torsdag 5 april 2012

Nuvarande status och kurator

Nuvarande status: Blod, mensvärk och med andra ord jävligt ogravid! Skit också.

Idag hade vi inbokat besök hos kuratorn. Nu var det ett tag sedan vi var där och den här tiden blev ju väldigt passade med alla känslor som kom upp i och med vårt misslyckade försök.

Det första hon säger är att hon från den 18 april och ett halvår framåt ska vara tjänstledig för att prova på annan tjänst. Med en gång hugger det till i magen på mig då jag trivs väldigt bra med henne. Hon pratar om att vi kan få nya tider hos hennes ersättare för att känna om det känns bra. Jag tänker med en gång "att det kommer inte kännas bra...". Jag har bara en bra erfarenhet av kuratorer och det är ju vår nuvarande... Men, men vi får väl ge den nya stjärnan en chans i alla fall för jag kan tänka mig att vi framöver med årsdagar skulle behöva prata av oss lite. Sedan får jag hoppas att hon vantrivs på det nya jobbet så att hon kommer tillbaka i höst ;-)

Vi pratade den här gången naturligtvis mycket om vår misslyckade försök. Vad vi har för känslor inför ytterligare ett minus och om det skulle bli minus på de två återstående försöken. Jag kände att jag under hela vår timme hos kuratorn hade tårarna nära, men jag är ju sån som bara släpper fram tårarna hemma i min trygga vrå.

Känslor som sorg, bitterhet, missunsamhet, ilska och skam berörde vi i olika situationer. Vi pratade en hel del om hur vi känner inför en ev adoption och det är ju det som är den absolut jobbigaste tanken för mig. Jag känner att jag inte kan gå in i en adoptionsprocess och känna att vi bara gör det för att vi inte vill vara barnlösa. I en adoptionsprocess måste man verkligen vilja av hela sitt hjärta då allt ska vändas ut och in på av "socialtanterna" på kommunen och där är jag inte just nu. Jag vill så gärna ge Dutt ett biologiskt syskon och just nu känner jag nästan att jag sviker Dutt ifall jag skulle inleda en adoptionsprocess.

Vi pratade också om de kommande försöken och mina tankar om medicinen Humira som jag skrev om i mitt förra inlägget.
Vi berörde också min sorg över att jag inte kommer att vara gravid i maj som ända sedan missfallet i oktober har varit mitt stora mål.

Vi fick en ny, sista, tid hos henne den 17 april. Sedan får vi se hur vi gör med den nya förmågan... Jag skulle verkligen behöva ha någon vettig kurator att prata med dagarna runt 12-17 maj. Dutts 1årsdag.

Snart kommer Herr och Fru H hit på lite skärtorsdagstacos!

3 kommentarer:

  1. Du skriver så fint om allt du och din man måste gå igenom. Jag ville bara säga det. Hoppas att ni lyckas få en acceptabel påsk trots det som precis hänt.

    SvaraRadera
  2. Hej Anna,

    Jag brukar inte skriva kommentarer på bloggar, är mer av en läsare... men kände mig nästan tvungen. Vi är mitt i IVF processen för 3:e gången och har ett utomhavandeskap i bagaget och känner verkligen med dig. Vad jag skulle vilja dela med mig till dig är att försöka förbli stark. Jag tänker alltid när folk säger till en att de beundrar att man är så stark och de fattar inte hur man orkar med. Jag tänker då att jag har ju inget val, detta är min lott och jag måste klara av den. Är av den åsikten att man får sin del av problem i livet som man klarar av och du kommer klara detta! Hur vet jag inte men du kommer att vara stark nog att gå vidare till nästa steg vad det nu blir för dig. En sak har jag själv börjat fundera är om man vill ha ett eget barn eller vill man bli förälder, detta tror jag är gåtan till nästa steg som ofta är adoption. Vi är inte där ännu men man får ta en dag i sänder och kväll få vi njuta av det som är gott i livet. Många styrkekramar till dig!
    /i

    SvaraRadera
  3. Hej! Fy fxxxxn vad livet är orättvist! Med risk för att bli ytterligare en i raden som kommer med tips och råd känner jag att jag ändå måste då jag verkligen tror på detta: Man tror/vet numera att snabba kolhydrater triggar/ökar på inflammatoriska tillstånd i kroppen. Om det nu är så att ägg fäster bättre när inflammationen i kroppen är låg (vilket ju låter logisk) kan det ju vara värt att prova. Läs på noga om tex LCHF vars "anhängare" verkar vara denna diet så trogna just för att så många upplevt hur de faktiskt blir helt /delvis friska från just inflammatoriska sjukdomar. Vissa vittnar tom hur de efter år av tröstlösa försök/missfall blivit gravida när inflammationen i kroppen i princip förvunnit efter lågkolhydrat-diet. Googla det! Det är intressant läsning!

    SvaraRadera