Syskonförsök?

För ett tag sedan fick jag en kommentar från en anonym läsare som undrar följande: "Vill ni ha fler syskon till Olle och Dutt? Att ni vill kanske jag förstår men tänker ni planera för fler ivf eller "sängförsök" hehe. Jag kanske inte har med det att göra men lite nyfikna är vi läsare allt! Kram"

När jag blev gravid med Olle hade vi två ivf-försök kvar att utnyttja på Carlanderska i Göteborg. När Olle väl var född så ringde jag ganska omgående och sa att vi inte var intresserade av de två resterande försöken. Så några fler ivf-försök blir det inte. Den världen är vi helt klara med. Aldrig att jag skulle börja med det igen.
Just nu ser jag vår familj som komplett. Jag vet inte om jag vill ha ett barn till. Framför allt vet jag inte om min kropp vill att jag ska ha ett barn till. För det första vet vi inte om vi lyckas på egen hand igen. För det andra kan det bli missfall eller andra tråkigheter och för det tredje som mådde min kropp så oerhört dåligt av att vara gravid. För min del lockar det inte att bli gravid igen. Just nu. Kanske känner jag annorlunda i morgon eller om en månad eller om ett år. Vem vet.

Vi tänker väl lite som "händer det så händer det". Likväl som att vi inte kommer göra några fler ivf-försök så kommer jag heller inte hålla koll på när ägglossning sker. Vi tänker inte blir såna som sexar på bestämda dagar bara för att det kanske då kan bli en graviditet. Jag är så oerhört tacksam för det jag har nu så jag vill inte börja leta ägglossning och allt vad hela bli-gravid-hetsen innebär.

Min egna känslor

Anonym undrade "Men jag undrar lite över hur du själv mår nu ? Det känns som att det saknas lite glädje och lycka i dina inlägg....hoppas det bara är jag som tolkar det fel ?"

Jag har nog medvetet låtit bli att skriva om mina känslor i bloggen på sista tiden. Varför? Jo för att jag inte orkar ta skit från såna som anser att bara för att man kämpat länge för att få barn så får man inte klaga. Därför har jag ganska neutralt beskrivit om Olles utveckling istället.

Anonym: Tack för att du frågar hur jag mår! Det blir jag glad över. Att någon helt okänd orkar bry sig om mig.

Tidigt i våras mådde jag ju inte så bra. Jag var hos läkare och blev sjukskriven och fick antidepressiva tabletter. Jag fick då även en kuratorkontakt. Tabletterna kände jag efter ett tag att jag var tvungen att sluta med. Jag mådde så fruktansvärt illa av dom och dessutom blev jag fruktansvärt trött av dom. Det kändes som om jag hade bomull runt hela huvudet ständigt. Att ständig må illa och vara trött tärde mer på mitt psyke än om jag inte åt tabletterna. Läkaren tyckte att jag skulle fortsätta med tabletterna, men som den besvärliga patient som jag är så struntade jag i det ;-)

Kuratorn träffade jag ett antal gånger och vi pratade om hur jag upplevde min situation just då med allt som hänt och under de gånger jag var där tyckte jag att jag kände mig bättre och bättre psykiskt.

Just nu mår jag bra. Förutom att jag är fruktansvärt trött. En del beror ju naturligtvis på att man har en åttamånaders Olle att ta hand om, men en del är också att min reumatiska sjukdom spökar. Jag har haft kontakt med min läkare tidigare under sommaren för att jag vill testa en någon annan medicin än den jag har nu, men där är det bom stopp. Jag känner mig trött, stel som en pinne på morgonen, huvudvärk och allmänt seg. Alla dom symtom som jag känner igen som min sjukdom, men läkaren tycker inte att det är så. Han anser att min huvudvärk är spänningshuvudvärk och skickade istället en remiss till sjukgymnast. Jag har nu avverkat nästan tio besök hos sjukgymnast och hon anser inte att huvudvärken kommer på grund av stela muskler i nacke och axlar. Hon skulle skicka remissvar till min läkare så får vi se vad som händer härnäst. Antagligen ingenting!

