Ett tag sedan och sömn

Dagarna går och det är inte många stunder som jag sitter i soffan och har tid med ett blogginlägg. Nu sover Olle så...

Tack för alla kommentarer om hur ni får/har fått era små att somna om på nätterna. Olle fortsätter att vakna ett antal gånger om nätterna. I natt sov han faktiskt i ett sträck från klockan sju igårkväll till klocka fem i morse. Då ville han inte somna om utan då fick han kommer in till vår säng en stund innan vi gick upp klockan sex. Detta får man klassa som en bra natt trots tidigt uppvaknande. Vissa nätter vaknar han redan innan midnatt och sedan kanske två gånger till innan det är morgon.

Någon undrade hur vi söver honom på kvällen, eftersom barn som somnar själv kan ha lättare att själva somna om på natten. Just nu är vår ritual att han får ersättning eller välling cirka halv sju. Sedan är det blöjbyte, lite tvättning och på med pyjamas. Efter det läser vi en kort godnattsaga. Just nu är det "Olle Elefant". Därefter går vi upp till hans rum och lägger honom i sängen. Han får napp och snuttefilt. Då sjunger vi en godnattvisa och när den är klar lägger vi honom i hans "sovposition" som är på sida. Därefter "buffar" vi honom på rumpan tills han kommer till ro och börjar klippa med ögonen. Därefter tar vi ett steg tillbaka och går därifrån och låter honom somna på egen hand. Det brukar oftast fungera väldigt bra.
På nattetid, när vi hör att han är vaken, rusar vi inte in med en gång utan låter honom få möjligheten att somna om igen. När det gått ungefär tio minuter och han fortfarande ligger och snackar så går vi in och buffar lite och ibland somnar han och ibland inte. Det beror helt och hållet på hur mycket klockan är. Ju tidigare på natten desto lättare att söva om honom.

Jag hoppas att han ska få en lugnare sömn på natten framöver och kanske även att han kan sova något lägre på morgonen.
Jag tror att det just nu händer så mycket i hjärnan på honom som han bearbetar nattetid vilket leder till hans oroliga sömn.

Något som är väldigt positivt är att hans sömn på dagtid har blivit bättre. Tidigare sov han väldigt korta perioder och när han vaknade var han fortfarande trött men kunde inte somna om. Nu sover han lägre stunder. Oftast minst en timme åt gången och då är han en pigg och glad pojke när han vaknar! Det är ju sådan skillnad att leka med en pigg pojke än att leka med en trött... Det vet man ju själv - Allt är roligare när man är pigg.

Igår var vi iväg på babysång, men då var det egentligen sovtid för Olle så jag tror inte att han igår fick ut så mycket av sången. När vi åkte hem så hade han slocknar i bilen efter fem minuter och sov sedan vidare hemma i en timme till. Kanske blir bättre nästa vecka.

Vissa dagar känner jag mig otroligt trött, men då passar jag på att sova när pojken gör det. Sedan är jag kanske alltid tröttare än en "frisk" mamma. Min reumatiska sjukdom medför ju trötthet.

Somna om?

Hur gör/gjorde ni när era små vaknade på natten och inte kunde somna om? Olle vaknade i natt klockan ett och klockan blev nästan halv tre innan han kom till ro igen.

Min egna känslor

Anonym undrade "Men jag undrar lite över hur du själv mår nu ? Det känns som att det saknas lite glädje och lycka i dina inlägg....hoppas det bara är jag som tolkar det fel ?"

Jag har nog medvetet låtit bli att skriva om mina känslor i bloggen på sista tiden. Varför? Jo för att jag inte orkar ta skit från såna som anser att bara för att man kämpat länge för att få barn så får man inte klaga. Därför har jag ganska neutralt beskrivit om Olles utveckling istället.

Anonym: Tack för att du frågar hur jag mår! Det blir jag glad över. Att någon helt okänd orkar bry sig om mig.

Tidigt i våras mådde jag ju inte så bra. Jag var hos läkare och blev sjukskriven och fick antidepressiva tabletter. Jag fick då även en kuratorkontakt. Tabletterna kände jag efter ett tag att jag var tvungen att sluta med. Jag mådde så fruktansvärt illa av dom och dessutom blev jag fruktansvärt trött av dom. Det kändes som om jag hade bomull runt hela huvudet ständigt. Att ständig må illa och vara trött tärde mer på mitt psyke än om jag inte åt tabletterna. Läkaren tyckte att jag skulle fortsätta med tabletterna, men som den besvärliga patient som jag är så struntade jag i det ;-)

Kuratorn träffade jag ett antal gånger och vi pratade om hur jag upplevde min situation just då med allt som hänt och under de gånger jag var där tyckte jag att jag kände mig bättre och bättre psykiskt.

