Ja, nu har vi antagligen klarat av den första barnsjukdomen. Tredagarsfebern. I fredags fick killen snabbt hög feber. Som värst var den 40,0. Sedan höll febern sitt grepp fram tills igår eftermiddag då han helt plötsligt bara hade 37,3. Han har inte varit förkyld i övrigt, utan bara haft feber och varit trött, så vår gissning är just tredagarsfebern.
När vi läste om sjukdomen på nätet stod det också att det kunde uppkomma utslag tredje eller fjärde dygnet. Det har vi dock inte sett något av.
Idag verkar han vara alert igen.
måndag 10 februari 2014
Gravid och reumatism
Fick en kommentar där Helena hade lite funderingar om att var gravid och ha reumatisk sjukdom. Jag ska försöka att svara så bra som möjligt på dina frågor.
Jag hade ,liksom Helena, hört att man som reumatiker skulle må bättre i sin sjukdom som gravid, men med facit i hand så kan jag inte stämma in i det påståendet.
Min graviditet så ut så här i en kort sammanfattning. Fram till vecka 11 tog jag Humira. Detta var inte min reumaläkare så förtjust i och jag gjorde det på egen risk enligt honom. Hade också pratat med min ivf-läkare som sa att det inte var några problem att ta Humira till vecka 11. Under hela graviditeten åt jag 10 mg prednisolon.
Fram till vecka 15 (cirka) mådde jag faktiskt ganska bra. Den huvudvärk som jag haft mycket före plusset var som bortblåst. Visst var jag trött, gräsligt trött, men det var de första 12 veckorna. Sedan blev det också bättre ett tag. Efter vecka 15 vände allt. Jag fick huvudvärk, ständigt, ont i kroppen och allmänt dålig. Jag blev sjukskriven från cirka vecka 16 och resten av graviditeten, dels för att jag var en högriskpatient men också för att jag mådde dåligt kroppsligt. För min huvudvärk tog jag då citodon, men jag försökte ta så få såna tabletter som möjligt.
Det är förstås svårt att säga vad mina besvär berodde på - Graviditeten eller min reumatiska sjukdom. Jag upplevde tyvärr inte min graviditet som så positiv eftersom jag mådde ganska dåligt hela tiden. Dessutom hade jag hela tiden en oro för att något skulle gå fel med tanke på de erfarenheter jag hade i bagaget.
När sedan vattnet gick åtta veckor för tidigt och pojken kom till oss sex veckor för tidigt kan det, enligt läkaren, vara ett tecken på att kroppen helt enkelt inte orkade mera utan tyckte att det fick räcka... Så här i efterhand är det skönt att jag "slapp" de där sista sex gravida veckorna då man är som störst. Förlossningen gick till slut bra och den varken försvårades eller förenklades på grund av sjukdomen. Det jag direkt efter förlossningen valde att göra var att börja med Humira igen för att man ofta kan få ett rejält skov efter en graviditet. Detta innebar att jag inte ammande någonting utan pojken är enbart matad med ersättning i flaska.
Nu så här ett år efteråt har jag fortfarande Humira och prednisol 10 mg och mår ganska okej. Visst har jag huvudvärk ibland men inte som under graviditeten då den var så intensiv så jag inte ens kunde ligga kvar i sängen om nätterna. Jag har fortfarande den där reumatiska tröttheten så det gäller att passa på att sova när det passar.
Undrade du något mera är det bara att du hör av dig. Grattis till graviditeten måste jag ju säga också!!
Jag hade ,liksom Helena, hört att man som reumatiker skulle må bättre i sin sjukdom som gravid, men med facit i hand så kan jag inte stämma in i det påståendet.
Min graviditet så ut så här i en kort sammanfattning. Fram till vecka 11 tog jag Humira. Detta var inte min reumaläkare så förtjust i och jag gjorde det på egen risk enligt honom. Hade också pratat med min ivf-läkare som sa att det inte var några problem att ta Humira till vecka 11. Under hela graviditeten åt jag 10 mg prednisolon.