Glädje och lycka? De där svåra orden. Ingen människa känner väl ständigt lycka och glädje. Eller? Jag är naturligtvis otroligt lycklig över att Olle är här. Och tacksam. Jag är nog, när jag tänker efter, mer tacksam och ödmjuk inför att han finns här. Jag är inte ständigt lycklig här hemma. Det tror jag ingen föräldraledig mamma eller pappa är. Det ÄR jobbigt att ha barn oavsett hur efterlängtade dom än är.

Olle har sina dagar då han är oerhört missnöjd och ingenting hjälper. Han vill inte sitta i knät och han vill inte ligga på golvet. Då är det svårt att känna glädje. Måndags var en sådan dag då allt var skitjobbigt. Han gnällde hela dagen, sov dåligt och var allmänt missnöjd. Jag var helt slut när mannen kom hem och undrade hur jag skulle orka resten av veckan. I tisdags var Olle som en annan pojke. Glad, sov bra och kunde ligga långa stunder på golvet och vara nöjd. Då kändes allt bra igen och då hade jag glömde bort den jobbiga dagen innan. Så är det väl. Man har en grundglädje som alltid finns där, även de jobbiga dagarna. För varje bra dag så fylls grundglädje på så att man ha lite att ta av när det sedan kommer en jobbig dag.

Jag tror också att min trötthet gör att de jobbiga dagarna blir än jobbigare för mig då det inte blir någon paus i det hela. Nöjda dagar så blir det ett lugn på ett annat sätt som gör att jag inte behöver ta ut mig på samma sätt.

Om jag inte hade min kära man så vet jag inte hur jag skulle orka. Han tar Olle när han kommer hem vid fem på eftermiddan och även nätterna tar han även om han ska upp på morgonen. Olle har de senaste veckorna vaknat allt för många gånger på natten och inte kunnat somna om. I natt var dock annorlunda. Han grymtade till några gånger precis när vi skulle lägga oss, men han tystnade. Vi somnade och när jag tittade på klockan nästa gång var den halv sex!! Skönt!! Dock vaknade han strax därpå, men då gjorde det inte så mycket. Hoppas att Olle i natt skapade en ny trend!

7 månader

Idag är lillkillen hunnit bli sju månader.
Mycket händer med honom just nu, men det han helst av allt vill är att krypa. Han blir så arg när han ligger på golvet och inte tar sig framåt. Han klarar av att komma upp i "krypposition", men sedan säckar han ihop utan att ha kommit ens en millimeter framåt...

Just nu är både jag och mannen lediga och vi gör kortare utflykter om dagarna. Ibland bara en utflykt till en glasskiosk, men det blir ett avbrott hemifrån och lillkillen får se lite annat än bara oss två för en stund.

Vi har mer och mer introducerat vanlig mat så nu äter han gröt till frukost, smörgås och fruktpuré som förmiddagsmellanmål, barnmatsburk och ersättning till lunch, gröt som eftermiddagsmål och så ersättning som kvällsmål precis före läggdags. En favorit är hallon som vi plockar direkt från busken.

Mitt i alltihopa fick vi tråkiga nyheter. J och M som väntade sitt tredje barn fick ett MA för några dagar sedan. Faan att det ska behöva drabba även dom. Hon var gravid i vecka 17, men bebisen hade slutat leva redan i vecka 12 utan att kroppen fattat det. Vi är så ledsna för deras skull och våra tankar har funnits med dom ända sedan det hände. Vi finns här för er!

Länge sedan jag skrev och jag vet inte hur framtiden ser ut för bloggen. Den kommer kanske inte dö helt, men det blir längre tid mellan inläggen. Tiden finns att skriva men inte lusten...

Många åsikter

Det finns många åsikter om hur man ska göra med olika saker när det gäller bebisar och för den delen även när de blir större. Frågar man 100 föräldrar vad det tycker är bäst och hur de gör när det gäller till exempel sömn, matning, närhet, bärsele eller vad där än är så tror jag att man får minst 200 svar.

