom.

Olle sover nu mer och mer själv på dagarna, antingen i nestet eller i vagnen. Igår blev det rekord då han sov två timmar i nestet på förmiddagen. Vi blev så förvånade så att vi flera gånger gick och tittade så att han andades... Nu är det flera dagar sedan han sov i famnen och det känns skönt. När han sedan är vaken brukar han sitta i famnen mycket och pilla med olika saker. Han har nu börjat greppa olika saker och idag skulle en stor skallra smakas på.

Vi ser framsteg hos honom nästan varje dag. I tisdags rullade han från mage till rygg flera gånger. Han gjorde ju det också för länge sen, men efter det verkade det som om han glömde bort hur man gjorde tills i tisdags då han gjorde det på löpande band. Från rygg till magen har han inte klarat än, även om han kämpar ibland.

Det som varit jobbigast de senaste dagarna har varit matningarna. Han har ätit någon minut för att sedan bli helt hysterisk och börja gallskrika. Han är då jättesvår att trösta och matningen är nästan omöjlig att genomföra. Han har varit så här i perioder så det är inte första gången. När han inte lugnar sig brukar vi lägga honom på skötbordet där han kan kolla på en mobil som han älskar. Då brukar vi kunna lura i honom resten av maten... Det känns inte helt rätt att mata på skötbordet, men vad gör man? Det funkar ju.

Det som sägs på natten gills inte

På nätterna vaknar man många gånger. Antingen är det dags för matning eller så sover Olle oroligt och har diverse ljud för sig.
Som föräldrar vill man kunna sova så mycket som möjligt på natten och när man vaknar allt för många gånger är det lätt att bli irriterade på varandra och kanske kan det komma ord som kan vara onödigt hårda.

Därför har vi kommit överens om att det som sägs på natten gills inte.

Om magen och sömnen. Igen

Tack för era tips på mitt förra inlägg.
När det gäller hans sömn så har vi testat att lägga honom i vagnen inomhus och vagga honom till sömns. Det har inget fungerat, vilket är konstigt då han sover som en stock i vagnen när vi är ute och går.
Idag ska jag testa tipset med att ha en filt under honom i mitt knä och sedan se om det går bättre att flytta över honom till hans babynest. I natt  kom han inte till ro i vaggan. Tog då upp honom i famnen och han somnade direkt och när jag sedan lade ner honom i nestet började han gallskrika... På natten känns ju allt detta så mycket jobbigare. Man vill ju bara sova!
Då fick han ligga på mage på mannens bröst och då kom han till ro ett par timmar. Vi frågade igår när vi var på bvc om hur det är att han ligger på våra bröst med tanke på plötslig spädbarnsdöd. Både läkaren och sköterskan sa att det är okej att ha honom på bröstet även om man själv slumrar till en stund.

Tidigare har vi lagt en vetevärmare i hans vagga när han skulle sova för natten. Vi slutade med det då han ändå kom till ro ganska bra där, men på dagtid kan man ju alltid testa det också. Alla knep som kan göra att han får sova är ju bra. Det är ju viktigt för även hans skull att han får sova, annars mår han ju dåligt av det också.

Vi har en bärsele som vi använt en del och där brukar han somna. Många saker kan man göra med honom i den, men inte allt. En sak som jag inte vill göra med honom i sele är att tända och fylla på ved i kaminen. Det känns inte bra att göra det samtidigt som man har honom på magen.

När det gäller hans magknip så ger vi honom både sempers magdroppar och minifomdroppar. Den ersättning vi ger honom är Nestlé Nan Pro 1 som innehåller Bifidus. När det gäller rapning under matning så göra vi minst två rappauser under matningen samt en sista rapning när han ätit helt färdigt. Ibland rapar han mycket och ibland är det helt omöjligt att få till rapar...

Jag mår så dåligt att att se att han har ont i magen och att han inte får sova. Jag vill ju hans bästa och att se sitt barn må dåligt på något sätt gör ju så ont. Även när han gallskriker, även om det bara är några minuter åt gången, mår jag otroligt dåligt av. Jag känner mig så hjälplös när jag inte riktigt vet vad som är fel. Han kommer ofta till ro när man då vaggar honom ganska kraftigt i famnen. Ibland så kraftigt så det känns fel...

Men som mannen sa igår - för varje dag som går så blir han en dag äldre och kanske en dag mindre av magknip!

Oavsett hur jobbigt det kan kännas så räcker det sedan att titta in i hans stora blåa ögon så har jag glömt det!