Just nu mår jag bra. Förutom att jag är fruktansvärt trött. En del beror ju naturligtvis på att man har en åttamånaders Olle att ta hand om, men en del är också att min reumatiska sjukdom spökar. Jag har haft kontakt med min läkare tidigare under sommaren för att jag vill testa en någon annan medicin än den jag har nu, men där är det bom stopp. Jag känner mig trött, stel som en pinne på morgonen, huvudvärk och allmänt seg. Alla dom symtom som jag känner igen som min sjukdom, men läkaren tycker inte att det är så. Han anser att min huvudvärk är spänningshuvudvärk och skickade istället en remiss till sjukgymnast. Jag har nu avverkat nästan tio besök hos sjukgymnast och hon anser inte att huvudvärken kommer på grund av stela muskler i nacke och axlar. Hon skulle skicka remissvar till min läkare så får vi se vad som händer härnäst. Antagligen ingenting!

Glädje och lycka? De där svåra orden. Ingen människa känner väl ständigt lycka och glädje. Eller? Jag är naturligtvis otroligt lycklig över att Olle är här. Och tacksam. Jag är nog, när jag tänker efter, mer tacksam och ödmjuk inför att han finns här. Jag är inte ständigt lycklig här hemma. Det tror jag ingen föräldraledig mamma eller pappa är. Det ÄR jobbigt att ha barn oavsett hur efterlängtade dom än är.

Olle har sina dagar då han är oerhört missnöjd och ingenting hjälper. Han vill inte sitta i knät och han vill inte ligga på golvet. Då är det svårt att känna glädje. Måndags var en sådan dag då allt var skitjobbigt. Han gnällde hela dagen, sov dåligt och var allmänt missnöjd. Jag var helt slut när mannen kom hem och undrade hur jag skulle orka resten av veckan. I tisdags var Olle som en annan pojke. Glad, sov bra och kunde ligga långa stunder på golvet och vara nöjd. Då kändes allt bra igen och då hade jag glömde bort den jobbiga dagen innan. Så är det väl. Man har en grundglädje som alltid finns där, även de jobbiga dagarna. För varje bra dag så fylls grundglädje på så att man ha lite att ta av när det sedan kommer en jobbig dag.

Jag tror också att min trötthet gör att de jobbiga dagarna blir än jobbigare för mig då det inte blir någon paus i det hela. Nöjda dagar så blir det ett lugn på ett annat sätt som gör att jag inte behöver ta ut mig på samma sätt.

Om jag inte hade min kära man så vet jag inte hur jag skulle orka. Han tar Olle när han kommer hem vid fem på eftermiddan och även nätterna tar han även om han ska upp på morgonen. Olle har de senaste veckorna vaknat allt för många gånger på natten och inte kunnat somna om. I natt var dock annorlunda. Han grymtade till några gånger precis när vi skulle lägga oss, men han tystnade. Vi somnade och när jag tittade på klockan nästa gång var den halv sex!! Skönt!! Dock vaknade han strax därpå, men då gjorde det inte så mycket. Hoppas att Olle i natt skapade en ny trend!

Länge sen sist

Dagarna rullar iväg och det finns ingen tid till att blogga eller tid kanske finns då och då men då är jag utomhus istället i detta underbara väder.

De senaste dagarna har vi i och för sig haft ganska mycket på schemat också. I onsdags var vi hos en kollega till mannen som dragit ihop en lite grillkväll. I torsdags var det kalas hos syster som fyllt år. Gårdagen försvann den också trots att vi inte hade något speciellt att göra. Igår var vi bara iväg en sväng till ett köpcentrum och fikade. När vi stod i kön för att handla kommer en kvinna fram till mig och gratulerar. Mina tankar snurrar i huvudet för jag undrar hur jag känner denna kvinna. Det visar sig vara en bloggläsare (hej hej, du läser säkert detta). Jättekul att träffa mina okända läsare i verkligheten!!


Annars då? Jag har fått förlängd sjukskrivning i tre veckor till, men på halvtid. Jag känner att jag faktiskt mår lite bättre, men att det känns jobbigt att direkt gå tillbaka på 100% föräldraledighet. När min sjukskrivning sedan är slut i slutet av juni så har mannen semester och föräldraledigt och kommer vara hemma till slutet av augusti (ungefär). Då hoppas jag verkligen att jag känner mig bättre, vilket jag tror.