Jag har den senaste tiden fått kommenterar från läsare som säkerligen vill väl, men som för mig känns som pekpinnar mot mig. "så kan du inte göra" "stackars barn", "han behöver inte sova så mycket" "ha honom i bärsele, det gillar han", "låt honom sova när han vill, han vet när han vill sova", låt honom sova i knät, det är mysigt", "håll honom vaken". Med mera. 

Jag är jättetacksam för alla kommentarer jag får, men som ni alla förstår, hoppas jag, så känner jag och min man Olle bäst och vi vet när han behöver sova och hur mycket, vi vet att han inte gillar bärsele så mycket, vi vet att han inte somnar själv utan måste vaggas till sömns. Vi vet också att vi mår bäst av att han på dagtid sover antingen i nestet eller i vagnen och att han nattetid sover i sin säng. Han lider inte brist på närhet på grund av det. När han är vaken är han nästan alltid nära någon av oss förutom när han ligger i sitt gym korta stunder. Vi vet när han är hungrig och hur mycket han då oftast vill ha. 

Någon frågar om vi fortfarande använder liggdelen till vagnen och ja, det gör vi. I den sover han om vi antingen är på promenad eller är i trädgården. När han är vaken händer det att vi går ut i trädgården (då i famnen) och tittar på allt som finns att kika på. Han känns alldeles för ostadig att redan nu ha i sittdelen. Framöver kommer vi vika upp huvudändan i liggdelen så att han kan halvsitta lite i vagnen, men att helt byta till sittdel väntar vi med ett tag.

Han är i morgon 19 veckor, men med korrigerad ålder är han 13 veckor och det tänker vi på varje dag. Därför har han ett större sömnbehov än vad en "normal" 19-veckorsbebis har, han blir fortare uttröttad och har kortare vakenperioder än en "normal" 19-veckorsbebis blir och även vissa andra utvecklingsdelar är han senare med. När vi träffade läkaren på tvåmånaderskontrollen sa hon att när han fyller 1 år så kommer han ha tagit ifall dessa sex veckor som han är för tidigt född.

I morgon drar jag till Ullared! Måste nu finslipa inköpslistan ;-) 

Håll utkik

Nästa tisdag (den 14 maj) kommer nya numret av Vi föräldrar ut i butik. De som prenumererar får den nog i slutet av denna vecka.
Jag tycker att ni ska läsa den noga så får ni se om ni se någon bekant ;-)

Premiär

Igår var det premiär för lussebodyn som jag köpte när jag var gravid med Dutt. Lite fel årstid kanske, men det är ju alltid gott med lussekatter! (bild borttagen)

Lite svar och dagens status

På de senaste två inläggen har jag fått lite frågor och tankar från er som jag ska försöka reda ut.

Emmak rekommenderade att även när min man jobbar ska ha ta nattmålet och det gör han redan. Vet faktiskt inte hur länge det varit så, men i alla fall sedan en månad tillbaka. Lillkillen brukar vilja ha mat någon gång runt två på natten och då sover jag vidare. Nu, ett tag framöver ska jag även sova i ett annat rum för att få sova bättre och mer. Mina känslor jag just nu känner uppkommer nog delvis av att jag får för lite sömn, trots att nattsömnen hos Olle är bra. Jag vaknar allt för lätt när han knölar omkring i sängen, vilket ger många uppvaknanden för mig.

Lena Jansson undrar om jag är med i någon föräldragrupp och det är jag inte. På mvc bildades ju en grupp när vi hade föräldrautbildningen, men den splittrades efter att de utbildningstillfällena var över. På Bvc verkar det inte finnas några föräldragrupper heller att gå med i. På Bvc finns det öppen förskola men dit har jag inte orkat att tagit mig än då dels Olle känts för liten och dels för att tiderna varit Olles sovtider. I kyrka som ligger nära finns också babysång och öppen förskola. Babysånger är redan halv tio på förmiddagen, vilket jag tycker är för tidigt...

