Det är tungt nu

Just nu är det nattsvart och tungt. Ungefär som det brukar vara en vecka efter en misslyckad behandling så egentligen är det ingenting konstigt att jag känner mig som jag gör.
Jag är bara så trött på att inte någon gång få vara glad och glädjas över något som som jag så gärna skulle vilja göra.
Jag tyckte inte att det för för mycket begärt att jag skulle lyckas vara gravid inför Dutts ettårsdag, men Någon tyckte tydligen det. Jag ska försöka få tillbaka hoppet och tron om att behandlingen i höst kommer leda till ett levande barn och då kommer det att komma ungefär till Dutts tvåårsdag!

Men, än så länge finns inte hoppet och tro om att det någonsin kommer att gå igen. Jag tror inte på att jag någonsin mera kommer att se ett plus igen. Vi har två chanser på oss att lyckas. Sedan är det slut, vilket skämmer mig mer än någonsin! Någon frågade i en kommentar vad vi ska göra ifall vi inte får någon barn på dessa två försök och där finns det just nu inget enkelt svar. Jag vill helt enkelt inte tänka så långt just nu.

I morgon är det dags för ett sista besök hos den nuvarande kuratorn. Efter i morgon ska hon vara tjänstledig från sin tjänst på KK och det är jag inte jättenöjd med. Visst, det kommer en ersättare för hennes som förhoppningsvis är vettig också, men det är ju inte helt säkert att jag känner samma förtroende för den nya som jag gjort för vår nuvarande. Jag hoppas att hon kommer vantrivas på sitt nya jobb så att hon efter sitt tjänstlediga halvår återkommer igen...;-)

Dagens positiva: Ja, vad ska jag hitta på idag?? Kanske att jag gått ner 400 gram utan att anstränga mig?, Har även planterat två krukor med pensér. Det ger i alla fall vårkänslor när vårvädret strejkar.