Att må bra

Redan när vi var på Neo med killen bara några dagar efter förlossningen kände jag att min reumatiska sjukdom började göra sig till känna med frossa och febertoppar på över 38 grader. Dessutom var då min huvudvärk fortfarande en envis följeslagare.
Någon vecka senare hade jag telefontid med min läkare och vi bestämde då att jag skulle börja med Humira igen så någon dag senare satte jag en sådan spruta i magen. De första dagarna efter kände jag ingen skillnad vare sig när det gällde febern eller huvudvärken, men sakta men säkert dämpades både huvudvärk, febern och frossan.

Nu, efter att ha tagit tre Humira-sprutor (ta en spruta varannan vecka) så har jag ingen feber och frossa och huvudvärken har också försvunnit. Den kanske inte försvunnit helt, men nu känns den normal. Jag vaknar nu inte om nätterna med en huvudvärk från helvetet. Det som väcker mig om nätterna nu är Olle och det är tusen gånger bättre än att vakna av att huvudet håller på att sprängas.

Dessutom håller jag på att trappa ner kortisonet också. Varje gång jag tar sprutan sänker jag dosen med 1,25 mg. Under graviditeten och tidigare har jag tagit 10 mg. Nu är jag nere på 7,5 mg och mitt må är att komma ner i 2,5 mg.

Hade jag ammat så hade jag inte kunnat ta Humira och jag vill inte tänka på hur dåligt kroppsligt jag hade mått nu i så fall. Trots att jag många gånger per natt vaknar av Olle så är jag relativt pigg på dagarna och orkar ta hand om honom och orkar göra andra saker som att ta långa promenader med vagnen.

Det är så skönt att må bra!

Första barnbidraget!

Idag på vår pojkes femveckorsdag fick jag en insättning på mitt konto - Barnbidrag!! Oj, vad länge jag väntat på att få en sådan utbetalning.

Svindyra byxor ;-)

För att fira detta köpte jag ett par färgglada och svindyra byxor. Eller förresten - kanske inte svindyra. Dom blev mina när jag betalade den nätta summan av 30 kronor!! Jag hade en förhoppning att jag skulle komma i storlek 36, men lite gravidfett finns tydligen kvar runt magen så det fick bli storlek 38 :-)

Femveckorsdagen har vi också firat genom att byta storlek på Olle blöjor. Nu är det storlek 2 som gäller.
I morgon får vi veta vad han väger då vi ska till Bvc. Fortfarande är byxor i storlek 50 gigantiska så där är det storlek 44 som gäller, medan överdelarna i storlek 50 nu börjar passa bättre.

Det känns också som om han magproblem har blivit bättre, vilket är skönt. Det kändes så jobbigt då han tidigare verkligen kämpade för att få ut sina gaser. Annars har han sin vakna stunder då han är riktigt alert, men han har även långa sovstunder. Hungrig blir han cirka var fjärde eller var femte timme och  då tycker han alltid att vi är alldeles för långsamma att blanda ersättningen. När han säger till ska ju naturligtvis maten stå på bordet med en gång. Typiskt karlar ;-)

Tack för tips

Tack för alla tips jag fått på mitt förra inlägg om Olles magproblem. Idag tycker vi dock att han verkar ha något mindre ont i magen. Visst verkar han ha lite svårt att få ut gaserna, men han är inte riktigt lika gnällig som igår, vilket är skönt. Jag mår så dåligt när jag ser att han inte mår bra. Det skär i hjärtat.

Vi använder en anticolik-flaska från Mam sedan vi var på Neo för att förebygga gasproblem så mycket som möjligt. Någon undrade vilken ersättning vi använder. När vi kom hem från Neo använde vi Nestlé Prenan. En ersättning som endast går att få via dietist på neoavdelningen. Sedan en vecka tillbaka har vi blandat Prenan med Nestlé Nan HA1 som ska vara skonsamt mot små känsliga magar. Just nu håller vi på att gå över helt till HA1.

I morgon ska vi ju bli utskrivna från Neo och då träffa en läkare som ska ge honom en ok-stämpel. Då tänkte vi även ta upp hans magproblem och se om det finns någon mer vi kan göra.

Idag har morfar och särbo varit här och hälsat på, men naturligtvis hade Olle då en av sin sovperioder så han var inte alls social när han fick finbesök ;-) Naturligtvis fick han presenter - en body, byxor och strumpor i storlek 56. Det tar nog en lite stund innan han kan ha dom, men det kommer säkert fortare än vad vi kan ana. Fortfarande sitter 44-kläderna bäst på honom trots att han nu är 50 cm lång.