Ewa tipsar om att låta honom sova i vagnen utomhus och nu när vädret tillåter så försöker vi vara ute så mycket det bara går. Antingen långpromenader eller bara vara i trädgården. Han sover relativt bra i vagnen OM den rullar. Blir den stilla så vaknar han oftast inom fem minuter. Så trädgårdsarbetet blir väldigt upphackat. Jobba fe minuter, rullar vagn i fem minuter, jobba i fem minuter och så vidare. Ganska frustrerande att hela tiden veta att han snart vaknar igen.

Anonym undrade varför han bara orkar vara vaken så korta stunder som en timme åt gången. Små barn har ett enormt sömnbehov. Någonstans läste jag att en tremånaders behöver sova 15-16 timmar per dygn. Då blir det inte så många vakna timmar kvar. I extremfall är han pigg så länge som en och en halv timme, men det är då han innan dess sovit tillräckligt. De dagar då han bara sover en halvtimme åt gången så orkar han bara vara vaken knappt en halvtimme innan det är dags att sova igen. När Olle lyckas få ihop 16 timmars sömn på ett dygn så är han en glad och pigg pojke de timmar han är vaken så han behöver mycket sömn just nu.

Hur är läget med mig just nu då? Ja, det skulle kunna vara bättre. Efter att i förmiddags försökt söva den skrikande pojken i famnen i 40 minuter orkade jag inte mera. Jag lämnade över honom till mannen och kände därefter att tårarna bara sprutade. Just då hade jag känslor av att vara intryckt i ett hörn utan möjlighet att ta mig därifrån och att jag inte ens klarar av att trösta och söva mitt eget barn.  Samtidigt känner jag ju att jag inte vill känna så här, men just nu har jag ingen ork eller kraft för att råda bot på dom känslorna jag känner.
Att gå omkring och vagga ett barn som väger nästan sju kilo och spänner sig att han kan för att inte somnar blir för mig även väldigt tungt fysiskt. När jag hade lämnat över honom till mannen värkte mina armar och axlar av trötthet.

Jag hoppas att kuratorn hör av sig så snart som möjligt (gärna i morgon) så att jag kan få en besökstid till han/henne. Jag känner att jag just nu behöver det.

Om ni undrar varför ni helt plötsligt måste skriva i massa bokstäver för att skicka kommentarer till mig så valde jag att ha det nu eftersom jag fått massor med spam (engelska) på sista tiden. Sedan jag satte dit att man måste skriva i dom där orden så har inte ett ens spam kommer så det verkar funka!

4 månader

Idag är det fyra månader sedan krystvärkarna satte igång och tjugo minuter senare kom killen till oss. Just nu ligger denna kille i vagnen och funderar på om han ska somna om eller om han ska vaknat till ordentligt.

Tack alla för de kommentarer jag fått efter mitt senaste inlägg. Skönt att få stöd av er och känna att man inte är helt dum i huvudet då man känner så här. Även om man kämpat att få barn är man ju som sagt inte mer än människa nu när han äntligen finns här.
Just nu känns det lite lättare igen. I och för sig har vi varit hemma båda två dessa dagar, men tidigare kändes det jobbigt även då. Vi tränar på att få killen att sova i nestet, främst på tidiga förmiddagen och då brukar han sova där cirka en halvtimme. Sedan har vi gjort så dessa dagar att när det är dags för nästa tupplur  (just nu orkar han bara vara vaken ungefär en timme i sträck) så har vi lagt honom i vagnen och gått ut i trädgården och jobbat lite. När vagnen står stilla så vaknar han ofta, men det brukar räcka med att rulla den en stund så sover han en stund till. Sedan på eftermiddagen går vi alltid på promenad och då blir det en vila på en och en halv timma minst. Sedan brukar han behöva sova en gång till innan den riktiga nattvilan och då har vi testat att lägga honom i nestet, men somnar han inte direkt då så har han fått sova i famnen på någon av oss någon timme ungefär.

Vid dagens promenad köpte Olle lite blommor till Storebror.

Trevlig helg önskar jag er alla!