Lillkillen gör framsteg varje dag. Det känns som det just nu är en ganska intensiv period när det gäller utvecklingen. Varje dag försöker vi att ge honom fast föda, men fy vad otäckt det är!! Fortare än kvick kommer det ut igen. Därför tar vi det ganska långsamt med maten och stressar inte på. Alla barn lär sig ju att äta förr eller senare så vi har ingen panik.

Sedan två nätter tillbaka sover han i sitt rum. När vi var hos bvc för några veckor sedan pratade vi om detta med att sova i eget rum och sköterska tyckte att vi kunde prova det när vi själva kände för det. På senaste tiden känns det som att han blir störd av oss och vi av honom. Första natten sov han ända fram till halv sex och nu i natt vaknade han halv fem. Båda gångerna vaknar han för att han är sugen på lite mat. Nätterna före var han vaken och skrek minst tre gånger så jag tror att han nu sover bättre när han inte störs av oss. Dessutom har ju vi också sovit bättre!

Något som killen kommit på är jättekul är att kolla på när pappa klipper gräset. Vi har en eldriven gräsklippare som är ganska tystgående. Det är otroligt fascinerande att kolla in. Jag har honom då i bärsele och sedan står vi i skuggan och kikar! När mannen kommer förbi rör sig huvudet åt det hållet och sedan tillbaka igen. Det ser så roligt ut! Igår blev det så intensivt så han somnade på sin post ;-) Jag tyckte att han blev lite slapp i selen och frågade mannen om han somnat och mycket riktigt...

Många åsikter

Det finns många åsikter om hur man ska göra med olika saker när det gäller bebisar och för den delen även när de blir större. Frågar man 100 föräldrar vad det tycker är bäst och hur de gör när det gäller till exempel sömn, matning, närhet, bärsele eller vad där än är så tror jag att man får minst 200 svar.

Jag har den senaste tiden fått kommenterar från läsare som säkerligen vill väl, men som för mig känns som pekpinnar mot mig. "så kan du inte göra" "stackars barn", "han behöver inte sova så mycket" "ha honom i bärsele, det gillar han", "låt honom sova när han vill, han vet när han vill sova", låt honom sova i knät, det är mysigt", "håll honom vaken". Med mera. 

Jag är jättetacksam för alla kommentarer jag får, men som ni alla förstår, hoppas jag, så känner jag och min man Olle bäst och vi vet när han behöver sova och hur mycket, vi vet att han inte gillar bärsele så mycket, vi vet att han inte somnar själv utan måste vaggas till sömns. Vi vet också att vi mår bäst av att han på dagtid sover antingen i nestet eller i vagnen och att han nattetid sover i sin säng. Han lider inte brist på närhet på grund av det. När han är vaken är han nästan alltid nära någon av oss förutom när han ligger i sitt gym korta stunder. Vi vet när han är hungrig och hur mycket han då oftast vill ha. 

Någon frågar om vi fortfarande använder liggdelen till vagnen och ja, det gör vi. I den sover han om vi antingen är på promenad eller är i trädgården. När han är vaken händer det att vi går ut i trädgården (då i famnen) och tittar på allt som finns att kika på. Han känns alldeles för ostadig att redan nu ha i sittdelen. Framöver kommer vi vika upp huvudändan i liggdelen så att han kan halvsitta lite i vagnen, men att helt byta till sittdel väntar vi med ett tag.

Han är i morgon 19 veckor, men med korrigerad ålder är han 13 veckor och det tänker vi på varje dag. Därför har han ett större sömnbehov än vad en "normal" 19-veckorsbebis har, han blir fortare uttröttad och har kortare vakenperioder än en "normal" 19-veckorsbebis blir och även vissa andra utvecklingsdelar är han senare med. När vi träffade läkaren på tvåmånaderskontrollen sa hon att när han fyller 1 år så kommer han ha tagit ifall dessa sex veckor som han är för tidigt född.

I morgon drar jag till Ullared! Måste nu finslipa inköpslistan ;-) 

Härlig sovmorgon

Idag har vi alla tre sovit till halv nio! Vet inte när det hände senast. Olle var som vanligt pigg och glad vid klockan sex, men idag somnade han om efter en stund och vaknade som sagt inte förrän vid halv nio.