Fram till vecka 15 (cirka) mådde jag faktiskt ganska bra. Den huvudvärk som jag haft mycket före plusset var som bortblåst. Visst var jag trött, gräsligt trött, men det var de första 12 veckorna. Sedan blev det också bättre ett tag. Efter vecka 15 vände allt. Jag fick huvudvärk, ständigt, ont i kroppen och allmänt dålig. Jag blev sjukskriven från cirka vecka 16 och resten av graviditeten, dels för att jag var en högriskpatient men också för att jag mådde dåligt kroppsligt. För min huvudvärk tog jag då citodon, men jag försökte ta så få såna tabletter som möjligt.
Det är förstås svårt att säga vad mina besvär berodde på - Graviditeten eller min reumatiska sjukdom. Jag upplevde tyvärr inte min graviditet som så positiv eftersom jag mådde ganska dåligt hela tiden. Dessutom hade jag hela tiden en oro för att något skulle gå fel med tanke på de erfarenheter jag hade i bagaget.
När sedan vattnet gick åtta veckor för tidigt och pojken kom till oss sex veckor för tidigt kan det, enligt läkaren, vara ett tecken på att kroppen helt enkelt inte orkade mera utan tyckte att det fick räcka... Så här i efterhand är det skönt att jag "slapp" de där sista sex gravida veckorna då man är som störst. Förlossningen gick till slut bra och den varken försvårades eller förenklades på grund av sjukdomen. Det jag direkt efter förlossningen valde att göra var att börja med Humira igen för att man ofta kan få ett rejält skov efter en graviditet. Detta innebar att jag inte ammande någonting utan pojken är enbart matad med ersättning i flaska.
Nu så här ett år efteråt har jag fortfarande Humira och prednisol 10 mg och mår ganska okej. Visst har jag huvudvärk ibland men inte som under graviditeten då den var så intensiv så jag inte ens kunde ligga kvar i sängen om nätterna. Jag har fortfarande den där reumatiska tröttheten så det gäller att passa på att sova när det passar.
Undrade du något mera är det bara att du hör av dig. Grattis till graviditeten måste jag ju säga också!!
söndag 2 februari 2014
Så länge sedan
Jag lever. Jag lovar. Oerhört länge sedan jag uppdaterade nu.
Jag vet inte om bloggen är död eller inte, men nu lever den upp för en liten stund i alla fall.
Sedan den 7 januari jobbar jag igen. Det kändes oerhört ovant. Senast jag var på jobbet innan dess var den 23 augusti 2012. De första dagarna var ganska förvirrande, men nu känns det som om jag inte varit bort...
Detta innebär att pojken och pappa har dagarna för sig själva och de fördriver dagarna med öppen förskola, babysång, promenader, spårvagnsturer och pulkaåkning. Jag jobbar ju inte heltid så vissa vardagar är vi hemma alla tre, vilket är trevligt.
Olle har hunnit blir 13 månader och några dagar och det är fullt fart på honom. Inte en lugn stund. Just nu kämpar vi med att han bara ska sova en gång på dagen och för det mesta orkar han vara vaken hela förmiddagen för att sedan slockna vid tolvtiden. Nattsömnen har fortfarande en del att önska med uppvaknanden allt för många gånger och då har han väldigt svårt att somna om. Det finns antagligen inte så mycket att göra åt det utan "bara" acceptera det...
Han har inte riktigt lärt sig att stå utan stöd än men jag tror att det inte är långt borta. Sedan är det bara en tidsfråga innan han traskar omkring här.
Igår klappade han händerna för första gången och vi tror att han säger både "Mu" och "Mjau". Inte det vanligaste orden att lära sig först kanske, men...
Vi har också ansökt om förskola till hösten. Helt plötsligt blev han så stor. Det är ju bara stora barn som går på förskola ju :-)
Idag var vi på Familjegudtjänst med dopfest i församlingshemmet där alla som döptes under förra året var speciellt inbjudna för att få en virkad dopängel samt en pekbibel. Vi vuxna fick sedan smörgåstårta.
Vet nu inte om jag har några läsare kvar, men jag kommer antagligen att komma in här och skriva då och då, men just nu finns inte tiden och jag prioriterar mer att vara med familjen än att skriva här på bloggen.
