måndag 5 september 2011

Ruvardag 10 - 4 dagar kvar

Dagens arbetsdag går nog till historien som den mest ofokuserade och okoncentrerade dagen jag haft. Jag skulle skriva ut ett papper från datorn och när sedan skrivaren började skriva ut kunde jag inte förstå varför. Då hade jag redan glömt bort att jag tryckt på "skriv ut"-knappen...

Ungefär tusen gånger har jag varit på toaletten för att jag har tyckt att det runnit flera liter därnere, men än så länge har det hela tiden varit falskt alarm. Usch vad dessa dagar är jobbiga. Från dag 10 och framåt är verkligen pest. Just nu är det ju en väntan på att INGENTING ska hända. NÅGONTING ska istället ske på fredag. Ett PLUS!!

Trots all oro för blod så har jag en bra känsla. Det är knappt att jag vågar skriva det för då kommer väl blodet med blixtens hastighet.

Några symtom har jag inte riktigt. Jag har inte haft någon mer gräslig mensvärk som jag hade i lördag. Bara några små känningar som jag inte vet vad dom står för. Idag har jag varit ofantligt trött även om jag i natt faktiskt sovit bra. Hoppas att det är Snöis som gör mig trött.

Sedan vill jag återigen tacka alla ni som kommenterar mina inlägg och följer vår resa. Har ni inget bättre för er än att sitta och läsa en helt okänd persons blogg? Har ni inga arbeten att sköta? Skämt å sido! Jag är jättetacksam för att ni finns!! 

9 kommentarer:

  1. Tack till dej som delar med dig, skulle jag säga!!! Håller alla tår å tummisar för att detta ska gå vägen nu!! Kram

    SvaraRadera
  2. Håller med Anna, tack till dig! Längtar och väntar med dig. Håller alla tummar inför ett pluss på Fredag!
    Kramar i massor!

    SvaraRadera
  3. Jag är sjukskriven så jag har inget bättre för mig *ha ha* Ska bli spännande på fredag och läsa om ditt fina plus! Ha det gott tills dess! Kramizz

    SvaraRadera
  4. Är mammaledig så jag har tid att kika in lite nu och då! :P
    Tycker du är duktig som har is i magen och inte bara toktestar.
    Kram Lo

    SvaraRadera
  5. Som tidigare skrivare skrivit, så vill jag tacka dig för att du delar med er om er resa!

    Hoppas tiden får gå fort nu fram till fredag, då du och storken ska få se ett jättefint plus!

    Jag börjar min ruvar resa idag och jag beundrar din styrka i att inte tjuvtesta. Jag ska försöka hålla mig denna gång.. men jag tror det blir svårt.

    Väntar som sagt med spänning på att det ska bli ett fint plus för er på fredag. Jag tror på er snöstjärna på, Dutts blivande levande syskon, lagomt till hans ettårs dag! Jag tror er privata storks hårdträning kommer att ge ett fint resultat ;-)

    Kram Kram

    SvaraRadera
  6. Hejsan..:)

    Jag håller min tumme för er.. Är så glad att jag hittade hit för jag gillar ditt sätt att skriva.. :)

    Kul att du tittade in hos mig med.. :)
    SV: Ja den vita ängeln vart så naturligt vår lilla ängel Sagas nu med..

    Kram

    SvaraRadera
  7. Den gången det tog sig för mig hade jag samma "bra" känsla. Vågade knappt andas om den för då täntke jag att allt går åt skogen. Men det gick! Och går fortfarande i vecka 15. Jag håller verkligen, verkligen tummarna för er. Tänk om Dutts "tvilling" kunde få komma till er nu!

    SvaraRadera
  8. Håller tummar och tår så hårt jag bara kan! Sarah

    SvaraRadera
  9. With all do respect, men det är vi som är de okända människorna. När man läser din blogg flera gånger varje dag (med spänning!) så lär man ändå känna dig lite ;) Och nej, det finns inte så mycket bättre att göra än att peppa en medmänniska! Du är stark Anna! Och jag tror verkligen på snöis!

    SvaraRadera