söndag 23 oktober 2011

Det svartaste av mörker

Just nu är allt svart. Jag tyckte att jag mådde bättre efter samtalet med läkaren i fredags, men det var nog bara inbillning.
Det känns som jag ramlat ner i det djupaste av djupa svarta hål som finns och det är omöjligt att ta sig därifrån.
Alla säger att jag är så stark som orkar allt det här. Det börjar nu kännas som ett hån då jag just nu känner sig som en trasa och som en spröd liten porslinsdocka som snart ramlar i golvet och går sönder.
Tårarna bara rinner och det finns inget stopp på dom. Saken blir inte bättre av att jag sover dåligt om nätterna och vaknar med huvudvärk. Dessutom är det tänkt att jag ska börja jobba i morgon igen efter två veckors sjukskrivning.
Jag vet egentligen inte vad det är som gör att jag just nu mår så jävla dåligt förutom att vi förlorat två tänkta barn inom loppet av fem månader som vi kämpat för i fyra års tid... Hela situationen gör mig tokig.

Små korta stunder har jag fått känna lyckan och glädjen men aldrig tillräckligt länge för att lyckan ska bli beständig.
Jag är inte stark. Jag orkar inte ens försöka vara det längre. Jag orkar inte ens vara. Kan ingen söva ner mig och sedan väcka mig när allt är bra igen?
Man måste leva vidare trots tråkigheter som händer. Man måste fortsätta sin vardag. Jag vet inte vad min vardag är. Just nu är min vardag att gråta, ha huvudvärk och sitta hos Dutt i minneslunden. För mig finns inget vanligt liv längre.
Hålet jag hamnat i nu är klart djupare och svartare än det hål jag hamnade i efter det som hände i maj.

Just nu känns det som jag aldrig kommer uppleva den lycka som alla andra normalt fertila människor gör. Antagligen reflekterar dom inte över hur lyckligt lottade de verkligen är som lyckats fått friska och levande barn.

Jag vet att vi är många där ute som kämpar och som drabbas av missfall och annat skit, men just nu är jag bara upptagen i mig själv och tycker bara synd om mig själv. Det känns som om jag är ensammast i världen om mina problem.

FAAN!

16 kommentarer:

  1. Så hemskt ledsen för din skull!! Jag har ju inte mist fröen i magen så sent som du gjorde med Dutt men jag känner ändå igen det där svarta du beskriver. Du får vara svag och sörja nu och fast det inte känns så nu så börjar det till slut sakta ljusna.

    Nu måste ni haft er del av sorg och elände, hädanefter måste det bara bli bättre!!

    Ta hand om varandra!

    KRAMAR!

    SvaraRadera
  2. Vännen....om jag kunde söva ner dig och göra allt bra och sen väcka dig så skulle jag. Att förlora två barn inom loppet av fem månader är tungt och ni har dessutom kämpat så för få Dutt och Snöis,det är "inte konstigt" att det är svart förtvivlan för dig/er. Det är så jäkla orättvist så jag vill skrika rakt ut (men vad hjälper det att jag sitter och skriker?) Har du semesterdagar kvar? Kan du i så fall ta ut dom så du inte behöver jobba i veckan? Behöver ni matlådor? Vi har i nuläget en halv chokladkaka med lime i kylen....

    SvaraRadera
  3. Jag har inte upplevt din typ av sorg (men annan). Lider verkligen med dig men vill bara säga att du kommer upp igen. Ljuset kommer åter. Klart du behöver släppa fram alla känslor efter allt du med kropp och själ har upplevt, inget konstigt alls. Om jag ska ge något råd så är det att ta en dag i taget och att försöka samla på små anspråkslösa glädjeämnen. Ta hand om dig, var snäll mot dig själv. Kram!

    SvaraRadera
  4. Även om jag aldrig upplevt din situation så kan jag i alla fall föreställa mig vilket helvete du går igenom. Du behöver inte känna dig stark, även om människor runt dig tycker att du är det. Du behöver inte tänka på andra eller känna sympati för det andra går igenom nu. I ditt liv är du och de dina det viktigaste och du ska bara ta hand om dig och dina tankar och känslor just nu.

    Tänker på dig och hoppas att du ska få må bättre snart!

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Man kan inte vara stor och stark jämt. Hoppas det kommer bättre dagar framöver!

    SvaraRadera
  6. det som har drabbat er är helt ofattbart orättvist så det är inte konstigt att du mår som du gör. du har all rätt att vara ledsen, att vara svag, att tycka synd om dig själv och förbanna världen utan att bry dig om vad någon annan ska tycka. sorgen och ilskan måste få utlopp, och den måste få ta sin tid. det kommer att ljusna så småningom, helt enkelt för att det bara MÅSTE det.

    ta hand om dig själv och om varandra! kram.

    SvaraRadera
  7. det är starkt att våga gråta och våga känna efter , våga bryta ihop och våga ge upp och ge efter , för man vet aldrig hur lång tid det tar att komma upp igen , för upp kommer man förr eller senare.
    styrkan sitter oftast inte i det vi klarar av utan i det vi vågar be om hjälp för att klara av.
    hur som helst så gråt , skrik , göm dej , hata allt och alla , hata livet för som jag skrev nån gång går det över
    ,man kommer alltid sörja , men man kan efter ett tag acceptera det på ett annat sätt och då brukar livet bli lite lättare bit för bit.

    SvaraRadera
  8. Hittar inga bra ord -
    skicka bara massor av kramar!

    SvaraRadera
  9. Ta en dag i taget och rå om er själva.
    Sänder massa kramar!

    SvaraRadera
  10. Tänker en massa på dig och allt du/ni har gått igenom och jag blir verkligen förtvivlad för er skull!! Säger som de andra-Du behöver inte visa dig stark för någon och Du har all rätt att bara få tänka på dig själv!

    Jag hoppas att ljuset snart kommer tillbaka!
    Kramar dig hårt.

    SvaraRadera
  11. Tänker på dig och förstår att det är jobbigt för dig! Sjukskiv dig en tid och ta hand om dig själv! Kram

    SvaraRadera
  12. Jag läser din blogg dagligen. Har följt dig genom sorg och glädje och har ofta tänkt att du verkar vara så stark. Förstår ju att du inte alltid är det.

    Livet är förjävligt ibland. Har nyss gått igenom stor sorg men också glädje. Din lycka och glädje kommer, jag vet det.

    Många varma kramar från en trogen bloggläsare.

    SvaraRadera
  13. Kanske ar det sa att nar man satter sig ner for att skriva i bloggen sa sammanfattar man tankarna och ger da intrycket att man ar stark for det som satts pa print ser sa klartankt ut? Men i sjalva verket kanner man kanske inte alls sa.. Det ar klart att ni tappar modet efter allt som hant. Massor av kramar och choklad!

    SvaraRadera
  14. Att sörja måste man på något sätt! Gråt, skrik, bädda ner dig, ät chokladpraliner! Att sörja är för mig att vara stark- att tillåta känslorna att komma ut! Tänker på Er! Kram Nhea

    SvaraRadera