Gräsänka och utveckling

Från i eftermiddags till sent i morgonkväll är jag och Olle ensamma. Mannen är i Luleå på jobbresa.
Jag hoppas att det kommer gå bra med Olle och att jag orkar med. För att förtydliga tidigare inlägg så är jag inte trött på grund av sömnbrist för som någon skrev så får jag mycket mer sömn på natten än andra mammor eftersom jag inte ammar och att mannen tar nattmålet. Jag har en mer psykisk trötthet som inte blir bättre av sömn. Dessutom är jag ju alltid lite trött på grund av min reumatiska sjukdom.

Olle sover nu mer och mer själv på dagarna, antingen i nestet eller i vagnen. Igår blev det rekord då han sov två timmar i nestet på förmiddagen. Vi blev så förvånade så att vi flera gånger gick och tittade så att han andades... Nu är det flera dagar sedan han sov i famnen och det känns skönt. När han sedan är vaken brukar han sitta i famnen mycket och pilla med olika saker. Han har nu börjat greppa olika saker och idag skulle en stor skallra smakas på.

Vi ser framsteg hos honom nästan varje dag. I tisdags rullade han från mage till rygg flera gånger. Han gjorde ju det också för länge sen, men efter det verkade det som om han glömde bort hur man gjorde tills i tisdags då han gjorde det på löpande band. Från rygg till magen har han inte klarat än, även om han kämpar ibland.

Det som varit jobbigast de senaste dagarna har varit matningarna. Han har ätit någon minut för att sedan bli helt hysterisk och börja gallskrika. Han är då jättesvår att trösta och matningen är nästan omöjlig att genomföra. Han har varit så här i perioder så det är inte första gången. När han inte lugnar sig brukar vi lägga honom på skötbordet där han kan kolla på en mobil som han älskar. Då brukar vi kunna lura i honom resten av maten... Det känns inte helt rätt att mata på skötbordet, men vad gör man? Det funkar ju.

Lite svar och dagens status

På de senaste två inläggen har jag fått lite frågor och tankar från er som jag ska försöka reda ut.

Emmak rekommenderade att även när min man jobbar ska ha ta nattmålet och det gör han redan. Vet faktiskt inte hur länge det varit så, men i alla fall sedan en månad tillbaka. Lillkillen brukar vilja ha mat någon gång runt två på natten och då sover jag vidare. Nu, ett tag framöver ska jag även sova i ett annat rum för att få sova bättre och mer. Mina känslor jag just nu känner uppkommer nog delvis av att jag får för lite sömn, trots att nattsömnen hos Olle är bra. Jag vaknar allt för lätt när han knölar omkring i sängen, vilket ger många uppvaknanden för mig.

Lena Jansson undrar om jag är med i någon föräldragrupp och det är jag inte. På mvc bildades ju en grupp när vi hade föräldrautbildningen, men den splittrades efter att de utbildningstillfällena var över. På Bvc verkar det inte finnas några föräldragrupper heller att gå med i. På Bvc finns det öppen förskola men dit har jag inte orkat att tagit mig än då dels Olle känts för liten och dels för att tiderna varit Olles sovtider. I kyrka som ligger nära finns också babysång och öppen förskola. Babysånger är redan halv tio på förmiddagen, vilket jag tycker är för tidigt...

Ewa tipsar om att låta honom sova i vagnen utomhus och nu när vädret tillåter så försöker vi vara ute så mycket det bara går. Antingen långpromenader eller bara vara i trädgården. Han sover relativt bra i vagnen OM den rullar. Blir den stilla så vaknar han oftast inom fem minuter. Så trädgårdsarbetet blir väldigt upphackat. Jobba fe minuter, rullar vagn i fem minuter, jobba i fem minuter och så vidare. Ganska frustrerande att hela tiden veta att han snart vaknar igen.

Anonym undrade varför han bara orkar vara vaken så korta stunder som en timme åt gången. Små barn har ett enormt sömnbehov. Någonstans läste jag att en tremånaders behöver sova 15-16 timmar per dygn. Då blir det inte så många vakna timmar kvar. I extremfall är han pigg så länge som en och en halv timme, men det är då han innan dess sovit tillräckligt. De dagar då han bara sover en halvtimme åt gången så orkar han bara vara vaken knappt en halvtimme innan det är dags att sova igen. När Olle lyckas få ihop 16 timmars sömn på ett dygn så är han en glad och pigg pojke de timmar han är vaken så han behöver mycket sömn just nu.