Kämpar med sömnen

Länge sen sist. Dagar rusar fram så bloggen hamnar i andra hand.
I torsdags hade vi bokat in ett extra besök på Bvc för att diskutera lillkillens sömn. Som det varit nu så har han, när han sover på dagen, alltid sovit i vår famn. Många säger: "det är väl mysigt", "ta vara på den tiden, den är snart förbi". Jo,visst, men det är inte mysigt att sitta med honom i famnen cirka sju timmar varje dag... Jag blir istället oerhört stressad av det. Jag trivs inte att sitta i morgonrock till klockan elva, vilket det blivit vissa dagar.

Vårt "bvc-tant" tyckte precis det också. Det kan vara mysigt en stund, men inte vid varje sovperiod varje dag. Hon gav oss lite tips på hur vi ska få honom att sova sin dagssömn i sängen istället. När han börjar bli trött ska vi söva honom och lägga honom i sängen. Sover han bara en kort stund så gör han. Då tar vi upp honom och låter honom vara vaken tills vi ser att han är trött igen. Det kanske bara blir en halvtimme. Då kör vi samma sak igen. Ner i sängen så han lär sig att det är där han ska sova även dagtid.

Tanken var att vi skulle börja testa detta i fredags, men då var jag tvungen att åka till veterinären med katten som återigen fått stryk. Som tur var, var min syster här då så att hon kunde ta lillkillen en stund. Vi försökte under den dagen att söva i sängen och lyckades väl någon gång, men då jag mest hade tankarna på katten så blev satsningen på hans sömn uppskjuten tills igår. Under hela dagen igår sov han bara i min famn i en halvtimme på hela dagen. Annars så sov han antingen i sängen eller i vagnen ute i trädgården. I sängen sov han dock bara i 30-minutersetapper, men bättre än inget. Dock tar det just nu en ganska lång stund att söva honom. Förhoppningsvis kommer sövningen går bättre och bättre och att han sover längre och längre stunder varje gång. Just nu sover han i sängen och jag har två händer fria till att skriva med!

Katten, förresten, hade fått ett bett i halsen så han hade fått luft innanför huden, emfysem, så han hade jätteont har har sedan i fredags gått på smärtstillande samt pencillin. Stackars liten...

Den här filuren besökte fågelmatningen i fredags!

När vi ändå var på bvc så blev det också vägning och mätning och lillkillen är inte så liten längre. Nu är han 62,5 cm lång och väger 6610 gram. Så igår var det premiär var en body i storlek 62. Det var faktiskt fortfarande lite stor. Till sin 62-body har han ett par byxor i storlek 50. Det är märkligt det där med storlekar!

Inköp i Ullared - Gärna tips från er

I början av maj åker jag,min syster med sambo till Ullared i två dagar för att shoppa lite. Så just nu funderar jag på inköpslistan. Naturligtvis kommer jag köpa lite kläder till lillkillen. Jag har inventerat hur mycket kläder han har i större storlekar och han har en hel del, men tanken är att jag ska köpa kläder kanske till och med storlek 86. När vi var där förra gången köpte jag kläder upp till storlek 74. Trots att han vid förra besöket på bvc var 60 cm lång sitter fortfarande storlek 56 perfekt på honom så de större storlekarna får vänta lite, men bra att passa på att köpa lite när jag ändå är där.

Sedan har jag tänkt att köpa lite leksaker. Vad för leksaker kan vara kul för lillkillen upp till ett års ålder? Visst kan en plastburk fungera som leksak till en halvårsbebis, men det är ju alltid kul med lite "riktiga" leksaker. Ni som har /har haft barn i den åldern - vad har era bebisar gillat? Gåstol?, hoppgunga? byggklossar? snuttefiltar?, skallror? Eller något helt annat?? Kom gärna med tips!!

Dessutom ska jag se om det finns lite grejer till dopet, då främst till bjudningen efteråt. Servetter och pappdukar till exempel. Sedan vet jag inte vad vi ska dekorera borden med. Ljus känns inte helt rätt i slutet av maj. De kommer antagligen inte synas... Blommor är ju annars ett säkert kort!

