tisdag 17 april 2012

11 månader

11 månader sedan Dutt kom.
19 cm lång och 150 cm tung kom han till oss, för att i samma sekund försvinna, tisdag den 17 maj klockan 00.24

Lång tid har gått, men smärtan och sorgen består.

6 kommentarer:

  1. Skickar en kram!
    Tänker på dig...

    SvaraRadera
  2. Tänker på er.. Kram Ida

    SvaraRadera
  3. Skickar en extra kram! Det är sant, sorgen går inte över, den blir snarare en del av oss själva, något som vi alltid bär med oss.

    SvaraRadera
  4. Jag tycker inte att lång tid har gått, 11 månader är ingenting när man tänker på allt som ni har fått varit med om. Min dotter blev mkt svårt sjuk(hon är fft sjuk, dock inte lika akut sjuk som i början) för 9 mån sen och jag gråter fft varje dag för vad sjukdomen har gjort med henne, hur fasansfullt orättvist livet är. Ni förlorade ett barn, då är 11 månader ingenting. Kram på dig!

    SvaraRadera
  5. Stor kram till er, tänker på er varje dag men lite extra nu när det börjar närma sig ett år.
    Jag hoppas och tror att er paus till efter sommaren kommer att ge er energi. Vi har ju haft en paus på nästan ett halvår nu, det har gjort oss gott. Det som har varit mest skönt är att inte behöva ta hormoner, åka på kontroller, äggplock, ruva... samtidigt så vet man ju att det inte blir några barn under en paus men det ger lite perspektiv.
    Ett tips är att göra en resa tillsammans, det är en månad sedan vi kom hem från Teneriffa nu men jag tänker på tiden där varje dag. Vi fick bara vara vi på ett barnfritt hotell och bara njuta tillsammans.

    Många varma kramar

    SvaraRadera