Toppar och dalar under helgen

Sedan läkarbesöket i torsdag har verkligen varit som en bergochdalbana. I torsdag var jag helt lamslagen, i fredags kändes det lite bättre. Igår blev det många tårar när mannen och jag diskuterade var vi tyckte och kände. Idag känns det återigen bättre.

Mannen och jag har tagit fast på att ingen läkare att avrått oss till graviditet, men framför allt att vi nu enbart ska tänka på den första steget - Ivf. Hur det blir om jag blir gravid får vi ta då.

Nu är det alltså fullt fokus på ivf och ivf-besöket på onsdag. Hoppas att vi kan få så mycket information som möjligt och att vi kan få ett ungefärligt startdatum för behandlingen. Det skulle vara så skönt att ha något att fokusera på.

Att avstå - inget alternativ

Tankarna har snurrat i huvudet sedan besöket hos läkaren igår.
Innan besöket var jag inställd på att ivf-processen skulle vara den jobbiga. Nu känns det som att det kommer vara det enkla. Det är när graviditeten är ett faktum som det jobbiga och delvis farliga börjar.
Det känns inte så lockade med stora risker för missfall och havandeskapsförgiftning, men vad har vi för alternativ? Läkaren har ju inte avrått graviditet utan "bara" informerat om de risker som finns.
Att avstå graviditet är inget alternativ för mig. Skulle aldrig kunna gå vidare i livet om jag skulle ge upp drömmen om ett barn nu.

Har inte kunna diskutera detta med mannen då han direkt efter läkarbesöket igår åkte till jobbet och idag jobbar han också (kväll dessutom). I morgon kommer svärmor och svärfar hit så då är det knappast läge att prata om såna saker. Det får väl bli i morgonkväll i bästa fall.

Dagens besök

Idag var det alltså dags förr besöket hos förlossningsläkaren.
Kände mig inte alls positiv när jag kom därifrån, snarare livrädd.

Om jag lyckas bli gravid med ivf framöver så är det då som det jobbiga börjar. Min graviditet kommer då vara en högriskgraviditet med höga risker för tidigt missfall, sent missfall, blodproppar, havandeskapsförgiftning, i värsta fall tidigt i graviditeten, för tidig födsel.

Jag kommer då med största sannolikhet inte vara gravid i 40 veckor, men förhoppningsvis i 30 veckor i alla fall.

Dock kommer specialistmödravården att ha stenkoll på mig med täta kontroller på hur jag och bebis mår.

Kommer antagligen ganska snart att börjar med Heparin (blodförtunnande) i hög dos för att minimera riskerna för blodpropp med mera.

Just nu känner jag mig verkligen livrädd. Ska jag våga utsätta mig för detta?? Ivf-behandligen känns nu som den enkla delen. Det är när pluset kommer som det jobbiga börjar. "Normala" blivande mammor är nervösa för missfall de första 12 veckorna. Jag kommer vara orolig för det i över 30 veckor.

Samtidigt var förlossningsläkaren noga att påpeka att de kommer göra allt för att min ev graviditet ska gå vägen.

Just nu känns det väldigt avlägset att jag någonsin kommer ha en bebis i min famn.

Laddad inför morgondagen

Har nu plockat fram patientkort, frikort, journalkopior från läkaren som gjorde utredningen, skrivit ut en medicinlista och en lista på hur våra 27 försök.

Imorgon kl 11.00 ska vi träffa förlossningsläkare på specialistmödravården. Känns faktiskt helt konstigt att träffa en förlossningsläkare när jag är så ogravid som man kan vara.
Hoppas att jag kommer hem med ett positivt och bra besök i bagaget.

Tomtkoll

Har varit ledig idag och mannen började jobba på eftermiddan.
Så i förmiddags begav vi oss ut på tomtkoll. Hade sett en intressant tomt i ett bostadsområde en lite bit utanför stan. Nästan 2000 kvm till en kostnad av 525 000 kronor. När vi väl kom fram till den insåg vi att det kommer vara mycket markarbete, bland annat sprängning innan man väl kan få dit en grund där. Tomten var väldigt ojämn, den lilla lilla sommarstugan och de förrådsbyggnaderna som fanns där idag var uppbyggda på rejäla grunder som säkerligen är besvärliga att få bort. Dessutom slutade vägen ett antal meter före tomtgräns vilket antagligen innebär att man måste anlägga väg också. Det tillsammans med allt annat markarbete gjorde att vi åkte där ifrån med uppfattningen att det inte var en tomt för oss. Dock kändes området väldigt trevligt.

Sedan åkte vi vidare till den tomt som vi varit och kikat på två gånger tidigare. Den ligger i ett litet område en bit utanför stan och är ca 1200 kvm stor och kostar 700 000 kronor. Den tomten kräver dock minimalt med markarbete då den nu är en slätt trädgårdstomt. Dock ligger tomten ganska nära motorvägen. Man hör hela tiden en litet trafikbrus. Det jag undrar är om man kommer reagera på det eller om man vänjer sig?
Det är denna tomt som Eksjöhus räknade på när vi gjorde kalkylen för några veckor sedan.