Mammaupptagen

Tidigare har jag aldrig reflekterat över begreppet mammaledig.
Vaddå, ledig? Jag har aldrig tidigare varit så upptagen som nu!! Mammaupptagen vore ett bättre ord för det som jag just nu är.

Jag har i mitt huvud en mängd uppslag för blogginlägg, men tiden finns inte. Det är heller inte helt lätt att skriva med en bebis i famnen. Där befinner han sig när han sover på dagarna, vilket blir ganska många timmar. Jag försöker att lägga ner honom, utan något bra resultat. Snarare blir det bara värre. Mer skrikig övertrött pojke.

Nu fortsätter jag att vara mammaupptagen!

Oj, vilken skrikig helg

I helgen försvann Olle och en gnällig och skrikig pojke tog hans plats. Vad vi än gjorde eller inte gjorde så var det hysterisk gråt som gällde som inte gick att trösta bort.
Både mannen och jag kände oss maktlösa och till slut ger man nästan upp...

Det är då tur att det vid några korta stunder fanns en glad pojke också som på den här bilden. Den här bilden togs i lördags när han provade sin barnstol för första gången. Säkert lite tidig för honom att sitta i den, men just nu har han suttit i den i cirka fem minuter åt gången och då varit nöjd under tiden. Kanske kul att komma upp i vår höjd vid matbordet och kunna kolla in oss när vi äter mat.

Hittills idag är han mer pigg, glad och nöjd. Hoppas att det fortsätter så för det är påfrestande med en missnöjd och skrikande pojke allt för länge.

Sjukstugan fortsätter

Olle är frisk, men jag och mannen snorar och hostar fortfarande samt att min röst i stort sätt försvunnit. Vi har trots förkylningen försökt att komma ut på våra promenader i alla fall. Det har de senaste dagarna varit jättehärligt väder så att bara sitta inne är vi inte klarat av. Dessutom så sover Olle så bra i vagnen när den rullar. Dagtid är det i vagnen på promenad som han sover som bäst. När vi är hemma sover han bara korta stunder och då helst i famnen, vilket är mysigt, men inte hela tiden. Idag har vi försökt att få honom att somna på andra ställen förutom i famnen med varierat resultat...Bland annat lade vi honom i vagnen och gick ett varv i trädgården. Han somnade efter några minuter, men sedan när vi kom in och vagnen stod stilla så vaknade han ganska snart igen...

På natten däremot sover han riktigt bra. Vi lägger honom i sin säng mellan halv åtta och åtta. Sedan sover han till cirka två då han vaknar och vill ha flaskan. Jag sover vidare då, eftersom mannen nästan alltid tar den matningen. Sedan somnar han igen i sin säng, men vaknar dock runt fyra- fem och har då ibland svårt att somna om. Ibland somnar han om i sin säng eller så får han komma upp och sova på någon av våra bröst. Då kan han sova vidare till klockan sex - sju då det kan vara dags för mat igen. Det är skönt för mig att kunna sova i stort sätt ostört från att jag går och lägger mig (cirka 22.00) tills han vaknar vid fyra. Jag hör ju när det är dags för nattmatning, men eftersom jag vet att mannen tar den matningen så behöver jag inte vakna till. Jag känner att jag just nu behöver den sömnen då det på dagtid är svårt för mig att hinna somna dom korta stunder som Olle sover.
Någon föreslog i en kommentar att jag inte vilar när jag promenerar och att, när vi kommer hem, är Olle pigg och jag får ingen möjlighet att vila. Jag skulle inte klara av en hel dag inomhus. Jag behöver promenaden. Den ger mig återhämtning. Skulle vi vara inomhus en hel dag så får inte Olle den ordentliga dagssömn som han behöver och då blir han gnälligare vilket skulle göra att jag bara skulle bli tröttare än om vi tar vår promenad. När jag känner att jag behöver sova på dagtid brukar jag göra det när mannen kommer hem klockan fem.