Hur är läget med mig just nu då? Ja, det skulle kunna vara bättre. Efter att i förmiddags försökt söva den skrikande pojken i famnen i 40 minuter orkade jag inte mera. Jag lämnade över honom till mannen och kände därefter att tårarna bara sprutade. Just då hade jag känslor av att vara intryckt i ett hörn utan möjlighet att ta mig därifrån och att jag inte ens klarar av att trösta och söva mitt eget barn.  Samtidigt känner jag ju att jag inte vill känna så här, men just nu har jag ingen ork eller kraft för att råda bot på dom känslorna jag känner.
Att gå omkring och vagga ett barn som väger nästan sju kilo och spänner sig att han kan för att inte somnar blir för mig även väldigt tungt fysiskt. När jag hade lämnat över honom till mannen värkte mina armar och axlar av trötthet.

Jag hoppas att kuratorn hör av sig så snart som möjligt (gärna i morgon) så att jag kan få en besökstid till han/henne. Jag känner att jag just nu behöver det.

Om ni undrar varför ni helt plötsligt måste skriva i massa bokstäver för att skicka kommentarer till mig så valde jag att ha det nu eftersom jag fått massor med spam (engelska) på sista tiden. Sedan jag satte dit att man måste skriva i dom där orden så har inte ett ens spam kommer så det verkar funka!

4 månader

Idag är det fyra månader sedan krystvärkarna satte igång och tjugo minuter senare kom killen till oss. Just nu ligger denna kille i vagnen och funderar på om han ska somna om eller om han ska vaknat till ordentligt.

Tack alla för de kommentarer jag fått efter mitt senaste inlägg. Skönt att få stöd av er och känna att man inte är helt dum i huvudet då man känner så här. Även om man kämpat att få barn är man ju som sagt inte mer än människa nu när han äntligen finns här.
Just nu känns det lite lättare igen. I och för sig har vi varit hemma båda två dessa dagar, men tidigare kändes det jobbigt även då. Vi tränar på att få killen att sova i nestet, främst på tidiga förmiddagen och då brukar han sova där cirka en halvtimme. Sedan har vi gjort så dessa dagar att när det är dags för nästa tupplur  (just nu orkar han bara vara vaken ungefär en timme i sträck) så har vi lagt honom i vagnen och gått ut i trädgården och jobbat lite. När vagnen står stilla så vaknar han ofta, men det brukar räcka med att rulla den en stund så sover han en stund till. Sedan på eftermiddagen går vi alltid på promenad och då blir det en vila på en och en halv timma minst. Sedan brukar han behöva sova en gång till innan den riktiga nattvilan och då har vi testat att lägga honom i nestet, men somnar han inte direkt då så har han fått sova i famnen på någon av oss någon timme ungefär.

Vid dagens promenad köpte Olle lite blommor till Storebror.

Trevlig helg önskar jag er alla!

In i väggen och sömnuppdatering

Jag har aldrig trott att det ska vara lätt att ha en liten bebis hemma, men ibland blir det bara för mycket. När mannen kom hem i måndags var jag helt inne i väggen. Jag hade då hela dagen kämpat med en gallskrikande och missnöjd bebis som aldrig var glad. I stort sätt hela kvällen grät jag av trötthet, uppgivenhet och maktlöshet. Under hela dagen hade jag känt mig otillräcklig och tvivlat på min förmåga att ta hand om ett litet liv.
Trots att denna bebis är den mest efterlängtade och goa som finns så kunde jag just då inte känna så. Allt var bara så jobbigt. Det kändes som jag vantrivdes att gå hemma hela dagarna, att jag bara räknade ner timmarna till mannen skulle komma hem och kunna ta honom och jag ville bara lägga ifrån mig honom och gå iväg. Dessutom fick jag skuldkänslor för de känslor som jag har. Har man längtar och kämpat "ska" man inte få må så här. Då "måste" allt vara underbart, men så är det ju faktiskt inte. Man är inte mer än människa även om man kämpat för att bli förälder länge.

När mannen och jag pratade senare på kvällen kom vi fram till att han stannar hemma resten av veckan så att vi kan hjälpas åt med den griniga pojke Olle är just nu. Vi bestämde också att jag skulle ringa vår sköterska på bvc för att diskutera mina tankar och känslor. Dessutom så bestämde vi att jag skulle sova i gästrummet på natten för att få sova ostört.

När jag igår sedan pratade med bvc-sköterskan så kändes det något bättre och hon ska kontakta en kurator som jag ska få gå och prata med. Vet inte om det kommer ge något, men det kan alltid vara bra att få prata med någon utomstående om sina tankar.

Idag känns det ytterligare något bättre, men jag känner mig skör på något sätt. Det behövs inte mycket för att den där väggen ska komma nära igen.