Jag vet inte om bloggen är död eller inte, men nu lever den upp för en liten stund i alla fall.
Sedan den 7 januari jobbar jag igen. Det kändes oerhört ovant. Senast jag var på jobbet innan dess var den 23 augusti 2012. De första dagarna var ganska förvirrande, men nu känns det som om jag inte varit bort...
Detta innebär att pojken och pappa har dagarna för sig själva och de fördriver dagarna med öppen förskola, babysång, promenader, spårvagnsturer och pulkaåkning. Jag jobbar ju inte heltid så vissa vardagar är vi hemma alla tre, vilket är trevligt.
Olle har hunnit blir 13 månader och några dagar och det är fullt fart på honom. Inte en lugn stund. Just nu kämpar vi med att han bara ska sova en gång på dagen och för det mesta orkar han vara vaken hela förmiddagen för att sedan slockna vid tolvtiden. Nattsömnen har fortfarande en del att önska med uppvaknanden allt för många gånger och då har han väldigt svårt att somna om. Det finns antagligen inte så mycket att göra åt det utan "bara" acceptera det...
Han har inte riktigt lärt sig att stå utan stöd än men jag tror att det inte är långt borta. Sedan är det bara en tidsfråga innan han traskar omkring här.
Igår klappade han händerna för första gången och vi tror att han säger både "Mu" och "Mjau". Inte det vanligaste orden att lära sig först kanske, men...
Vi har också ansökt om förskola till hösten. Helt plötsligt blev han så stor. Det är ju bara stora barn som går på förskola ju :-)
Idag var vi på Familjegudtjänst med dopfest i församlingshemmet där alla som döptes under förra året var speciellt inbjudna för att få en virkad dopängel samt en pekbibel. Vi vuxna fick sedan smörgåstårta.
Vet nu inte om jag har några läsare kvar, men jag kommer antagligen att komma in här och skriva då och då, men just nu finns inte tiden och jag prioriterar mer att vara med familjen än att skriva här på bloggen.
söndag 29 december 2013
En ettåring
Nu är festligheterna slut för den här gången.
Äntligen fick vi fira en jul med ett barn. Många jular har jag längtat efter det. Jul det år då Dutt skulle ha funnits (2011) var nog den jobbigaste. Saknaden efter honom var då starkare än någonsin.
I år hade vi alltså vår mirakelkille hos oss och det blev en intensiv helg för oss alla. På julafton var vi hos min pappa. På vägen dit besökte vi min bror som bor på ett gruppboende. Olle älskar att meka med hans rullstol och min bror som normalt sätt inte säger så mycket sa flera ord när han såg sitt syskonbarn. Till och med att han sa God jul när vi gick därifrån.
Väl hos pappa blev det först lite julmat för oss vuxna och sedan knackade det på dörren! Tomten kliver in! Olle älskar tomten och är inte alls rädd. Många paket blir det och favoriten den dagen blev nog en stor gul hjullastare. När det sedan är dags att sova för natten är han så uppe i varv så han har oerhört svårt at koppla av...
På juldagen är det dags för besök hos mannens föräldrar och även där blir det många julklappar.
Sedan...
På annandag jul (eller den 26 december som vi säger) är det så killens ettårsdag! Tänk att han blivit ett år redan.
Då hade vi hyrt en lokal då vi skulle bli cirka 20 personer. Några får tyvärr lämna återbud på grund av förkylningar. Olle är i sin bästa form hela dagen. Festen börjar klockan 12 och han är så ivrig på presenterna att han "tjuvöppnar" ett. En bobby car.
Dagen till ära har jag gjort en sockerfri tårta till honom som han mosar i sig. Vid presentöppningen sitter han mitt på presentbordet där han stortrivs. Han verkligen älskar att vara i centrum och ha mycket människor runt omkring sig.
Efter att ha varit varken nästan sex timmar i sträck (brukar orka fyra) klappar han ihop i vagnen på väg hem. En intensiv helg var slut. Trodde vi. När vi varit hemma en kort stund kommer mannen bror med familj förbi också och Olle piggnar till igen... Mer julklappar och presenter!
