Jag väntar barn, inte missfall!

Tack för alla kommenterar på mitt inlägg om att jag har svårt att glädjas över denna graviditet. Som sagt har jag varit med om för mycket för att bara känna glädje, men som någon skrev "Jag väntar barn, inte missfall". Jag ska försöka ha den tanken i huvudet när det blir för jobbigt. Bara för att det gått dåligt två gånger tidigare behöver det ju faktiskt inte göra det den här gången.

Jag vet inte om det är gravidtröttheten som kommer redan, men idag har det varit en ganska seg dag på jobbet. Det kan ju vara måndagströtthet också helt enkelt...

Idag var veckans första arbetsdag och i morgon är det veckans sista!! En ganska angenäm vecka med andra ord!

Jag har idag ordnat med distansläkaren så att jag fått recept på Fragmin istället nu när Innohep inte går att få tag i på grund av leveransproblem. Passade då också att fråga om tidigt ultraljud, men hon tyckte att det var för tidigt att göra det före deras semester (nästa torsdag). Hon brukar vilja göra ultraljudet när man är i vecka 7+ och nästa torsdag är jag bara i vecka 6+2 (ca). Då mejlade jag min barnmorska och undrade ifall hon kunde ordna ett läkarbesök hos "vår" läkare. Jag fick autosvar att hon är åter på torsdag så än så länge har jag inget ultraljud inbokat, men jag är inte orolig för att barnmorska inte ska tycka att det är befogat med ett läkarbesök.

Nu: En lugn kväll...

Gratis är gott

Just nu finns möjligheten att gratis prova den nya drickyoghurten My Moment från Lindahls mejeri. Anmäl ditt intresse hos Smartson testpilot

Den första

Nu är den första nattmackan i sängen på grund av illamående avklarad.

Jag vaknade i natt och kände det välbekanta illamåendet. Jag väckte mannen som snällt gick ner i köket och skar till en macka åt mig. Sedan låg jag där raklång i sängen och tuggade i mig mackan... Illamåendet försvann och jag kunde somna om efter en stund.

Dessutom har jag sedan igår börjat med Lunelax. Min mage gillar inte att vara gravid och jag gillar inte Lunelax. Det är verkligen vedervärdigt, men vad gör man inte... Jag vet ju att det funkade bra min förra graviditet.

Jag borde känna glädje

Helgens känsla är rädsla.
Man kan ju tycka att jag vore överlycklig och studsa omkring härhemma helt i extas över att jag återigen är gravid och att jag blev det så enormt oväntat.

Men.
Så enkelt är det inte riktigt. Jag är livrädd! Livrädd varje gång jag går på toa, vilket är ganska ofta eftersom jag alltid är kissnödig. Livrädd att där få se blod när jag torkar mig och inse att det inte gick den här gången heller.

Jag är livrädd för att det lilla livet som fastnat inom mig ska bestämma sig för att helt sonika lossna... Det har hänt förr och kan hända igen. Så är det. Samtidigt försöker jag tänka att detta liv måste vara extremt tuff då hon/han lyckats med att fästa i min livmoder utan hormonhjälp och utan hjälp av en enda läkare.

Jag får nästan dåligt samvete över att jag inte kan glädjas mer än vad jag gör. Jag  borde ju som sagt vara överlycklig.

Men samtidigt som jag är livrädd sitter jag och tänker på när det kan passa att åka till Gekås i Ullared och när Kub-ultraljud och rutinultraljud kommer att bli. Allt är så delat. Det är väl som vanligt att de svarta och jobbiga tankarna är starkare och har lättare att ta större plats än de positiva och glada tankarna.

Sedan några dagar tillbaka gör jag samma sak som under de senaste tå ruvarperioderna. När jag ligger i sängen och släckt lampan lägger jag min hand på magen och upprepar tyst för mig själv "Du måste stanna". På något sätt blir jag lugn av det och det känns som min egna lilla stund tillsammans med Miraklet.

Räckte det?

Efter vårt misslyckade ivf-försök i påsk var jag på biblioteket och lånade denna bok.

Räckte det alltså med att bara låna den så förbättrades fertiliteten???

Nu har jag lämnat tillbaka den så vill någon annan bli gravid så finns den att låna ;-)

Någon bygger bo

Det verkar som någon bygger bo i min livmoder. Det känns som hugg långt nere i ljumsken på höger sida. Jag känner igen denna känsla från mina tidigare graviditeter.