Svårt, svårt är det att veta hur man ska göra.

Dock får det mig att tänka på annat än bara barnlöshet, ivf-funderingar, mensvärk med mera.

Mensen här igen

Jaha, då var mensen här igen för 27:e gången sedan vi började denna resa.

Hade dock inte väntat mig något annat. Varför skulle det funkat nu när det inte gjort det förut?

På torsdag klockan 11 är det dags för det som jag väntat på länge. Besöket hos förlossningsläkaren.

Rea på apoteket

Hade idag några inköp att göra på en av stadens apotek. Precis vid entrén står en personal och säger att de har halva priset på Apolivas varor, eftersom de i morgon skulle byta ägare och bli ett privat apotek. Då ser jag kartonger med graviditetstest ligga där och det kan ju vara bra att ha...
Så tillsammans med flourtabletter så blev det även ett paket med tester. Men varför känner man sig så generad när man lägger upp kartongen med tester på disken?? Automatiskt sneglar man bakom sig så att ingen man känner råkar stå bakom och när allt är betalt plockar man snabbt ner grejerna i påsen och rusar skamset därifrån.

Hihi, man känner sig som en 15åring som gjort något riktigt förbjudet ;-)

Nedräkning

Nedräkningen fortsätter. Idag är det bara en vecka till besöket hos förlossningsläkaren. Ska bli spännande att se vad det besöket ger. Naturligtvis hoppas jag att hon inte avråder ivf. Det skulle i så fall bli ett hårt slag.
Det jag hoppas på är att vi kommer fram till en behandlingsplan när det gäller fragmin-behandling. Hoppas att jag får börja med sprutorna så fort som möjligt. Visst, inte roligt att behöva sticka sig i magen varje dag, men vad gör man inte för att bli gravid. Redan nu sprutar jag mig i magen med Humira (reumatikermedicin) men dock bara varannan onsdag. Det brukar funka bra även om jag tvekar en stund innan jag väl vågar sticka.

Man får vara trött

Har idag tagit till mig av medikers kommentar på ett tidigare inlägg: Man får vara trött!

Jag tvingade mig till jobbet idag, men så fort jag satt stilla på min kontorsstol så höll jag på att somna.
När jag är som tröttast säger chefen att ikväll 18.30 ska vi tacka av en kollega som går i pension 1 mars.
Blä, säger jag bara. Jag sa helt enkelt "jag är glad att jag överhuvudtaget är här idag och ska jag orka komma i morgon så måste jag åka hem i vanlig tid". Och så blev det. Jag åkte till och med hem en halvtimme tidigare.

Kollegorna, chefen och vd:n får tycka vad dom vill om att jag inte deltar ikväll, men det skiter jag i.

Inte mindre sugen

I onsdags var vi på möte hos Eksjöhus. Där fick vi en offert på ett Lyckan funkis vinkel med sadeltak med tomt och anslutningsavgifter. Summa sumarum 3 miljoner. Som hittat!! Hjälp vad mycket pengar.

I söndags var vi sedan och tittade på ett sådant hus på Husknuten i Göteborg. Det är ju verkligen dösnyggt.

Vill ha, men det är mycket, mycket pengar det handlar om.

Medvetslös

Fattar inte att man kan vara så trött. På jobbet igår var det inte långt ifrån att jag somnade framför datorn??

Misstänker att tröttheten dels beror på min reumatiska sjukdom och dels att jag är så psykiskt utmattad efter två år med bebistillverkning. Jag är så trött så att jag skulle kunna sova en hel dag och natt och ändå vara trött när jag vaknar.
Idag har jag ledig dag och skulle göra så himla mycket, men nu har jag hamnat i soffan och där sitter jag fast.

Jag hoppas så innerligt att jag kan få positiva besked på de läkarbesök som väntar. Då kanske jag kan få lite ny energi.

Tillskott

Var på Gekås i Ullared i fredag.
Naturligtvis kunde jag inte hålla mig så det blev ett tillskott i lådan under sängen.
En lite body med Nalle puh och två par strumpor blev det.

Det börjar faktiskt närma sig

Nu är det två veckor tills vi ska till förlossningsläkare och tre veckor tills vi ska till Rmc.
Tror att tiden kommer gå ganska fort.

Men denna väntan skulle jag gärna slippa.

För att tänka på annat

För att mannen och jag ska tänka på något annat än ägglossningssex, ivf-behandlingar med mera har vi i morgon bokat in ett möte med Eksjöhus. Har nu ganska länge suttit och bläddrat i deras huskataloger och drömt oss bort.
Det skulle vara väldigt häftigt att bygga ett eget helt nytt hus. Jag är dock rädd att det är för dyrt. Å andra sidan så får man då ett nytt fräscht hus som förhoppningsvid inte behöver renoveras på ett bra tag. Tittar man på hemnet är alla hus svindyra OCH i behov av renovering.

I en låda under sängen...

...finns drömmen om en bebis.
Ända sedan sommaren 2008 har den med jämna mellanrum fyllts på.

När jag känner mig nere drar jag fram lådan, klämmer och känner på kläderna, kategoriserar dom efter storlek eller efter typ av plagg. Drömmer mig bort för en stund...

