tisdag 24 april 2012

Jag har ingen lust!

Det var den första tanken som jag tänkte igår när jag vaknade. Lusten till allt måste ha försvunnit under natten. Vad jag än tänkte på så kom tårarna. När vi var hos kuratorn senaste gången sa hon att man med tiden hamnar i de där djupa svarta hålen mindre ofta, men när man väl hamnar där blir det mer intensivt för att man inte är beredd på det. Jag tror att det var ett sånt hål jag hamnade i igår. För idag känner jag mig bättre igen...
Igår var allt svart, hopplös och meningslöst. Jag kunde inte se något som skulle kunna glädja mig utan allt var totalt jävla mörker.

Min alldeles för förstående man försökte få mig att tänka på vad jag brukar tycka om att göra och vad jag tycker är roligt. Jag är förvånad varje dag att jag får bo kvar här hemma och att han inte slänger ut mig...
Till slut kunde jag ändå hitta några saker som jag vet att jag tycker om. Det är ju att åka till körövningen och sjunga och det gjorde jag faktiskt igår kväll fast hela dagen hade varit mörk. Vi har vår vårkonsert nästa söndag så nu gäller det att lära sig sångerna ordentligt.
Sedan kom jag på att vi tidigare sysslade med geocaching, alltså skattjakt med hjälp av gps. Sedan jag blev gravid med Dutt har vi inte varit ute på någon geocaching-runda, men nu när vädret börjar bli bättre får vi försöka att ta oss ut i skog och mark och leta skattgömmor igen.

Dessutom är det ju trädgårdstider nu och trots att man kan tro att det är tråkigt att rensa ogräs och klippa ner förra årets torra kvistar och blommor så ger faktiskt det en slags frid som är välbehövlig. Idag gick jag förbi blomaffären som ligger en bit bort och de hade rea på tidigblommande perenner. Så för 120 kronor så fick jag hem 14 plantor. Visst, de har sett sina bästa dagar det här året, men förhoppningsvis tar de sig och blir fina till nästa vår. Nästa projekt blir ju att hitta plats för dom i trädgården...

Tack för alla era kommentarer på mitt föregående inlägg. Det värmer att veta att ni vill läsa om mitt liv och att det faktiskt kan hjälpa någon också.

3 kommentarer:

  1. Jag tog mig friheten att skriva ett inlägg om allt detta och länka till dig!

    Du är fantastiskt, det händer bara inte så fantastiska saker i ditt liv!

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Jag är lika förvånad över att Martin inte slänger ut mig eller går ifrån mig med tanke på mitt omväxlande humör, men skönt att din make är lika underbar som min! Va lyckliga vi ska vara över dessa män, att de står ut med sina hormonstinna fruar! Sköt om dig och hälsa maken! Kram

    SvaraRadera
  3. Vilken fin man du verkar ha!

    SvaraRadera