Vi fortsätter att kämpa på för att bebis ska sova i sängen på dagtid, vilket gått med varierat resultat. Idag har vi testat att han ska sova i nestet och det har faktiskt gått bättre än i sängen. På förmiddagen sov han först 45 minuter, var vaken 30 minuter och sov sedan igen i cirka en halvtimme. Efter det var han i alla fall trött och då lade vi honom i vagnen och gick ut i trädgården. Han somnade då direkt i vagnen, även om han vaknade flera gånger då vagnen stod stilla. När vi väl gick in tänkte vi att han med en gång skulle vakna (vilket han brukar), men då fortsatte han att sova i TVÅ timmar i vagnen!! På eftermiddagen gick vi på promenad så då sov han ytterligare en och en halv timme i vagnen. Så idag har han lyckats sovit riktigt bra.

Vi märker så tydligt när han får för lite sömn för då är han en riktigt sur, arg och missnöjd kille. Idag har han under sina korta vakna (orka bara vara vaken en timme i sträck) perioder varit glad och skrattat med hela ansiktet!

Idag är han 17 veckor gammal, men samtidigt måste vi komma ihåg att han är sex veckor för tidig och i och med det egentligen bara 11 veckor gammal. Man glömmer ibland det att han faktiskt kan vara sex veckor senare med vissa saker och tänker att han borde orka mera och kunna mera än vad han egentligen gör. Han är en liten bebis i en stor kropp...

Kämpar med sömnen

Länge sen sist. Dagar rusar fram så bloggen hamnar i andra hand.
I torsdags hade vi bokat in ett extra besök på Bvc för att diskutera lillkillens sömn. Som det varit nu så har han, när han sover på dagen, alltid sovit i vår famn. Många säger: "det är väl mysigt", "ta vara på den tiden, den är snart förbi". Jo,visst, men det är inte mysigt att sitta med honom i famnen cirka sju timmar varje dag... Jag blir istället oerhört stressad av det. Jag trivs inte att sitta i morgonrock till klockan elva, vilket det blivit vissa dagar.

Vårt "bvc-tant" tyckte precis det också. Det kan vara mysigt en stund, men inte vid varje sovperiod varje dag. Hon gav oss lite tips på hur vi ska få honom att sova sin dagssömn i sängen istället. När han börjar bli trött ska vi söva honom och lägga honom i sängen. Sover han bara en kort stund så gör han. Då tar vi upp honom och låter honom vara vaken tills vi ser att han är trött igen. Det kanske bara blir en halvtimme. Då kör vi samma sak igen. Ner i sängen så han lär sig att det är där han ska sova även dagtid.

Tanken var att vi skulle börja testa detta i fredags, men då var jag tvungen att åka till veterinären med katten som återigen fått stryk. Som tur var, var min syster här då så att hon kunde ta lillkillen en stund. Vi försökte under den dagen att söva i sängen och lyckades väl någon gång, men då jag mest hade tankarna på katten så blev satsningen på hans sömn uppskjuten tills igår. Under hela dagen igår sov han bara i min famn i en halvtimme på hela dagen. Annars så sov han antingen i sängen eller i vagnen ute i trädgården. I sängen sov han dock bara i 30-minutersetapper, men bättre än inget. Dock tar det just nu en ganska lång stund att söva honom. Förhoppningsvis kommer sövningen går bättre och bättre och att han sover längre och längre stunder varje gång. Just nu sover han i sängen och jag har två händer fria till att skriva med!

Katten, förresten, hade fått ett bett i halsen så han hade fått luft innanför huden, emfysem, så han hade jätteont har har sedan i fredags gått på smärtstillande samt pencillin. Stackars liten...

Den här filuren besökte fågelmatningen i fredags!

När vi ändå var på bvc så blev det också vägning och mätning och lillkillen är inte så liten längre. Nu är han 62,5 cm lång och väger 6610 gram. Så igår var det premiär var en body i storlek 62. Det var faktiskt fortfarande lite stor. Till sin 62-body har han ett par byxor i storlek 50. Det är märkligt det där med storlekar!

Läsa på lite

Igår var jag och hämtade boken "Växa och upptäcka världen" på biblioteket så nu ska jag förkovra mig lite om hur små bebisar fungerar ;-)

Lillkillens nattsömn börjar bli bättre och bättre. De senaste nätterna har vi lagt honom för natten vid åtta på kvällen. Sedan har han sovit till mellan ett och två då han vill ha lite mat. Efter det har han somnat med en gång igen. Den vana han gärna får sluta med är att prick klocka fyra vakna och då inte somna om ordentligt... Då brukar vi plocka upp honom till vår säng, men han har oerhört svårt att komma till ro även där. Runt klockan fem till sex brukar han vilja ha lite mat igen och efter det så börjar hans dag. Jag skulle gärna vilja sova några timmar till, men det är han som bestämmer säger han...

