måndag 4 juni 2012

Jag väntar barn, inte missfall!

Tack för alla kommenterar på mitt inlägg om att jag har svårt att glädjas över denna graviditet. Som sagt har jag varit med om för mycket för att bara känna glädje, men som någon skrev "Jag väntar barn, inte missfall". Jag ska försöka ha den tanken i huvudet när det blir för jobbigt. Bara för att det gått dåligt två gånger tidigare behöver det ju faktiskt inte göra det den här gången.

Jag vet inte om det är gravidtröttheten som kommer redan, men idag har det varit en ganska seg dag på jobbet. Det kan ju vara måndagströtthet också helt enkelt...
Idag var veckans första arbetsdag och i morgon är det veckans sista!! En ganska angenäm vecka med andra ord!

Jag har idag ordnat med distansläkaren så att jag fått recept på Fragmin istället nu när Innohep inte går att få tag i på grund av leveransproblem. Passade då också att fråga om tidigt ultraljud, men hon tyckte att det var för tidigt att göra det före deras semester (nästa torsdag). Hon brukar vilja göra ultraljudet när man är i vecka 7+ och nästa torsdag är jag bara i vecka 6+2 (ca). Då mejlade jag min barnmorska och undrade ifall hon kunde ordna ett läkarbesök hos "vår" läkare. Jag fick autosvar att hon är åter på torsdag så än så länge har jag inget ultraljud inbokat, men jag är inte orolig för att barnmorska inte ska tycka att det är befogat med ett läkarbesök.

Nu: En lugn kväll...

11 kommentarer:

  1. Varför ha så brottom med ett ultraljud? Slappna av och vänta en vecka. Du verkar stressa upp dig om denna graviditet i onödan.. Jag vet att det inte gått så bra med dem andra men slappna av, det kommer gå bra. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill ha ett ultraljud runt vecka 7+-8+, vilket blir runt midsommar just för att jag ska kunna koppla av. Alltså runt den tid som man brukar få ultraljud när det är ivf-graviditet.

      Det läkarbesök som jag vill få ska även vara ett planeringsmöte för hur min graviditet ska se ut med extrakontroller och ultraljudskontroller. Det har vi blivit lovade redan efter Dutt, just för att vi ska känna oss trygga och så lugna det bara går.

      Radera
    2. Hur mycket man än vill, oavsett situation så kan det vara jäkligt svårt att slappna av (om man inte ber någon knocka en med en basebollträ i huvudet eller tar en burk valium, vilket inte är att rekommendera ;) speciellt om man har haft negativa erfarenheter, så jag tycker du gör rätt i ett tidigt UL, hoppas du får en tid snart och att du lyckas hålla hjärnan på andra tankar tills dess (men fy fasen vad svårt det är, vet själv!)

      Radera
  2. Vi fick bara en extra UL efter Kim o d i v13+ ja det stillar ditt sinne garanterat att se hjärtat ticka på det lilla bönan. Man brukar säga när man väntar på något bra så kan man inte vänta för länge..
    Tålamod tålamod och stressa inte

    SvaraRadera
  3. Har följt dig i något år, men aldrig lämnat ett riktigt avtryck. Jag har blivit glad med dig och gråtit ännu mer. Att läsa de jag nu fått veta gör mig själa glad! Jag gråter men den här gången gråter jag av lycka för er. Hjärtat hoppar några extra skutt.
    Jag försår din oro även om jag inte gått igenom lika mycket och tycker du ska vara "tjatig" med all rätt. Men som sagt glöm inte tanken på att DU väntar BARN, INTE missfall. Jag håller tummar och tår för att allt ska gå vägen och kommer att följa resan mot det lilla Miraklet.
    Som sagt GRATTIS & LYCKA TILL!!
    Kramar
    /Diddi

    SvaraRadera
    Svar
    1. håller med Diddi och flera av dina följare av ditt mirakel. Har legat dålig så jag har några inlägg att läsa. Ser fram emot dem. Avslappnande kramar och kärlek

      Radera
  4. Klart att du får tidigt ultraljud med din graviditets bakgrund. barn morskan måste skicka remiss. Det är förstående att du är orolig! Det är som sagt bäst att vänta till ca 7+0, då ser man hjärtat bättre. Eller så kan man boka privat, men det kostar.

    Hoppas allt går bra!

    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag vill bara säga att jag tänker på er. Jag såg denna länk på wildamathildas blogg och läste mors dag inlägget. Sen läste jag om eran historik. Jag vet verkligen inte hur det kan kännas för er, jag vet verkligen inte vad jag ska säga, vad jag bör säga eller vad jag behöver säga. Jag vill bara att du ska veta, att jag, personen som egentligen inte alls vet vem du är, jag som har läst runt på din blogg i kanske högst 6-7 min, fick hjärtesorg och en tår rullade ner för min kind. Jag blickar ner på min dotter som ligger och myser i sittern, exakt 4 veckor gammal idag. Jag kan inte se ett liv utan henne. Och jag känner orättvisa. Varför ska det vara så att en del inte kan eller har svårt för att få barn? ORÄTTVIST!!
    Men sen såg jag också att du blev spontangravid, då fick jag en sån härlig känsla i hjärtat och därför vill jag berätta att jag tänker på er.

    SvaraRadera
  6. Det är nog bra att försöka komma ihåg just det, även om det är svårt. Hoppas ni får ert ul och ett lugnande besked, samtidigt förstår jag att läkarna vill vänta tills man verkligen ser hjärtslag så ni inte behöver oroa er i onödan.
    Apropå nåt annat, jag har för mig att du skrev att du tappade mycket hår förut? Jag gjorde det under graviditeten och trodde att det var den som var orsaken, men nu då jag läst om Humira på nätet så verkar det vara en vanlig biverkning av medicinen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter mina två graviditeter tappade jag mycket hår ett tag. Sedan blev det bättre, men nu tycker jag att jag tappar mer hår igen. Då kanske det beror på humiran den här gången. Efter graviditeterna tog jag inte Humira så då var det inte den som var orsaken.

      Radera
  7. Kjære deg. Veldig godt poeng i overskriften din: Du venter barn, IKKE en spontanabort. (Dårlig at vi på norsk ikke har et bedre ord for "misfall"...) Det var noe jeg tenkte på som hjalp meg veldig da jeg var gravid med vår nå halvtår gamle gutt (hadde MA først gangen jeg var gravid og etter det ble vi ikke gravide igjen før etter at vi hadde hatt et IVF-forsøk som ikke resulterte i graviditet): Jeg var livredd for å miste og blødde en del i uke 9 til 12, men etter en VUL i uke 10 da alt så bra ut bestemte jeg meg for å glede meg alt jeg kunne, for uansett hvor mye jeg stålsatte meg mot at det skulle gå galt så ville ikke fortvilelsen bli noe mindre og da hadde jeg ikke en gang fått være glad så lenge det varte. Men det er lett å si. Og du har en helt annen, og mye mer dramatisk historie enn meg, så jeg forstår godt at det er lett å la bekymring og uro ta litt overhånd.

    Forøvrig er det godt å få komme på en tidlig UL for å roe nervene så det skal jeg gjøre om jeg er så heldig å bli gravid igjen. Må nok gjøre det hos en privatpraktiserende gynekolog, men det er det tross alt verdt!

    LYKKE TIL!!!!! Jeg tar dere med i kveldsbønnen. Håper du synes det er greit.

    SvaraRadera