Kalla mig knäpp för det kanske jag är. Det är inte helt lätt att handla helt förståndigt i den här situationen.

Ägglossning!!

Kissa på sticka har ju blivit en vana nu.
Tyvärr är det inte alltid som det är något utslag, men ikväll blev det en glad smile-gubbe på Clearblues ägglossningstest!
Så gissa vad som kommer att ske efter Melodifestivalen.

Dock har jag inga större förhoppningar om att det kommer lyckas, men att få ägglossning bara sådär är ju inte vanligt.

Hade jag vetat

Om jag, våren 2008 veta hur besvärligt det skulle vara att bli gravid, så hade jag antagligen slagit bort den tanken med en gång.
Nu två år senare skulle jag inte klara av att sluta försöka. Det måste bara bli ett barn i den här familjen!

Idag är det tre veckor kvar till mötet med förlossningsläkaren på specialistmödravården. Antar att vi då ska diskutera behandlingen med Heparin (blodförtunnande). Hoppas att dessa tre veckor går fort.

Att inte tappa förståndet

Såg den här artikeln på nätet om tips om hur man behåller förståndet under tiden man kämpar för att bli gravid.
7 stycken klämkäcka råd! Okej, vissa råd är väl helt relevanta i sammanhanget, medan vissa gör mig så arg.

1. Läs på fakta. Lär dig hur din ägglossning fungera för att hitta de mest fertila dagarna! Jaha, räcker det inte med att lukta på ett par kalsonger för att bli gravid?

2. Ha tålamod. Herregud, hur mycket tålamod ska man behöva ha?? Fokusera på ditt jobb? Nä, just nu är det bara barn i tankarna!

3. Var uppfinningsrik. Inte helt lätt att vara efter två år. Det är oundvikligt att man inte tänker på vilket dag i månaden det är.

4. Sök stöd. Japp, forum med likasinnade är en bra träffpunkt för att prata av sig. Det håller jag helt klart med om.

5. Ta en paus. Faktiskt ett riktigt bra råd, men det gör ju knappast att man blir gravid fortare...

6. Nyfikna släktingar. Jag har alltid huvudet på skaft och väntar mig kommentarer när man träffar släktingar. Man kan ju tappar förståndet för mindre. Hur många gånger orkar man med att frågvisa människor utan att tappa förståndet. Man vill bara skrika "Det ska ni ta och skita i". Kanske inte så trevligt, men jag tror att den som frågar då är tyst. Ett tag i alla fall.

7. Var snäll mot dig själv. Visst det måste man naturligtvis vara, men skulle jag köpt choklad varje gång jag känt mig nere skulle jag rullar fram idag.

Alla förökar sig

Återigen har jag fått veta att en bekant väntar sitt andra barn.

Varför aldrig jag?

Lång tid - Bakgrund

I mars 2008 gjorde vi ett första försök att bli tre i familjen. Naiv som jag var då trodde jag ju naturligtvis att jag skulle bli gravid på första försöket och få en liten älskling i januari 2009. Månad efter månad gick och när det gått ett år kontaktade vi en privat gynekolog. Utredning inleddes som visade på att jag sällan hade ägglossning. Spolning av äggledare gjordes och där var det fritt fram. Även mannens soldater var det inget fel på.

Fick under förra sommaren prova Pergotime för att få igång en ägglossning. Nytt hopp väcktes. Det slocknade ganska fort när jag fick veta att jag har kardiolipidantikroppar, vilket innebär att jag har en större risk att få blodproppar och som även kan göra det svårare att bli gravid.

Efter ett antal pergotime-månader utan resultat ansåg vår privata gynekolog att vi var oförklarligt barnlösa och en remiss till ivf kunde inte skickas förrän efter två år.

Då blev jag så arg och besviken så då tog jag själv kontakt med Rmc i länet vi bor för att se vad de såg på vår problematik. Till saken hör att jag även har en reumatisk sjukdom och läkaren på Rmc tyckte att den reumaläkaren skulle skicka remiss.
Sagt och gjort. I mitten av december var vi på vårt första besök på Rmc och de tyckte absolut att vi ska testa Ivf framöver.


Där vi är nu är att vi väntar på besök hos en förlossningsläkare i slutat av februari. Hos henne ska vi diskutera behandlingsplanen angående kardiolipidantikropparna. Det kommer säkerligen vara så att jag behöver medicineras med blodförtunnande medel under hela ivf-behandlingen och även under en ev. graviditet.
Sedan har vi ett återbesök i början av mars till Rmc där vi förhoppningsvis blir godkända för ivf och att vi då kan gå igenom ivf-processen.

Förhoppningsvis kan jag börja med ivf-behandlingen på tvåårsdagen från att vi började denna resa.

Längtan

Att det skulle vara så svart att bli gravid.
Det är det den här bloggen kommer att handla om. I snart två år har vi försökt utan att få ett plus.
Vägen till ett barn var mycket längre än vad jag först trodde.
Mina tankar, funderingar om barnlöshet, behandlingar och den psykiska påfrestningen som det är kommer att tas upp här.