Jag tror fortfarande att jag är i chockfasen. Allt känns så overkligt. När jag går förbi det ställe där graviditetstesten ligger undrar jag vems test det är som ligger där och skräpar... Jag hade jättesvårt att ta till min de förra graviditeterna så jag tror att den här blir ännu svårare. De förra var jag beredd på att det kunde bli plus, men nu... Nu skulle det inte vara möjligt med ett plus.

Oron för att det även denna gång ska gå åt helvete finns hela tiden i bakhuvudet. Jag vet knappt om jag ens vågar tro på testen. I höstas testade jag ju starkt positivt, även när Snöis varit död i flera dagar.

Idag har jag varit på jakt efter Innohep. Jag har varit på fyra olika apoteksföretag och frågat efter innohep, men överallt är den slut i lager och den beräknas komma in igen i mitten av augusti. På måndag får jag ringa läkaren som istället får skriva ut Fragmin till mig...

Dutt och Snöis har fått en syssling

I natt blev min kusin H och hans sambo Å föräldrar till en pojke.

Stort grattis till er säger jag, M, Dutt, Snöis och Miraklet!!

Försöker tro

Igår plockade jag fram mina sommarkläder. De fanns i kartonger i garberoben i det tänkta barnrummet. Därför var det oundvikligt att se de små kläder som fanns där.

När jag såg dom försökte jag få en bild framför mig hur de någon gång i början av nästa år sitter på en livs levande liten bebis som är min!
Det är svårt att få fram den där bilden, men jag jobbar på det.

Lite praktiskt och lite frågor

Idag har jag varit ledig, vilket har varit väldigt skönt. Jag har inte gjort något speciellt, förutom att berätta för olika människor att jag är GRAVID!

Först ringde jag MVC. Ja jag vet att det är tidigt, men jag vill knyta upp en kontakt där tidigt i och med våra tidigare erfarenheter och med den medicinering jag har. Jag bad om att få träffa samma barnmorska som vi hade vid Dutt och Snöis och det var inga problem alls. Ett första möte med henne har vi redan den 13 juni.

Sedan ringde jag till Carlanderska och berättade att jag "råkat" bli gravid spontant... Hon uttryckte en öppenhjärtlig glädje över det hon hörde. De frågor jag hade, bland annat om Humira kunde inte hon svara på så istället ringde min favoritdoktor upp nu på eftermiddagen. Som vanligt blev jag lugn så fort jag hörde hans röst och även han var så klart glad över att vi lyckats på egen hand. Han tyckte att jag kunde fortsätta med Humira ett tag till just för att hålla immunförsvaret i schack. Jag pratade med min reumaläkare igår och han var mer tveksam...
Jag frågade också vad som händer med de två försök vi har kvar i vårt trepack. Vill vi inte utnyttja dom inom 18 månader så får vi pengar tillbaka. Vi lär inte på länge än säga att vi vill ha pengarna tillbaka...

Det som är kvar att "ordna" med är ett tidigt ultraljud. Dock vet jag inte riktigt vart jag ska göra det. Min distansläkare har semester redan från 15 juni och då blir det antagligen lite tidigt. Jag ska höra med barnmorskan på mödravården om vi kan få göra ett där. Vi vill ju även få kontakt med "vår" läkare (som var med efter RUL och konstaterade MA) där tidigt för att lägga upp en plan. Då kanske den läkaren kan göra ett ultraljud.  Jag börjar väl ,tyvärr, bli välkänd på mödravården.

Här de senaste dagarna fått lite frågor från er läsare. Några av dom har blivit besvarade här ovan.

Anna i Göteborg undrar vart man kan göra ett tidigt ultraljud när det inte är en ivf-graviditet. Jag skulle få göra ett ultraljud hos min distansläkare, men som jag skrev ovan kommer det antagligen inte passa i tid. Är man inte ivf:are och är orolig och vill ha ultraljud tidigt får man ta kontakt med KK eller någon privat gynekolog. Jag vet inte om man får ett ultraljud "bara" för att man är orolig, men det är ju bara att försöka.

Mia undrade om vi fick något svar från vår gamla kurator efter att vi skickade henne ett vykort. Ja, det fick vi. Vi fick ett vykort där hon tackade för kortet och önskade oss alla lycka i framtiden.

Annars rullar det på. Jag borde vara i vecka 4+3 idag och jag känner idag en ständig molvärk i ryggen, har kissat ungefär 1000 gånger idag och blir lite yr om jag ställer mig upp för fort.

Kan det bli starkare?

Test från i morse.