Äntligen fick vi fira en jul med ett barn. Många jular har jag längtat efter det. Jul det år då Dutt skulle ha funnits (2011) var nog den jobbigaste. Saknaden efter honom var då starkare än någonsin.
I år hade vi alltså vår mirakelkille hos oss och det blev en intensiv helg för oss alla. På julafton var vi hos min pappa. På vägen dit besökte vi min bror som bor på ett gruppboende. Olle älskar att meka med hans rullstol och min bror som normalt sätt inte säger så mycket sa flera ord när han såg sitt syskonbarn. Till och med att han sa God jul när vi gick därifrån.
Väl hos pappa blev det först lite julmat för oss vuxna och sedan knackade det på dörren! Tomten kliver in! Olle älskar tomten och är inte alls rädd. Många paket blir det och favoriten den dagen blev nog en stor gul hjullastare. När det sedan är dags att sova för natten är han så uppe i varv så han har oerhört svårt at koppla av...
På juldagen är det dags för besök hos mannens föräldrar och även där blir det många julklappar.
Sedan...
På annandag jul (eller den 26 december som vi säger) är det så killens ettårsdag! Tänk att han blivit ett år redan.
Då hade vi hyrt en lokal då vi skulle bli cirka 20 personer. Några får tyvärr lämna återbud på grund av förkylningar. Olle är i sin bästa form hela dagen. Festen börjar klockan 12 och han är så ivrig på presenterna att han "tjuvöppnar" ett. En bobby car.
Dagen till ära har jag gjort en sockerfri tårta till honom som han mosar i sig. Vid presentöppningen sitter han mitt på presentbordet där han stortrivs. Han verkligen älskar att vara i centrum och ha mycket människor runt omkring sig.
Efter att ha varit varken nästan sex timmar i sträck (brukar orka fyra) klappar han ihop i vagnen på väg hem. En intensiv helg var slut. Trodde vi. När vi varit hemma en kort stund kommer mannen bror med familj förbi också och Olle piggnar till igen... Mer julklappar och presenter!
 |
| Tårtan Foto: Moster |
onsdag 18 december 2013
Från ett arbete till ett annat
Snart är det dags för mig att återgå till mitt arbete. I snart ett år har Olle varit min arbetsgivare, men från och med den 7 januari så blir det min man som får ta den uppgiften.
En anonym läsare undrade när Olle ska börja förskola och det blir i augusti nästa år. Mannen kommer vara pappaledig på heltid från årsskiftet fram till inskolningen som blir någon gång i augusti.
Det känns lite konstigt att jag snart ska tillbaka och jobba. Jag har inte jobbat sedan augusti förra året då jag blev sjukskriven. Det kommer säkert gå bra, men det kommer säkert vara lite ovant i början. Förhoppningsvis får jag vara på toaletten i fred, vilket det är lite si och så med här här ;-)
Ikväll har vi barnvakt!! Mannen och jag ska utnyttja en födelsedagspresent som jag fick när jag fyllde i september. Vi ska på konsert med Håkan Hellström. Det blir några timmar egentid, vilket vi inte är bortskämda med.
Idag var vi i väg och handlade lite mat på Ica och när jag står där i mina tankar så säger någon hej. Det är "vår" barnmorska från förlossningen! Kul att hon känner igen mig, kommer ihåg mitt namn och minns vad Olle heter. Härligt med sådana människor. Det har ju trots allt gått ett år sedan vi var på förlossningen och hon måste ha träffat många patienter sedan dess.
En anonym läsare undrade när Olle ska börja förskola och det blir i augusti nästa år. Mannen kommer vara pappaledig på heltid från årsskiftet fram till inskolningen som blir någon gång i augusti.
Det känns lite konstigt att jag snart ska tillbaka och jobba. Jag har inte jobbat sedan augusti förra året då jag blev sjukskriven. Det kommer säkert gå bra, men det kommer säkert vara lite ovant i början. Förhoppningsvis får jag vara på toaletten i fred, vilket det är lite si och så med här här ;-)
Ikväll har vi barnvakt!! Mannen och jag ska utnyttja en födelsedagspresent som jag fick när jag fyllde i september. Vi ska på konsert med Håkan Hellström. Det blir några timmar egentid, vilket vi inte är bortskämda med.
