Dagens känsla: Arg

Idag känner jag mig arg på allt och alla.
Allt började nog när jag var på Ica och handlade i förmiddags. En kvinna går helt oskyldigt framför mig och vänder sig sedan om mot mig. Naturligtvis har hon världens största gravidmage som jag känner hur den hånskrattar åt mig. Efter en stund kommer hennes man med kundvagnen och naturligtvis sitter ett barn i den också...

Hon kan ju givetvis inte rå för att jag inte lyckas få barn.
Hon kan ju givetvis inte rå för att hon är normal och lyckas få barn och bli gravid igen. Men hon blev just idag ett föremål för mina känslor och min bitterhet över att aldrig lyckas. Att jag inte kan vara den där "normala" kvinnan som kan bli gravid och behålla en graviditet.

Just nu är jag så där arg inombords så att jag till slut bara blir ledsen av alltihop.

Jag vill vara normal!

Filat färdigt

Nu har jag filat färdigt på brevet som ska skickas till Försäkringskassan. Jag tycker att de ska veta hur deras handläggare beter sig när de ringer upp de sjukskrivna.
Jag har försökt att skriva brevet så sakligt och neutralt som möjligt för att brevet ska blir så seriöst som det bara går.

Brevet kommer att skickas via Försäkringskassans hemsida och där kan man välja om man vill skriva i sina kontaktuppgifter eller inte. Jag kommer att välja att skriva vem jag är då jag kan stå för det jag skrivit. Undrar om jag kommer få någon respons?

Hittat en klagomur

Efter gårdagens samtal med kärringen på Försäkringskassan var jag både arg, ledsen, uppgiven och besviken. Ilskan gjorde att jag i morse gick in på deras hemsida för att se om det finns någonstans man kan lämna klagomål och det hade de faktiskt.
Jag har inte skickat iväg något än, men jag lovar er att jag ska göra det. Jag har dock tänkt att noga välja mina ord när jag skriver klagomålet för annars kommer jag låta lika bitchig som kärringen igår och då tror jag inte att Försäkringskassan tar klagomålet på allvar. De ska få ett sakligt och riktigt klagomål framöver....

Om några timmar ska vi till läkaren på efterkontroll. Vi har laddat med ett helt a4-papper med frågor om både det ena och det andra. Undrar om den halvtimme läkaren avsatt för vårt besök kommer räcka?

Har idag varit iväg på en långpromenad och på hemvägen fick vi förbi hos Dutt. Vi satt där och tänkte på hur det var när han kom för sju veckor sedan.
Förresten så löste sig också mysteriet med blomman som någon ställt hos Dutt i lördags! I söndags ringde min moster och berättade att det var dom som hade satt dit den fina lilla blomman hos Dutt.

Nu får jag inte sörja ifred

Hela dagen har varit en riktig skitdag. Till slut tog jag mig ändå i kragen och vi gick en promenad med ett obligatoriskt stopp hos Dutt i minneslunden. Kände mig just då något bättre, men det kan snabbt ändras.

Telefonen ringer och då är det handläggaren från Försäkringskassan som ringer. Jag känner genast att det kommer bli ett jobbigt samtal då jag inte gillade hennes attityd när hon ringde dagen efter begravningen och undrade vad jag hade för framtidsplaner för återgång till arbetet.
Samma fråga började hon även idag samtalet med. Jag sa att jag helt enkelt inte vet om jag orkar tillbaka till jobbet på måndag så jag fortfarande är inne i en sorgeprocess.
"Ibland är det bättre att komma igång och jobba istället för hemma och sörja kan du ju inte göra hela tiden" är då hennes svar. Menar hon att det är bättre att jag sitter och gråter på jobbet än att jag sitter och gråter hemma?? Antagligen tycker hon det för då slipper ju dom betala pengar till mig...

Hon frågar sedan hur min arbetsförmåga är nedsatt och varför jag inte klarar av att jobba. HALLÅ! jag förlorade mitt barn för mindre än sju veckor sedan och all min energi går till att sörja Dutt. Det verkar den här kvinnan över huvudtaget inte fatta. Då jag står utanför en affär med en hel del människor säger jag till henne att jag står lite olägligt till för att prata om min livssituation. Jag tänker då att hon ska erbjuda sig att ringa senare, men hon fortsätter att snacka trots att jag säger samma mening tre gånger. Det blir så att jag får fortsätta att redogöra mina problem med bilar, gående och cyklister runt omkring mig.

