söndag 27 november 2011

Att utsätta sig. Igen

Idag var det dags att sjunga på advenstgudtjänsten i kyrkan och det jag inte hade tänkt på innan jag åkte dit var ju att en sån här dag är kyrkan full med både gamla och unga. Många barn i olika åldrar fanns där, men idag gjorde det inte så ont i mitt hjärta. Jag tror att jag idag stängde av mina känslor lite för jag var så fokuserad på min uppgift - att göra en bra insats i kören.

Men en bild fick jag i huvudet och det var att jag såg M komma in genom kyrkoporten lagom när vi övat färdigt. Naturligtvis var han inte ensam utan hade med sig Dutt, dagen till ära iklädd sin lussekattsbody,  i barnvagnen. Jag går då fram till vagnen och pussar och kramar på det lilla livet samtidigt som flera stycken av deltagarna i kören kommer fram och beundrar mitt och M:s mirakel.

Tyvärr var detta bara en önskebild och jag förblev ensam i kyrkan utan något barn som ville höra mamma sjunga.

7 kommentarer:

  1. Vilken fin önskebild.. jag hoppas det är en sann bild nästa jul!

    SvaraRadera
  2. Det gör ont att läsa, jag önskar så att ni snart får ert mirakel och att önskebilden blir sann till nästa års 1:a advent.

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Kramar, snart ska drömmen bli sann...!!!

    SvaraRadera
  4. Jag blir alldeles tårögd av det du skriver. Vill så otroligt gärna att du ska få uppleva den här önskebilden i verkligheten nästa år.
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Vilken fin bild, log när jag läste :-) Alldeles säker på att den kommer bli verklighet :-) Kram på er

    SvaraRadera
  6. Med tårar i ögonen läste jag inlägget i dag... Vilken fin önskebild! Jag önskar att ni får uppleva den i verkligheten!
    Kram

    SvaraRadera