fredag 23 december 2011

Redo för helgen?

Nu kan väl julen komma. Skinkan är griljerad, vörtbrödet står i ugnen, julmusik på spotify och julklapparna är inslagna.

 Den enda som saknas i allt detta är Dutt. Jag har försökt att inte tänka så mycket på att det är julafton i morgon utan att det mest är en lördag då vi bjudit hem lite släktingar. Skulle jag tänka allt för mycket på att Dutt saknas här hos oss vid den största högtiden på året så skulle det bli för jobbigt. Jag får ta det senare.

Detta MÅSTE vara sista julen utan levande barn! Så är det bara!

5 kommentarer:

  1. Det kommer att gå, nästa år blir ett bra år. Det ni gått igenom är så fruktansvärt så det inte finns ord, gråter när jag läser.

    Jag har bestämt mig för att våga skicka efter ägglossningsstickor för att som du testa att allt fungerar, är varje månad rädd för att klimakteriet börjat. Nästa år ska jag våga mig kasta ut igen.

    Önskar dig och din man en fantastiskt fin jul, var rädda om er på alla sätt! Många kramar

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas innerligt att detta är sista julen utan barn. Nu genomlever vi helgen. Tänker att det är lördag, söndag som vanligt. Ingen ångest inga tårar.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas verkligen att 2012 blir precis det år som ni önskar. Ni förtjänar lycka under nästa år. God jul!

    SvaraRadera
  4. Dutt är saknad, min Smurf är saknad! Men jag vet att de firar jul tillsammans i änglahimlen och att de tänker på oss här nere. Snöis håller koll på grabbarna, det är h*n som håller ihop dem! Tänker på er och önskar er en god jul! Nästa år är ni 3, det vet jag! Kram

    SvaraRadera
  5. Jag bara vet att 2012 måste bli ert år. Ska strax iväg och ge Ronja sin klapp på kyrkogården.
    Saknaden vid hennes födelsedag och årets högtider försvinner aldrig men mildras med åren.
    Men nu ska ni bara förbi högtiden och sen ska ni på ett nytt försök som kommer att gå hela vägen utan komplikationer. Jag ska be för det.

    SvaraRadera