Hon hakar också upp sig på en formulering i läkarintyget och säger att "Nästa intyg måste vara mycket bättre skrivet annars får du det inte beviljat". Vid det här laget känner jag hur jag snart gråter och min röst knappt bär längre. Jag säger flera gånger att jag i morgon har besök hos läkare och att vi då ska diskutera min situation.

Jag säger till henne att idag är en riktigt skitdag och att jag knappt kom upp ur sängen i morse. Svaret jag får då är "Ja, men nu är du ju uppe i alla fall". Är hon hjärndöd och empatilös eller är hon bara dum i huvudet??

Jag har flera gånger lust att lägga på för att få tyst på henne. Fy vilken människa!!
Hur svårt kan det vara att förstå att man sörjer när man efter tre år och fyra ivf:er måste avbryta sin graviditet?? 

När hon väl sagt sitt och vi lägger på så är jag så jävla arg på denna helt omänskliga människa som inte verkar förstå att man kan må dåligt av allt det vi varit med om.
Jag är helt säker på att hon har fått de barn som hon vill ha, vid de tidpunkter som hon vill och har haft helt problemfria graviditeter.


Fy faan för försäkringskassan.

HELVETES JÄVLA SKIT

Det blev ett stor jävla minus på Clearblue-testet i morse.
Hoppet hade ju fallnat lite de senaste dagarna men naturligtvis fanns en liten gnutta hopp kvar.

Kommer på måndag morgon att ta ett test till för att verkligen vara säker innan jag ringer till Rmc och rapporterar.
Antagligen kommer vi inte hinna en ny ivf-behandling innan Rmc:s semesterstängning så nu tar vi semester från barnagörandet ett tag.

Nu vet jag orsaken

Nu har jag äntligen fått veta orsaken till att jag inte blivit gravid.
Ingen på mitt jobb har smittat mig.

Gud, vad trött jag blir.

Sista ordet är inte sagt

I fredags fick jag äntligen ta i ombudsmannen på facket. Pratade en lång stund med henne och om undrade om min vd verkligen visste någonting om anställningsskydd och andra regler... Hon undrade också vad han var för filur.

Det sista rådet hon gav mig innan vi lade på var "Skriv in dig på arbetsförmedlingen och börja söka andra jobb".

Men än är inte sista ordet sagt från min sida. Dock är det fråga om jag idag gillar mitt nuvarande jobb lika mycket som jag gjorde för en vecka sedan...

Var i morse inte helt tillfredsställd med att gå till jobbet efter det som hände till tisdags. Visste dessutom att Vd:n fortfarande skulle vara kvar. Honom var jag inte alls sugen på att träffa.
Direkt när jag kommer till jobbet möter jag en av mina kollegor och hon visste tydligen om mötet. Hon berättar att verksamhetschefen, som även hon deltog på mötet, tyckte att det var förjävligt. Hon har tydligen försvarat mig inför vdn flera gånger när jag varit sjuk. Därmed var det mycket lättare att träffa henne idag i alla fall. Hon tyckte verkligen att jag skulle ta kontakt med mitt fack och hon skulle få tag i någon från Almega (privata vårdföretagarnas organisation).

Var som sagt rädd för att stöta ihop med vdn, men jag slapp det. Nu kommer han nog inte till oss igen för om två veckor eller nåt sånt.

Fick tyvärr inte tag i kvinnan på facket idag heller. Kommer göra ett nytt försök i morgon.

Fuck you

Skulle idag ha vad jag trodde var ett lönesamtal med vd:n. Började bli lite fundersam när även verksamhetschefen skulle vara med.
Det vdn ville förmedla vara att eftersom jag haft mycket frånvaro och då av naturliga skäl inte hunnit med alla de uppgifter som han har haft förhoppningar om att jag ska hinna, dra ner min tjänst till 50%. Min tjänst just nu är 80%.

Han frågar då vad jag tänker om det. "Jag kommer att söka annat jobb" säger jag då.

Han vet om mina förutsättningar med reumatisk sjukdom och min bebiskamp, men det känns som han skiter fullständigt i det, trots att han själv för några år sedan själv var i ivf-cirkusen.

Gick från mötet med tårar i ögonen och var nära att börja tjuta på bussen hem.

När jag kom hem och berättade för mannen var hans första kommentar "50%, det kan man ju inte leva på". Efter en stund sitter han och letar efter lediga jobb åt mig på Platsbanken.

I morgon tar jag kontakt med facket för att höra deras åsikt.

Fuck you, jävla privata företag som skulle vara så jävla bra.