Dagen K

När vi var på ultraljud och läkarbesök i slutet av november förra året ordnade vi papper för planerat kejsarsnitt. Datumet för kejsarsnittet skulle vara den dag då jag var gravid i vecka 39+0, vilket skulle varit idag.
Att tänka att jag ända fram tills idag skulle varit gravid känns helt främmande. Då jag aldrig riktigt njöt av att vara gravid var det på något sätt skönt att Olle faktiskt bestämde sig för att komma för tidigt. Även om det ibland är jobbigt att ta hand om honom så tror jag att dessa fem veckor hade varit jobbigare om jag fortfarande hade varit gravid. Jag saknar en sak från graviditeten och det är alla sparkar. Jag trodde att jag under graviditeten skulle vänja mig vid dom och inte tänka på dom så mycket, men varje gång som han sparkade stannade jag upp, drog upp tröjan (om jag hade möjlighet) och lade handen på magen för att riktigt ordentligt känna sparkarna.

I fem veckor (i morgon) har Olle funnits hos oss, trots att det skulle vara idag han skulle födas. Jag ser dessa veckor som bonusveckor. Jag antar att han tyckte att vi väntat tillräckligt och valde att ge oss dessa bonusveckor.

I natt har jag och Olle varit ensamma och jag var lite nervös eftersom förra natten var ganska jobbig och då var ju även mannen hemma. Natten har gått över förväntan med matningar klockan elva, tre och halv åtta. Däremellan har han sovit i sitt babynest bredvid mig i sängen. Normalt sätt brukar han sova i sin vagga, men i natt fick han ligga i sängen så att jag skulle ha extra nära till honom.
Nu sover han förmiddag och jag ska försöka ta en dusch. Han får väl följa med och ligga i babynestet i badrummet så jag har lite koll på honom. Så har vi gjort tidigare och det har fungerat bra. Babynestet är så smidigt då man lätt kan flytta med sig det även när han sover i det.

Redan lunch

Idag har faktiskt förmiddagen gått ganska snabbt så nu är redan lunchen intagen. Maten är inte supergod, men bättre än förväntat faktiskt.

Morgonens ctg-kurva var som vanligt helt normal, vilket är skönt. Igår och idag har jag åter igen känt pojken mer i magen. När vattnet gått är det visst så att rörelserna inte blir lite starka eftersom att fostersäcken sitter tätare mot bebiskroppen medan livmodern fortfarande är lika stor, men nu har jag som sagt känt mer igen vilket är skönt.
Pojken ligger med huvudet nedåt men är inte helt fixerad än.
Fostervattnet fortsätter att rinna. Ibland mer, ibland mindre. Jag gillar inte rinnkänslan så jag så många gånger tidigare haft den och då har det forsat blod och då har det aldrig slutat positivt...

Idag har vi pratat med en läkare om kejsarsnitt vs vaginal förlossning. Igen... Så som läget är nu så är en vaginal förlossning det absolut det bästa för pojken. Vid prematur födelse så är en naturligt förlossning det absolut bästa för bebisen och det är ju faktiskt det som är det viktigaste. Sedan är ju inte detta helt hugget i sten. Skulle till exempel jag få total panik under förlossningen så är man öppen för att det trots allt kan sluta i snitt.

Men just nu är varje minut, timme och dag som pojken stannar i magen viktigt för hans utveckling. Just längre tid han är i magen desto starkare blir han och desto kortare tid behöver vi vara på Neo.

Någon undrade om mannen får sova kvar och ja det får han. Vi har trots allt ett ganska stort rum som innehåller två sjukhussängar, två fotöljer och ett bord samt toalett och dusch. Han blir bjuden på frukost och kvällsfika, men lunch och middag får han fixa själv. Han åker hem kortare stunder för att hålla koll på huset och hämta saker som vi tycker att vi behöver här.

Nu - en rullstolssväng i korridorerna samt en kortare sväng ute i snöovädret!

Dagens ultraljud och förlossning

Dagens ultraljud gick bra. Han fortsätter att växer och följer sin kurva som dock är i den övre delen av den normal kurvan. Enligt beräkningarna väger han idag cirka 2 kg. Kommer han fortsätta i den takten och beräkningarna ställer kommer han vid vecka 40+0 väga 4,4 kg... Ett riktig kluns alltså.

Idag fick vi med oss en ultraljudsbild också och den finns att beskåda här.

Efter ultraljudet pratade vi en lång stund med läkaren angående förlossning. Jag är livrädd för att gå över tiden och att det då ska hända något med pojken. Läkaren tyckte inte heller att jag ska behöva gå över tiden, dels med den sjukdomsbild jag har och dels för min oro. Därför har vi nu förberett papper för ett kejsarsnitt en tid före BF (kommer inte avslöja när, än i alla fall). Skulle förlossningen starta av sig själv före det planerade snittdatumet så ska jag försöka mig på en vaginal förlossning med tidig EDA. I förlossningssammanhang klassas jag som andragångsföderska vilket kan innebära ett snabbare förlossningsförlopp än för förstagångsföderskor. Detta tyckte jag på något märkligt sätt kändes bra då en sak jag varit rädd för är att förlossningen ska bli evighetslång...

Jag får nu fundera på om jag tycker att denna lösning känns bra för mig.

Nästa ultraljud är nu inbokat till den 27 december.