I ansiktet ser han just nu ut som en krigshjälte. Trots att jag filar hans naglar varje dag, ibland flera gånger per dag, lyckas han riva sig i ansiktet. Jag får väl helt enkelt fortsätta med att fila hans naglar!

Själv börjar jag bli trött, trots att vi alla tre sover ganska bra om nätterna. Problemet är att jag har väldigt sov att sova på dagen då Olle har bestämt sig att bara sova i 15 minutersperioder. Jag hinner under den tiden knappt ens tänka tanken att jag också ska sova en stund. Hinner jag lägga mig så hinner jag inte somna förrän Olle är vaken igen. Men men...

Hejdå vaggan, välkommen spjälsäng

Vaggan har gjort sitt.

Vaggan som var så stor i början av januari har nu två månader senare blivit för liten. Så idag har vi monterat ner vaggan från taket och istället ställt in spjälsängen.

Nu får vi se vad Olle säger om detta. Kommer han märka skillnad och kommer han saknar gunget från vaggan?

Kanske hänger vi på låset på Babyproffsen i morgon för att köpa Vyssanlull att sätta på sängens ben :-)

Hej hej spjälsäng

Speldosan fungerar och babyticker

När vi var på Gekås i oktober köpte vi en speldosa  som jag sedan varje dag spelade för magen. Även när jag låg på förlossningen hade jag den med mig och den spelades för magen varje dag.

Nu när han kommit har vi inte spelat den så mycket för honom, men i natt efter en matning var han lite orolig i sin vagga. Då testade jag att dra upp speldosan. Han blev tyst och lugn och somnade om ett en kort stund! Kanske, kanske var det en välkänd melodi för honom som han kände att han blev lugn av.

Såg att babytickern fortfarande finns kvar på min blogg. Nu kan jag ta bort den med glädje!! Två gånger tidigare har jag fått tagit bort den med tårar av sorg rinnande nedför kinderna. Nu tar jag bort den med glädjetårar längs kinderna!

En natt med...

Citodon var en natt med något mindre huvudvärk. Visst jag vaknade redan klocka tolv, men inte på grund av huvudvärk utan på grund av allt annat - jobbigt att vända sig, magen var i vägen, magen kändes hård och lite fogar gjorde ont... Sov väl sedan en orolig sömn fram till tre, då hade huvudvärken blivit lite värre så då tar jag mitt täcke och går ner och sätter mig i soffan. Värmer vetekudde och försöker somna och det gör jag faktiskt. Andra nätter när huvudvärken finns där (och det varit för tidigt att ta ny dos panodil) har jag inte kunna somna ifrån huvudvärken.

Vaknar sedan när mannen går upp vid sex. Lite huvudvärk finns där och jag tar då en ny dos citodon. Somnar återigen i soffan och sover till åtta. Så idag (trots att jag sovit ganska många timmar i soffan) mår jag faktiskt ganska bra.

Erika undrade i en kommentar om jag verkligen ska ta Citodon när jag är gravid. Ja, det tänker jag göra eftersom jag litar på att den läkare som jag träffade igår och som skrev ut tabletterna vet vad hon sysslar med... En läkare på mödravården tror jag inte skriver ut en medicin till en gravid som är direkt farligt för mig eller för pojken. Naturligtvis kommer jag ta så få tabletter som möjligt!

Snön vräker ner, så på förmiddagen var jag ute en sväng för att skotta undan lite snö. Medan jag använde snösläde använde grannen snöslunga... Trots blåst och snö i ögonen var det faktiskt riktigt skönt att komma ut en sväng och göra något. Pratade sedan en stund med grannen och han tyckte inte att jag skulle överanstränga mig (han vet att jag är gravid), så lite snö finns nu kvar tills mannen kommer hem....

Skönt

I natt har jag sovit hela natten, förutom en kort kisspaus vid fyratiden. Jag vet inte när jag senast sov hela natten i sängen. Annars har det alltid blivit en eller flera timmar i soffan på grund av hosta, nästäppa eller huvudvärk.

Trots det är jag trött idag så efter mitt lunchte blir det nog en tupplur i alla fall. Jag måste ju vara någorlunda pigg när vi i eftermiddag ska på föräldrautbildning på mödravåden.

