Hand i hand

Oron är mindre idag. Det har varit några jobbiga dagar nu men idag känns det som sagt bättre. Kanske har jag idag blivit bättre vän med Oron och vi kanske har bestämt att vi hand i hand ska klara det här...

Trots att jag under gårdagen hade (ursäkta detaljer) bruna och rosa Crinoneklumpar så känner jag mig lugn. Jag googlade på det och det är tydligen helt normalt att klumparna av Crinone kan ha lite varierad färg. Innan de kommer ut kan de skava mot slemhinnan och då få lite blodliknande färg. Jag får se hur länge jag orkar hålla på med Crinone. Det är lite kladdigt och jobbigt och jag tror att det är den som gör att jag tycker att det rinner där nere hela tiden.

Idag har jag varit på mitt årliga läkarbesök på reumatologen. Det besöket hade jag tänkt skulle bli en diskussion om hur vi skulle kunna optimera min kropp inför kommande behandling i höst. Nu behövdes inte det, utan idag blev det bara ett konstaterande att min reumatiska sjukdom är i schack och att jag inte haft någon huvudvärk sedan en veckan före plusset. Han kommer skicka en remiss till en expert när det gäller mina blodkoaguleringsproblem för att jag ska få den bästa behandlingen med blodförtunnande mediciner under graviditeten. Sedan blev det en del blodprover också. 11 rör togs det idag!

Därefter har mannen och jag gjort Linköping. Först Ikea, sedan Cloetta i Ljungsbro, lunch vid Bergs slussar och en glass på Bosses. Sedan gick mannen till jobbet och jag fick ta tåget hem. På hemvägen stannade jag till en stund hos Dutt. Det är alltid skönt att sitta där hos honom en stund.