lördag 10 september 2011

Avslaget

För en stund sedan kom blombudet. Blommorna och nallen var från min syster. Tackar så hjärtligt!

Idag känns det som dagen efter stormen. Mannen ligger i ena soffan och känner av sin magkatarr och jag ligger i den andra och bara gäspar, trots att jag har sovit en stund nu på eftermiddagen.

Just nu känner jag mig helt nollställd inför allt som hänt de sista dagarna. Jag känner mig varken orolig eller glad för plusset igår. Jag hoppas att jag ska våga känna efter om ett tag. Jag vågade inte köpa en ny gravidtidning när jag var på Ica igår trots att jag länge stod och bläddrade i den. Inte heller vågar jag plocka fram de tidningar som jag hann köpa när jag var gravid med Dutt.
Än så länge är det för overkligt att det verkligen finns ett liv i magen igen och då är det också för konstigt att börja plocka fram gravidrelaterade saker.

Nu ska jag få börja räkna veckor igen. Idag ska jag vara i vecka 4+3 och datumet för beräknad förlossning är 15 maj 2012. Alltså två dagar före Dutts 1årsdag.

Hoppas att ni alla bloggläsare har en piggare dag än vad jag och mannen har idag.

10 kommentarer:

  1. Förstår att rädslan finns där. Men ja tror de e bra om du tillåter dig o vara lycklig o våga tro på denna graviditet. KRAM

    SvaraRadera
  2. Lilla gumman, jag förstår dig precis.... Jag fick ett plus i morse, det var svagt svagt svagt - men trots allt ett plus.

    Jag vågar inte lita på det. Så här har det varit två gånger tidigare. Ett plus. Men efter några dagar kommer missfallet. Så jag vågar inte vara glad.

    Knasigt? Ja.

    KRAM!!

    SvaraRadera
  3. Åh! Jag har inte varit i närheten av samma sits som ni och de första 10-11 veckorna hade jag skitsvårt att fatta jag med, det har liksom börja bli verkligare först nu, när jag är i vecka 16... Så ta det lugnt. Känslan kommer, och går igen. Det är som det ska.

    SvaraRadera
  4. Så glad för eran skull! Ska fortsätta hålla mina tummar :)

    SvaraRadera
  5. Härligt att kunna börja räkna veckor igen! För ett år sedan var det vi som räknade och nu ligger Miraklet här bredvid mig. Ska bli extra kul att följa dig eftersom ni har i stort sett har samma BF som vi hade. Miraklet var beräknad till 19 maj men kom ju inte förens 3 juni.

    SvaraRadera
  6. Härligt!!!!! underbart!!!! :)

    massor av kramar:)

    SvaraRadera
  7. Jag förstår din oro, efter två missfall gick jag in i min tredje graviditet. Orkade inte vara orolig mer utan tänkte mer att jag kan inte styra vad som händer. Min flicka är nu ett år. Även om det är svårt så försök att bara vara lycklig och våga säg "i maj kommer vår älskade unge :) jag är så glad för er skull! Kommer följa bloggen slaviskt! Många kramar!!!

    SvaraRadera
  8. Underbart att det gått vägen för er!
    Jag har läst de senaste inläggen i din blogg och läst om er resa.
    Jag håller tummarna att allt går vägen nu!

    SvaraRadera
  9. Grattis! Jag forstar att de är blandade kanslor men jag tänker lite sahar att vad är chanserna att även detta barnet skulle vara sjukt? Låt de sjunka in ett tag men sen är de viktigt att försöka gladjas oxå for da hanterar man situationen bättre om de skulle hända nat oxå! Så sa iaf mvc:s psykolog till mig:)
    Kram

    SvaraRadera
  10. Ska verkligen hålla allt jag har för att ni ska få er majbebis! Och så ska ni se till att föda dagen innan bf för då får lillen dela födelsedag med min minsting!

    SvaraRadera