Tillfreds trots allt

Häromdagen skrev jag att jag kändes mig tillfreds med situation som den ser ut nu. Det är för mig väldigt skönt samtidigt som jag är lite förvånad över att jag känner så.

Jag är just nu tillfreds över det beslut vi tagit att ta ett uppehåll över sommaren med ivf-behandlingar då jag efter förra misslyckandet i påskas kände mig helt slut främst mentalt. Jag vet att jag när som helst kan halka ner i det där mörka hålet, men det tar jag då. Förra måndagen var jag ju i ett sånt hål, men redan dagen därpå hade jag kämpat mig tillräckligt högt upp för att se lite ljus igen.

Jag kan känna mig förvånad att jag just i detta nu trots allt känner mig tillfreds då det är nu och framåt som årsdagarna kommer. Idag för ett år sen var det då jag hade grymt ont i ryggen och kämpade för att ta mig till majbrasan. Dagarna därefter var jag hos läkaren och blev sjukskriven och jag vankade omkring här hemma. Jag började sy på Dutts vagga och jag kände mig så säker på att jag i oktober skulle få använda den. Dessutom så är ju snart Snöis beräknade förlossningsdatum här...

Trots alla dessa minnen så kan jag känna mig tillfreds med där jag är nu. De här dagarna vi varit lediga tillsammans har vi pratat om de händelserna som var för ett år sedan. Vissa saker är egentligen små obetydliga saker i det stora hela, men bidrar trots allt till det som sedan inte blev.
Dessutom har vi funderat på hur vi ska uppmärksamma Dutts ettårsdag den 17 maj. Kuratorns förslag var ju att åka iväg någonstans med en picknick så att det inte "bara" blir att gå till kyrkogården eftersom vi är där i stort sätt varje dag. Just nu lutar det åt att vi åker till ett naturreservat som heter Svensksundssviken med lite picknick. Där finns ett fågeltorn där man kan spana på fåglar också, vilket jag blivit mer intresserad av på sista tiden. Vi ska också, om vädret tillåter, skicka upp rislyktor på klockslaget då han kom, vilket är 00.24. Vi har dock inte bestämt att vi ska göra det på kyrkogården eller här hemma.

Jag försöker intala mig själv att behandlingen i höst kommer att fungera och att graviditeten kommer gå hela vägen, vilket skulle innebära en bebis nästa vår. Samtidigt har jag så svårt att se mig själv som gravid igen. Jag har jättesvårt att se mig med stor mage. Det är inte jag på något sätt.

Dagens positiva: Jag är avslappnad!