Det som nu är skönt är att Olles magproblem helt verkar vara borta sedan några veckor tillbaka. Nu fiser han utan problem. Tidigare kämpade han så mycket för att få till en fis :-)

Sedan jag ökade min dos kortison igen har min värk i tummen i stort sätt försvunnit så nu känner jag inte av den så mycket alls. Det jag kan konstatera är i alla fall att Humira enbart inte ger mig den smärtlindring som jag skulle önska...
Jag ska föröver få en tid till arbetsterapeut för utprovning av skenor. Det är bra att ha utprovade såna då min värk kommer då och då.

Födelsedag och läkarbesök

Idag fyller mannen år. Jag hade tänkt att lillkillen och jag skulle ordna frukost i morse, men då jag ganska tidigt skulle iväg till läkaren och dessutom gapade kylen tog så blev det inte så. Helgen är ju lång så möjlighet att få till en frukost på sängen finns fortfarande...

Fortfarande tycker Olle att han ska vakna klockan fyra på morgonen och knappt somna efter det. Så i det här hushållet blir det just nu tidiga mornar.

Läkarbesöket idag gav inte så mycket. Jag har ju den senaste tiden känt mig sämre igen med frossa, feber och huvudvärk. Dessutom har min högra tummen börjat göra ont. Väldigt jobbigt när man bär på killen mycket. Läkaren tyckte att jag skulle fortsätta med Humira och återigen höja dosen kortison till 10 mg (tar just nu 5 mg). Jag får se om det blir någon skillnad när jag höjer dosen igen. Jag vill gärna slippa att äta kortison, men men...

I förra inlägget skrev jag att Olle efter vaccinationen inte mådde så dåligt, men en kort stund senare bröt det ut. Han blev totalt otröstlig. Ingenting hjälpte. Vi försökte ge honom mat, vyssa, prata lugnande, gunga honom med mera. Vi kontrollerade tempen, men den var normal. Till slut googlade jag lite och hittade om bebisar som hade liknade symtom som Olle - Ingen feber, men otröstlig. De hade gett alvedon och en kort stund blivit lugnare. Vi chansade och gjorde likadant. En halvtimme senare var han som vanligt igen och åt upp all sin mat och somnade lugn för natten. Kan vara bra att minnas när det är dags för nästa vaccination.

Anonym som i det senaste inlägget undrade om ivf-försök i Linköping: Jag har svarat under din kommentar i inlägget.

Jag vill önska alla läsare en riktigt glad påsk!!

3 månader

Idag är vår lilla kille tre månader. Han är dock inte så liten längre... Vi var på Bvc idag och nu är han 60 cm lång och väger 5980 gram. Inte konstigt att jag tycker han är tung att bära på ibland...
Dessutom fick han sin 3-månadersvaccination idag. när han fick sputorna så skrika han kort men intensivt, men nu på eftermiddagen och kvällen sover han hela tiden. Dock en väldigt orolig sömn med mycket skrik emellanåt så jag antar att det är lite biverkningar. Hoppas på att det är snabbt övergående.

På vägen hem från Bvc postade vi dopinbjudningarna så speciellt utvalda ha post att vänta i morgon förhoppningsvis!

Annars rullar dagarna på. Jag känner att jag återigen är sämre i min reumatiska sjukdom. På nätterna har jag feber (i natt 38,0) och huvudvärk. Jag ska på läkarbesök hos min läkare på torsdag så får jag ta upp detta. Jag vill ju må så bra som det bara går så att jag har ork att ta hand om och njuta av vårt underverk.

Igår var vi och besökt mitt jobb och Olle blev naturligtvis uttittad ;-) Senast jag var på jobbet var samma dag som vattnet sedan gick på kvällen. Då var jag där för att plocka undan på mitt kontor och nu kunde jag äntligen visa upp underverket! Alla på jobbet vet om vår kamp så alla var jätteglada när vi träffades igår.

På torsdag ska mannen få fira sin födelsedag som förälder till ett levande barn för första gången!! Vi får se vad Olle lyckats köpa för något till sin pappa.