I morgon är det dags för ultraljud och läkarkontakt igen!

Vecka 19 (18+0)

Tänk att jag får fortsätta med dessa veckoinlägg... Det är ju bara för bra för att vara sant!
Enligt min app i telefonen ska Miraklet vara lika stor som en paprika idag. Jag tycker de där liknelserna alltid är lika roliga. Hur kan en liten bebis vara lika stor som en paprika?? Framför mina ögon får jag bilden av en tjock och rund paprika med ett bebishuvud på toppen ;-) Nå väl, jag hoppas att Miraklet inte är någon paprika utan en helt normal minibebis där inne i magen.

Jag vägde mig idag och jag har faktiskt bara gått upp cirka tre kilo sedan plusset. Jag tror att det är ganska okej. Jag trodde att vågen skulle visa mer med tanke på allt jag äter och att rör mig något mindre nu än tidigare.

Kroppsligt mår jag väl inte jättebra just nu. Huvudvärk, nackvärk och nästäppa som jag vaknar av antingen på natten eller morgonen. I natt vaknade jag vid tvåtiden av en grym huvudvärk så jag satt nere i soffan en timme ungefär för att sedan gå och lägga mig i sängen igen med ett antal kuddar under huvudet för att på bästa sätt motverka nästäppan. Följden blir ju att sovställningen blir jätteobekväm...

Sedan några dagar tillbaka har jag vid vissa tillfällen ont mitt på skinkorna som ibland strålar fram på framsidan av låren. Vet inte vad det står för. Foglossning? Ligamentsmärtor? Det kommer bara ibland och då främst när jag är ute och går. Jag kände det igårkväll när jag gick hem från bussen efter körövningen.

De kommande veckorna har för mig många viktiga delmål. Först rutinultraljudet den 12 september (vecka 19+1). Sedan är den 15 september också ett viktigt delmål (vecka 19+4). Då är jag lika långt gången i denna graviditet som när Dutt kom i maj förra året. Då har jag alltså varit gravid längre än vad jag någonsin varit. Den 18 september har jag gått halvtid. Det känns också speciellt. Jag vet att jag hade sett fram emot den dagen med Dutt, men snubblade precis på mållinjen... Det SKA jag inte göra den här gången!

Bloggare i natten

Klockan 02.30 ska man sova. Inte blogga...
Men med huvudvärk och nästäppa så är sovandet omöjligt...

Hoppas att allt detta denna gång leder till något bra - ett levande barn!

Bulldeg i hjärnan och Kent

De senaste dagarna har jag känt mig degig i hjärnan. Tröttheten har funnits där som en seg bulldeg i huvudet och som en stor tyngd i kroppen. Idag när jag kom hem var det bara att gå raka vägen till sängen för att sova. Så här en timme senare känns det något bättre.
Jag har också känt mig nedstämd de sista dagarna. Inte ledsen som tidigare, utan mer nere på något sätt som är svårt att förklara.

Kanske kan det bara biverkningar av Provera-tabletterna. Där står det i alla fall nedstämdhet. Nu är det bara två tabletter kvar så förhoppningsvis försvinner de eventuella biverkningarna om några dagar.

Sedan fick jag en god nyhet idag. Kent kommer till stan i sommar!! Har ett tag veta att de släpper ny skiva i april och har sedan dess haft koll ifall de kommer till stan. Så den 27 juli blir det konsert. Jag hoppas att det inte bara är jag och mannen som får gå utan att det även finns minst ett mirakel i magen...
Det få bli en av mina målbilder - Gravid på Kent-konserten den 27 juli.

Nattsömnen är borta

Den senaste veckan har det varit omöjligt att somna om kvällarna. Jag kan vara hur trött som helst när jag sitter i soffan, men sedan när jag lägger mig i sängen så blir jag pigg. Eller pigg är jag kanske inte, men somnar gör jag inte.
I natt var nog det jobbigaste natten på länge. Släckte lampan vid halv elva. När mannen kommer hem från jobbet vid halv ett har jag fortfarande inte somnat... Jag går då upp en sväng och dricker lite mjölk och försöker sedan somna om. Jag tror att klockan är halv två när jag sista gången tittar på klockan.

Tror ni att jag är trött just nu? Svaret är ja!

Kanske ska jag ikväll testa Bedtime-te. Använde det ett tag förra året tror jag. Jag vet dock inte om det hjälpte för insomningen, men det kan ju aldrig skada.