Idag påbörjas vecka 28! 12 veckor kvar. Det känns som en evighet, men jag vet att det kommer gå fort också. De senaste 10 veckorna har flugit förbi.
Angående symtom och krämpor känns det som om jag inte har så många just nu. Jag vaknar inte med sprängande huvudvärk om nätterna, utan jag vaknar enbart för att jag är kissnödig. Visst har jag lite svårt att sova då jag fortfarande känner av de "sönderhostade" områdena under ena bröstet och i ryggen, men det är på bättringsvägen. Sedan har jag ju min nästäppa och tröga mage, men det har jag vant mig vid...
De senaste dagarna tycker jag att lilleman varit lugnare i magen. Jag känner sparkar, men inte lika kraftigt som tidigare. Jag vet inte om det beror på hur han ligger eller om det är moderkakan (som är i framvägg) som vuxit sig större och som då dämpar sparkarna ännu mera. I natt efter att jag varit på toa var han aktiv en lång stund med sparkar långt nedanför naveln. Jag brukar kalla det området för "döda vinkeln" då det liksom är under den utstående magen så att jag inte på något sätt kan se sparkarna. Nu på morgonen har jag också känt honom i döda vinkeln så han kanske bara haft några lugna dagar. Igår hade jag funderingar på om jag skulle ringa förlossningen och rådfråga dom, men gjorde det inte. Jag får se hur det känns under dagen idag.
Igår var vi på andra föräldragruppträffen. Det känns som att vi är mycket mer beredda och pålästa på det som kommer hända trots att vi har tre månader kvar, medan vissa av paren bara har en månad kvar till Bf. Antagligen har vi hunnit bearbeta och funderat på dessa frågor i fyra år, medan dom kanske bara haft dessa tankar sedan dagen de blev gravida för sju åtta månader sedan. Sedan är man ju också olika när det gäller hur mycket information man snappar upp i böcker och på nätet.
Jag har inte bestämt mig om gruppen ger mig något, men på något sätt känns det ändå bra att gå dit.
Idag ska jag försöka att börja tömma barnrummet på saker så att vi kan sätta igång och måla tak och riva garderob. Kanske slänger jag också in en maskin med pojkens kläder också... Den senaste veckan har jag blivit lite passiv då jag haft så ont på grund av hostan. Det har varit jobbigt att sätta sig ner, jobbigt att ställa sig upp, jobbigt att böja sig framåt. Det måste ha gjort ont, men nu börjar det som sagt att lätta.
Skönt att höra att du mår bättre!
SvaraRaderaVa kul att ni ska börja med lillkillens rum nu :-)
Kramar
Det finns inte en bok, text eller liknande i hela världen som kan göra en förberedd eller påläst på vad som komma skall..
SvaraRaderaSå att säga att ni är mer förberedda än andra låter märkligt.. Som första gångs förälder har man INGEN aning om vad som väntar..
Tvåbarnsmamma, 23år!
Det jag menar är att vi under fyra år hunnit tänka hur vi vill ha det och vad som kan tänkas komma. Sedan blir det säkerligen en överraskning ändå oavsett hur länge man förberett sig.
RaderaGrattis till vecka 28! Varje vecka är en vecka närmare dagen då ni får träffa Lilleman!
SvaraRaderaKlart det hjälper att förbereda sig och vara påläst. Alla som säger att det är så jobbigt och si och sä måste ju tala av egen erfarenhet som jag också gör såklart. Det har blivit precis som jag tänkt mig. Mitt barn är så snällt och lugnt. Jag hinner med mig själv, får sova på nätterna och lever ett helt fantastiskt liv och jag gör allt det SJÄLV. Så ni gör helt rätt i att förbereda er och läsa på det som går. :) 12 veckor kommer gå fort!! :)
SvaraRaderaTycker man att graviditeten är så fruktansvärt jobbig och man känner sug ständigt nedstämd och trött då är risken stot att man tycker det är extremt tufft att få en bebis! Det är inte många barn som sover som änglar och under de tre första månaderna är det extremt tufft med skrik timme ut och timme in. Bättre att ställa sug in på att det blir fruktansvärt tufft i stället för att tro att det är små rosa moln fluff. Jag klagade mkt under gravven och tyckte det var sååå jobbigt fram till vår son föddes. Herregud då inser man att graviditeten var rena semestern. Jag tror det är bättre att vara förberedd på att det blir tufft! Om man får ett lungt barn som sover och inte skriker i timtal blir det som en glad överraskning. Att få barn är inte lätt och har man tendens till depression under gravven är det lätt att bli deprimerad efter förlossningen. Viktigt att vars uppmärksam. Jag fick förlossningsdepresion.
RaderaFörstår precis va du menar, kände samma under min föräldragrupp. Vi gick inte alla gånger faktiskt då vi kände att även om vi ä "naturligt" gravida så ä vi ändå inte redigt på samma planet som de som blitt preggon direkt o tar det för givet, vi hade inte behov av att prata om samma saker då vi var så olika pga av erfarenheter o bakgrund.
SvaraRaderaJag tror man ska läsa på tills det känns bra för en själv, ja läste allt ja kom över i början men efter förlossnings o amningskurserna vi fick så kände vi att nu är vi mätta, man måste lämna lite plats åt det man ändå inte kan förutse och vara öppen för att allt kan bli helt tvärtemot va man tänkt sej oxå.
man gör det som känns bra för en själv, det finns ju för fasen inget facit =)
Ja precis, för ett år sedan var det inte så roliga tider för någon av oss. Därför är det ju helt rätt och rättvist att vi nu får vara med om detta samtidigt!?
SvaraRadera