Läsa på lite

Igår var jag och hämtade boken "Växa och upptäcka världen" på biblioteket så nu ska jag förkovra mig lite om hur små bebisar fungerar ;-)

Lillkillens nattsömn börjar bli bättre och bättre. De senaste nätterna har vi lagt honom för natten vid åtta på kvällen. Sedan har han sovit till mellan ett och två då han vill ha lite mat. Efter det har han somnat med en gång igen. Den vana han gärna får sluta med är att prick klocka fyra vakna och då inte somna om ordentligt... Då brukar vi plocka upp honom till vår säng, men han har oerhört svårt att komma till ro även där. Runt klockan fem till sex brukar han vilja ha lite mat igen och efter det så börjar hans dag. Jag skulle gärna vilja sova några timmar till, men det är han som bestämmer säger han...

I ansiktet ser han just nu ut som en krigshjälte. Trots att jag filar hans naglar varje dag, ibland flera gånger per dag, lyckas han riva sig i ansiktet. Jag får väl helt enkelt fortsätta med att fila hans naglar!

Själv börjar jag bli trött, trots att vi alla tre sover ganska bra om nätterna. Problemet är att jag har väldigt sov att sova på dagen då Olle har bestämt sig att bara sova i 15 minutersperioder. Jag hinner under den tiden knappt ens tänka tanken att jag också ska sova en stund. Hinner jag lägga mig så hinner jag inte somna förrän Olle är vaken igen. Men men...

Nya äventyr

Nu är Olle på väg på nya äventyr. Den här gången går färden ett antal mil söderut. Till morfar.

Kanske något bättre?

De två senaste dagarna har vi upplevt att killens mage blivit bättre. Jag vågar inte ropa hej än, men jag hoppas att det håller i sig. Han sover lugnare, främst på natten. Vi har ju nu bytt ut vaggan mot spjälsäng och det har gått över förväntan! I och för sig har det bara blivit en natt än så länge. Meningen var att han skulle sova där från i torsdagskväll, men då var han lite besvärlig att få att sova på kvällen så när han äntligen hade somnat i nestet i soffan så flyttade jag bara nestet till vår säng. Vågade inte plocka upp honom och riskera att han vaknade, ur nestet och lägga honom i sin säng då jag var så trött själv och bara ville sova...

I vaggan såg han så stor ut. Nu när han ligger i spjälsängen ser han återigen jätteliten ut. Det känns som han har krympt ;-)

Nu har han packat sin resväska då vi ska resa några mil norrut i morgon för att hälsa på hans moster. Det blir första gången som han åker till moster. Tidigare har moster kommit hit. I väskan finns några nappar, några leksaker och några klädombyten. Saker som är bra att ha när man ska ut och resa. Resväskan har han fått i present av min farbror och faster.

Hejdå vaggan, välkommen spjälsäng

Vaggan har gjort sitt.

Vaggan som var så stor i början av januari har nu två månader senare blivit för liten. Så idag har vi monterat ner vaggan från taket och istället ställt in spjälsängen.

Nu får vi se vad Olle säger om detta. Kommer han märka skillnad och kommer han saknar gunget från vaggan?

Kanske hänger vi på låset på Babyproffsen i morgon för att köpa Vyssanlull att sätta på sängens ben :-)

Hej hej spjälsäng

Promenader i mängder

Ända sedan vi kom hem från Neo har vi varit ute och gått varje dag förutom en dag. För att ha lite koll på hur mycket jag går så har jag de senaste 16 dagarna använt Jogtracker i telefonen. Totalt har jag nu gått 96 kilometer på dessa dagar.
De senaste dagarna har vädret var hur härligt som helst så då har promenaderna blivit ganska långa. Nu känns det verkligen som att våren är på väg. Det ska bli så skönt när det blir ytterligare lite varmare så man kan ta med lite fika och sätta sig någonstans i solen och njuta. När det blir varmare känns det också bättre att plocka upp Olle ur vagnen. Fram tills nu har jag inte velat det då det varit kallt samt alla baciller som har härjat...

I morgon har Olle varit hos oss i 10 veckor!