Idag var vi i väg och handlade lite mat på Ica och när jag står där i mina tankar så säger någon hej. Det är "vår" barnmorska från förlossningen! Kul att hon känner igen mig, kommer ihåg mitt namn och minns vad Olle heter. Härligt med sådana människor. Det har ju trots allt gått ett år sedan vi var på förlossningen och hon måste ha träffat många patienter sedan dess.
Barnlängtan i media
Så bra att det uppmärksammas!!
måndag 16 december 2013
Adventstider
Anonym frågade igår om vi fortsatt med vår tradition att varje adventsmorgon gå upp tidigt, tända adventsljusstaken och fika.
Nja... Olle har varje söndag, eller alla dagar förresten, gått upp tidigt. För tidigt i mina ögon ibland. Så dessa söndagar i advent har det blivit att jag istället fått sovmorgon, vilket inte är helt fel eftersom alla dagar börjar senast klockan sex. Nästa söndag får dock killarna i huset fira advent själva för då är jag i Ullared!
Olles sömn har fortfarande mycket att önska. Vissa nätter sover han utan att vakna, men andra nätter vaknar har upp till tre gånger och har jättesvårt att somna om och sedan vaknar han dessutom väldigt tidigt på morgonen. Därför har jag brukat tagit sovmorgon när jag haft möjlighet.
Naturligtvis har vi fortfarande tänt adventsljusen och fikat tillsammans, men det har nu hunnit blivit ljust ute.
Igår köpte vi gran! Vi tog den största vi kunde hitta, eller vad tycker ni? Tänker att en stor riktig gran inte kommer att få vara i fred i år. En viss pojke skulle antagligen lyckas klättra upp i granen och plocka ner stjärnan :-) Vi tar nya tag med riktig gran nästa år.
Nja... Olle har varje söndag, eller alla dagar förresten, gått upp tidigt. För tidigt i mina ögon ibland. Så dessa söndagar i advent har det blivit att jag istället fått sovmorgon, vilket inte är helt fel eftersom alla dagar börjar senast klockan sex. Nästa söndag får dock killarna i huset fira advent själva för då är jag i Ullared!
Olles sömn har fortfarande mycket att önska. Vissa nätter sover han utan att vakna, men andra nätter vaknar har upp till tre gånger och har jättesvårt att somna om och sedan vaknar han dessutom väldigt tidigt på morgonen. Därför har jag brukat tagit sovmorgon när jag haft möjlighet.
Naturligtvis har vi fortfarande tänt adventsljusen och fikat tillsammans, men det har nu hunnit blivit ljust ute.
Igår köpte vi gran! Vi tog den största vi kunde hitta, eller vad tycker ni? Tänker att en stor riktig gran inte kommer att få vara i fred i år. En viss pojke skulle antagligen lyckas klättra upp i granen och plocka ner stjärnan :-) Vi tar nya tag med riktig gran nästa år.
onsdag 11 december 2013
Ett år sedan och nu
För ett år sedan skulle jag gå och lägga mig tidigt tänkte jag. Lagom när jag ska lägga mig i sängen händer något. När vi kom till förlossningen visade det sig att vattnet gått. I vecka 32+0.
När vi då hamnade på förlossningen visste vi inte alls hur det skulle gå, men nu ett år senare så kan man konstatera att allt gick bra, men då var det en orolig tid...
När vi då hamnade på förlossningen visste vi inte alls hur det skulle gå, men nu ett år senare så kan man konstatera att allt gick bra, men då var det en orolig tid...
måndag 9 december 2013
Adventstävling
Hos hejtrollet kan man tävla om ett matpaket från Ellas´s kitchen. Jag hoppas på att jag vinner!! Eller kanske mest Olle förresten...
torsdag 5 december 2013
Att ha egna erfarenheter
Igår var jag på terminsavslutning med kören. Som nästan alltid när kvinnor träffas kommer ämnet barn upp. Den här gången behövde jag inte sitta tyst och lida, utan jag kunde dela med mig av mina erfarenheter.
En helt fantastisk känsla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)